Ett nytt knytt

Ett knytt
alldeles nytt.
Så liten
Den skiten.
Och nu har jag en man som också är morfar.
Som han längtat.
Oroat väntat.
Nu har de tu mötts.
Ögon blinkats och blötts.
En ny resa börjar här, där och kanske allra mest i hjärtat.
Välkommen, ett nytt mirakel.
Välkommen liten vän.
Men vad ska du heta?
…Äsch det reder sig sen!

…Och Ella blev stor och Moster!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Litet stort hjärta

Lampan är nyss och alldeles precis släckt. Rummet svart, Sakta anas konturer. Din lilla hand sträcks upp, knyts och du säger:
-så här stort är mitt hjärta.
-Och här är mitt, säger jag och knyter min hand alldeles bredvid din.

Så snurrar tankarna tillbaka i tiden, ca 7 år alldeles nästan och precist.
Du lilla knyte ligger nära. V.26 och och hur litet hjärta hade du då.
Kanske en tumnagel.
Men så starkt.

Go natt du livets mirakel.
Att få ligga sked med dig, kloka, starka unge i mörkret är nog det bästa jag vet.
Ja, 11-åringen är inte heller otäck… ; )

 

 

 

 

 

Dan före dan…

Så sitter man här. Igen! Mitt i natten. Dan före dopparedan.
Endast mamman är vaken.
Tiden rusar.
Eller sölar sig segt fram om man är liten.
Visst minns vi den långa julaftonen som barn. Visarnas varv på klockan var så många fram till Kalle Anka. Sedan, ÄNTLIGEN var det julklappsutdelning!

Ikväll har jag klappat och klistrat med David Bowie som sällskap. En dokumentär på Netflix.
Vilken snubbe! Ja, en ikon!
Han skulle ha spelat på Roskildefestivalen ett av åren Jimmy och jag var där, men ställde in i sista sekund… Konserten hade garanterat varit makalös…

I morgon bitti när vi vaknar börjar dagen med oss, lilla familjen.
Sista avsnittet av en riktigt bra julkalender. Frukost sedan.
Norton har önskat tomtegröt och ägghalvor med räkor.
Mamman en kopp starkt kaffe och en bit av mannens Barbecue-skinka på kavring.
Sedan snälla barn förstås och en glad man!
Under dagen ramlar det sedan in större syskon. Klara är hemma från Norge och vill fira julaftonskväll här med lillskitarna. Oskar hänger på. Men mest spända och längtiga är vi nog denna jul över att få träffa en ny familjemedlem. Julia och Johans lilla pojk. En alldeles nyföding. Han kom för bara några dagar sedan. Helt galet konstigt! Och fantastiskt förstås.
Och underbart, rörande, rart, roligt. Ett barn till krubban denna jul.
Paket till grabben är inslagna. Så klart.
Ella har gjort i ordning så rart vid vårt gamla skötbord.
-Men vi har inga blöjor… så hon lite snopet när allt var klart.
Och pappan, ja morfar är stolt som en tupp. Med en tår i ögonvrån och vördnad inför det lilla, storslagna i livet. Ja, själva livet!
Go natt och välkommen! Jul, barn, och glädje.
Nu kryper jag ner hos min familj och gosar in mig i vår lukt.
Bästa på hela dagen.

Kärlek till er alla och en god, skön och vördnadsfull jul!

 

 

 

 

 

 

 

Med guldkant

På väg till jobbet i morse såg jag detta sköna gäng stå och blicka ut över isen vid Backavallen   


Hemma väntar gosingarna på att få komma ut i vinterland. 

Hemstickat från topp till tå.
Endast det bästa är gott nog…
Bästa vardagsflykten går runt Duveholmssjön. En dryg mil i total stillhet. 
Allra helst tar jag den på språng. Men det är lite motigt att ge sig hän när det är minusgrader. Jag är en bekväm löpare…

Likaså krattar jag bara löv när solen är närvarande… en sån där krispig höstdag med högt i tak.
…och klipper gräsmattan i toksol, och rensar ogräs under löjligt blå himmel,
och njuter kaffe med trädgård i vindstilla sommardag.
När det är skitväder finns det skitgöra på annat håll…
…Till och med soptippen är vacker en solig novemberdag!
Mannen river tak och gammal dålig isolering på hela övervåningen i vårt hus.
Jag assisterar med att roa barn och packa bilflak (plural) med förödelsen ut till tippen.

Funderar på hur många människor som har en sådan vacker väg till sina jobb…!?
Ja, kanske inte den allra rakaste, men alltid den mäktigaste. Den slingrar lite vid sidan av morgontrafikens larm. Helt klart en värdig omväg!

Fick en flaska Chablis av hyresgästerna för en tid sedan för kattvaktsbestyr… 
Den har legat och väntat på att bli omhändertagen vid ”rätt tillfälle”.
Njöt faktiskt av den vid flera tillfällen, mannen hade sorgligt nog jour ; )
Faktiskt det godaste vita vin jag druckit!
Nu blir det svårt att dricka fyrkantig-låda-vin igen…

En kärlekspotatis blev till gött mos och en fiskgratäng i kväll. 

Kärlek till er alla, kram!

 

 

 

 

 

Kärlek på en loppis

Är på en av stadens loppisar.
Står och river bland barnvantar och mössor.
Sådana tingestar följer med till skolan, men sällan hem igen.
Hur många vantar blir det under två barns uppväxt… ja jisses!
11-åriga grabben har dock äntligen koll.
Hur det går till är ett under, men vissa saker har liksom satt sig.

Så kommer två barn in i rummet där jag står.
Flickan sisådär 9-10 år, pojken kanske 5.
De delar på sig och det är kläderna som fångar storasysters intresse.

Plötsligt ropar pojken på flickan genom rummet. Han säger hennes namn flera gånger, nästan lite tjatigt, och får till slut ett jaaa…
-Jag älskar dig, säger han sedan, högt och tydligt!

Jag blir så paff. Det kom så plötsligt. Det är bara vi tre i just det här rummet, och så kärleken förstås!

Tack ni vackra, varma människobarn. Kommande generationer är kanske smartare än föregående…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lycka kantad med guldbrunt prassel…. och torr tvätt!

I dag är jag lycklig för att mannen jag lever med, trollkonstnären, lagade husets tvättmaskin.
Den slutade för ett tag sedan att centrifugera. Bara så. Stopp.
Har släpat med mig tvätt till jobbets tvättstuga, tvättat hos grannen…
Men i dag hängde jag en ordentligt centrifugerad tvätt här hemma igen.
Det är nästan eofori.

Ja, och så är jag upprymd av att jag imorse tog mig ut på en springrunda. 10.3 km på dryga timmen. Ibland motigt att ge sig iväg, men ALLTID skönt när benen bara mantrar på.
Luften är hög, generös och solen närvarande och peppande.
Bara min förtjänst att jag orkar. Min ära. Min resa som börjat på nästan noll. Nu gör jag det!
Tacksam för att jag kan. För att få vara hel.

 

Närvarande

Ååh, dessa dagar när solen är närvarande.
Som en stor kram som jobbar sig djupt inifrån kroppen och ända ut till toppen på nageln.
Varm, generös, och långrandig.

Hemma på fönsterbrädan njuter gammelkatten också av sol och värme…

Tänk att jag har en egen trädgård…
Smiter ut så fort jag kan med kaffekopp och lite läsning.
Räcker så!

…och till alldeles nyss hängde jag tvätt här.
Bladen är gula på träden och de äpplen som vi inte nått att ta ner har alla rasat till marken.

Vid Djulö går korna fortfarande ute och skapar en idyll.

 

Tack!

Passa på att prassla!
Tiden för fraset är så kort.
Snart är löven platta, bruna och sorgligt blöt-tunga.