Små varelser

När vi drar runt på Kolmården, mannen, jag, två barn som vi är skyldiga till och en lånefavorit, ser jag en mamma som nyss fångat upp en 1-årig rymmare. Vagnen är förstås tråkig när benen äntligen blivit stadiga och snabba…
Jag känner hur mina lungor så lätt drar in den höga septemberluften. Den där väldigt intensiva tiden är förbi, nu skapas mer utrymme  i livets ”vara”.
Sneglar på mannen och jag ser hur hans hjärna spinner på samma tanke, vi ler i samförstånd.

Väl hemma upptäcker vi att den lilla kattungen kissat ner den största sängen, (såklart!).Täcke, lakan, madrasskydd, och även madrassens egna tyg.
Små barn kissar ju faktiskt i sängen ibland…

Vi har en liten i huset igen! Små varelser är oberäkneliga, besvärliga, krävande, tidsätande och enormt charmerande.

Rafsar ihop eländet och drar ner till tvättstugan. Väl uppe igen tvättar jag händerna med den nyinköpta tvålen för en spottstyver på Netto. Tänk att ”Englands Rosor” kan lugna en trött småvarelseförälder så fantastiskt väl.
Våra sinnen är en gåva. Tack!

 

Yogafilosofi

Fick med mig något så klokt hem i går från min yogalärare;
-Du kommer aldrig att äga något mer fantastiskare än din kropp.

På mycket lätta fötter tog jag mig hem i den mörka septemberkvällen.
Jag tror det regnade. Kanske fällde jag upp luvan på tröjan…eller struntade i det totalt och lät vattendropparna skölja mitt varma ansikte, jag minns faktiskt inte.

Tusen tack för ännu en superproffsig kväll på mattan, Pernilla!
Vilket maskineri vi äger.

 

 

Som musik i knasig takt

Sonen och jag rundar husknutens trasiga stuprör och skeva hängrännor.
Regnet strilar och hittar egna vägar innan det tar mark i en explosion.
-Mamma, alltid när jag går förbi här så låter det som musik, säger han och stannar upp.
Vi blir stående en kort stund, lyssnande på dropparnas olika takter som ljuder på trädäcket.
Upp och nervända plåthinkar, sandlådeplastsaker, en stor vattenkanna, suffletten på barnens gamla vagn, en bortglömd  grill… alla spelar de i regnorkestern. En symfonie som kan kännas i moll, men så här på tu man hand en härlig söndag, lätt blommar ut i dur.
Ja, jag hör! (min älskade, kloka unge).

Fast jag vet att han emellanåt placerar ut mer regntrummor med nya klanger, för att upptäcka ytterligare ljud och takter. Bara för att. Eller ja, för att musik är så härligt och häftigt. Något man inte kan eller vill värja sig emot.
Hey hey my my, Rock n’ roll can never die…

 

 

Att bygga slott…

En galet bra och alldeles för fin present landade i vårt hus för ett par veckor sedan.
Störstaste sonen Oskar tyckte att det var dags att vi blev med diskmaskin.
Nu är ju inte köket direkt anpassat för några större utsvävningar. Typ var sak på sin plats och så är det fullt.

Tanken var att ”tills vidare” installera den nya kökshjälparen i garaget/puben.
Men mannen ångrade sig efter några dagars tänkande.
Klart det hade blivit besvärligt att springa i flera trappor med kladdig/ren disk i korgar.

Rätt som det var hade hela diskbänksdelen rivits ut. Underskåp, spis, häll, blandare…
De gamla rören från 1935 kapades vid fotknölarna, ja, längst ner i källaren. Därifrån petade mannen in nya rör i plast, våning efter våning, upp genom huset. Förstås besvärligt. Mjuka rör vandrar gärna iväg på egna äventyr.
En kväll kopplades diskmaskinen in. Lite provisoriskt, så här till en början. men den gör sitt jobb och sköter sig på markerad plats. Helt allena står den vita, blanka maskinen och surrar lite försynt. Ett par underskåp har nyss flyttat lite närmare och i dag bygger mannen en form för att snart gjuta en bänkskiva i betong.
Tänk att en diskmaskin kan starta en revolution!

…och kanske att det slitna trägolvet blir slipat och målat. Ja, jisses!
Tusen tack, Oskar! Nu ökar vi husets värde med många guldpengar.

 

 

Vardagsbrus

Hade precis startat dammsugaren. Tvättkorgen var nyligen tömd och nu hängde dess innehåll på den älskade torkvindan i solig trädgård.
Mannen kommer in i hemmet med stora kliv.
-Stäng av, befaller han. Ett stort leende strålar i hela ansiktet.
Han drar ut översta kökslådan, greppar korkskruven,plockar ner ett par champagneglas ur skåpet och klirrar vidare ut på balkongen.
– I dag börjar mitt nya liv… du ingår i det också!
Äkta bubbel med äkta hälft på ruffig, men mysig balkong. Det smakar!

Det nya livet börjar med två veckors ledighet för mannens del. Sedan nytt jobb på liten firma.
-Påfyllning?
-Ja, tack! Tack gärna!

Glas nummer två intogs på framsidan.
Solen fyllde trädgården och bubblorna kittlade i näsan.
September kickar storstilat igång.
-Vi tar väl tjugo år till va’, ja, till att börja med, skrattar han.
Ja, tack gärna!

Så vänder han sig om och går mot den älskade grillplatsen.
Backyard brewery and barbecuing.
Middagsförberedelser väntar.
Ikväll, och som så många andra gånger denna sommar intas den med kollektivet.
Kan ju inte bli bättre, faktiskt.

Dammsugaren blänger på mig i hallen.
Men det gör inget.
Vi tar en svängom på de 84 kvadraten som är vårt hem.
Golvmoppen åkte fram av bara farten.
Nu doftar parketten av såpa och sol., och den är vackrare än någonsin…

 

 

 

 

Flykt från det dagliga.

Söndagsutflykt till Kolmården i dag.
Lånade med oss en favvo-unge.
Hon sov över natten till i dag. Vi hade skönt häng som gärna fick fortsätta över gränsen till Östergötland.
När vi sitter i gondolen till linbanan som dinglar galet högt över de vilda djuren, säger hon plötsligt;
-jag måste hålla i Ella, jag blir så rädd att hon skall ramla ut.
Det är så härligt och imponerande med barn som mitt i något spännande äventyr har tid och tanke med att bry sig om andra. De är stort och så grymt klokt!

 

 

 

 

 

Kul tur!

Tänk va’
Att det blev en åkfärdig hoj innan sommaren tog slut.
Strängnäs Bike Show i Ugglans park var målet denna dag.
En liten, familjär och rar hojutställning mitt inne i Strängnäs Centrum.
En skön, bullrig kontrast till galet glassiga båtar nere i hamnen…
Det är alldeles för många år sedan mannen och jag åkte på samma hoj, samtidigt.
Det blev lite pånyttföddkänsla som förstås ger mersmak.
Men än är inte hösten här…

Så otroligt fina byggen. Både i parken på utställningen, men även på alla gator runt omkring.
Men denna dag badar ALLTID i sol. Det är väl lustigt!? Lite som en klapp på axeln att fortsätta med skruvandet som förhoppningsvis i sin tur blir till åkande…

 

 

 

 

 

 

Skolbarn

Tänk va’, att det är två barn som skall till skolan denna morgon. Ja, + ett helt gäng andra också förstås. Men från Odins Väg 11 är det dessa två lintottar som på varsin cykel drar i väg en bit strax efter klockan 07.00. Till bästa Skogsborgsskolan. Där alla känner alla. Morgonfritids först, sedan klass, sedan eftermiddagsfritids…långa dagar. Klart man som förälder funderar…. Skall det va så här…
Men det funkar. Barnen har kul. Olika kamrater och intryck under dagen.
Tårarna som kom på skolgården tidigt i morse har torkat. Klart det var lite rörigt just då. Allt nytt ändå, trots det invanda.
Det var ju galet tokigt att allt pålägg till frukostmackan i matsalen låg så väldans högt upp… och att storebrors klass var som bortblåst när han behövde deras sällis till frullen.
Fast va’ mysigt och tryggt det blev med storebror och lillasyster hand i hand över skolgården. Breakfast, here we come!
…Och tänk att bästa fröken Malin skall fortsätta följa Nortons klass genom hela mellanstadiet. Det är helt galet bra!
Och Ella har Nortons förskoleklassfröken Carina.
Hej  vardag, du funkar!