Växtkraft

Längst upp på vinden. I rummet som skäms och längtar efter liv och lust har just i dag en blomma slagit ut.

Jag ställde ett par lite skraltiga krukväxter där i vintras, eftersom katterna inte kunde sluta tugga på dem.
Emellanåt har de fått en skvätt vatten.
Att slänga levande växter gör man bara inte. Det är något jag har med mig från min mor.
Hon som älskar att att ta hand om sorgliga spröt och har ett hem som prunkar av liv, lust och glädje i färgen grönt!
Det där med gröna fingrar kan tydligen gå i arv…

 

En Tusensköna med en bukett blått från trädgården.

Oj, så många buketter jag får.
På senaste tiden har det varit Vårlök, Vintergäck, Skilla, en och annan Snödroppe, och så förstås de oemotståndliga Maskrosorna. Dem är nog min favorit!
Vilda, vackra, stolta. Med starka, långa stjälkar som växer upp precis var de behagar.

 

 

 

 

 

 

Stolt

Ikväll har mannen och jag varit på releasefest för fotoboken Rockholm.
Tänk att jag fick vara med och skriva i den. Det är stort i det lilla…
Coolt att se sitt namn tryckt i boken. 

Grym kväll med mycket bra musik från scenen.
Musik som gjordes då, ja för si sådär 35 år sedan… av unga tonåringar! Imponerande!
Några inlånade musiker från realtid.
Bäst rockade Slammers med sin rock’n roll/surf.
Knasigast var Suggesion.
Punkigast ett Clash-coverband!

Med mig hem har jag en maffig fotobok signerad av Lasse himself.
”Tack Jessica, den här boken kom till med hjälp av dig”
Stolt go’nattkram.
Nu sover jag garanterat gott.
Dock saknar jag redan mina barn, som jag egentligen nyss lämnat av hos bästa mormor/morfar. De kan faktiskt inte ha det bättre…

Kärlek!

 

 

Sova borta

Ella fick så äntligen åka ut till bästisen på landet. Ja, det kan ju kännas som en evighet hos litet barn, medan man själv undrar varför tiden så ofta flåsar i nacken.
När det börjar närma sig hämt-tid, plonkar det till i luren.
”Nu har flickorna städat hela rummet och bäddat för natten”, skriver pappan. Så det blir sova-över här. Ok?
Klart det är.
Tänk att ha en bästis i ett vitt hus på landet, alldeles bredvid en sjö.
Ingen trafik, inte något alls av stadens larm och puls.
Med kor och hästar som närmsta granne.
…och utan besserwisser storebror…

På gatan inne i staden blir kvällen lugn.
Tre till middag, framför Tv:n. Final i Mästerkocken med gott på faten.
Men så tomt i sängen, och ingen go’nattsaga.
Ingen mjuk liten arm runt min hals.

Sov så gott, min älskade unge.
Tiden rusar,
strax ses vi ju snart igen.

 

 

 

Kaffe med dropp

Vilken härlig dag det blev!
Den började lite grå i tonen, ja nästan lite tjurig.

Jag hade dock bestämt mig för att ta en löprunda. Skulle köra sena passet på jobbet.
Slirade iväg på gatan. Isfläckar och vattenpölar pockade på min uppmärksamhet. Det fick bli ett lugnare tempo.
Jag blev varm fort. Mössan åkte av. Så kom solen fram mellan molnen. Då åkte vantarna. Sedan mer moln… på med mössa.
Barmark på cykelbanan. Solen tillbaka. Öppnade jackan lite i halsen och lät sval luft svalka.
Fick ihop 8 km till tonerna av fågelkvitter. Dem skvallrade att våren faktiskt är på väg.

Eftermiddagskaffet på jobbet intogs med takdropp. Tänk så lycklig och upprymd man blir av solen!

Tack!

 

Änglar, visst finns dem!

…och så bilhelvetet!  Som om man inte redan hade annat att ta tag i. Som typ stoppet i avloppet. Det som ramade in hela helgen som nu passerat i en bajsbrun kulör. Hela källargolvet låg spegelblankt.
Inte direkt någon doft av nygräddade bullar…
Ja, bilen ja.
Den som startar ibland, eller ja oftast. Men precis där utanför ICA , med veckohandlingen instuvad ihop med något barn där bak, då bara ”ju ju ju” när nyckeln vrids om. Läge!

Ringde bilverkstaden och i dag passade det att komma med aset.
Mannen kom förbi en snabbis på frukostrasten för att kicka igång den med startkablar. Men VAR sitter batteriet på jobbarbilen? Inte under motorhuven i alla fall. Vi kröp under, öppnade alla tänkbara gångjärnsförsedda luckor på bilen, men NEJ.
Så nu stod skiten kvar på tomten och glodde, fulare än någonsin.
Att det alltid…

Ringde efter en stunds fundering till gammal jobbarkompis. En klippa. En kloking. En genomsnäll själ. En räddare i nöden.
Och visst! Han skulle ju ändå ut och åka, ja och nästan förbi faktiskt.
3 minuter senare stod han utanför huset.
5 minuter senare stod min bil på tomgång.
Vad säger man, änglar visst finns dem!
Ibland iklädda svarta arbetskläder och för dagen ett tillhörande vackert leende.

Nu står bilen och skäms utanför bilverkstaden. Antagligen blir det asdyrt. Säkert tar det tid…
Men min tro på mänskligheten och att snällhet alltid vinner i längden gör att allt annat är struntsaker.
…även ett stopp i husets avlopp…
Och faktiskt kom det två änglar och fixade detta med i söndags. Men de frågade efter en faktureringsadress…

 

 

 

Små rara ting

Kryper ner i sängen. På min kudde vilar redan en vacker varelse. Jag lägger mig nära och känner en sammetslen, varm fot mot mitt ben. Det kommer att bli ett krig om täcket, då den lilla inte vill ha medan mamman vlll. Den mjuka foten kommer att sparka och minst en arm fäktas. I morgon är det lördag. Ingen klocka som skäller i gryningen. Lintotten kommet att vakna och fundera högt vad som skulle smaka till frukost… bara en anledning att få upp en mamma ur sänghalmen. För någon frukostätare ör hon inte…

Tänk så trist och enahanda livet vore utan dessa väldiga, vackra, viktiga varelser!

 

 

 

Summa kardemumma

Ligger i sängen och summerar dagen. Plusminusnoll typ..
Dagen började med gemensam frukost. Familjen samlad, lördag morgon. Borde helt klart alltid vara plus… vilket det ju är förstås, men ändå typ lite kaosartat och rörigt. Bara detta att alla inte kan äta kokt ägg, nej då ska en ha ett platt! Dvs stekt…
Och morgontidningen ligger kvar i postlådan till långt fram på dagen.

I dag kom vi i alla fall äntligen iväg till Öppet hus på Kulturskolan! Ett stort plus, ja kanske två!
Något som mamman längtat till sedan denna lördagsaktivitet drog igång för ca ett halvår tillbaka.
Det har väl hängt lite på den hurtiga tiden en ledig lördag… kl.10-13.
Men det gjorde absolut inget att drälla in vid 11.00. Vi hann spela trummor, piano, slöjda i filt med nål och tråd och tova i härlig ull. Ritpapper som var tänkta till konst fick vingar av sonens flygplanskunnande och seglade snyggt och ljudlöst i bildsalens generösa rum med högt till tak.

Lite senare blev det pulkaåkning på åsen bakom vårt hus. Jag ser barnen från köksfönstret när de stretar upp och ner i backen, vilket bara det är ett plus i sig.
Vi ett sådant tillfälle ser jag de två välbekanta profilerna dragandes på varsitt åkdon, men lånebarnet lyser med sin frånvaro…
Efter en stund ramlar de hemmahörande in genom dörren och mamman undrar då raskt var kompisen är?
-Han gick bara iväg, svarar då sonen.
-Va’!?
Mamman får tusen tankar i huvudet medan hon rusar ut mot det rara trädbevuxna partiet som nu helt plötsligt förvandlats till urskog!
Efter en vända på stigarna skymtas så en röd toppluva. Tack gode gud…
Där står kamraten lite trumpet med ryggen mot ett träd.
Helt klart minus.
Vi pratar om lite annat än just pulkaåkning och bestämmer att ta bilen hem till mamman och pappan.

När vi så sitter i bilen ivrigt förmanade av liten syster i baksätet om att det minsann är dumt att inte svara på tilltal och helt fel att bara gå iväg från kompisarna, så vill bilen förstås inte starta…
Det händer någon gång ibland, och just nu var det förstås ”en sådan gång”.
Lillasyster skulle på discokalas, (därav anledningen till hennes närvaro i baksätet), vilket vi förstås nu var sena till, och kamraten kände sig inte alls bekväm här i framsätet…
Återigen ett minus.
Viken tur att hyresgästerna har en fin Audi och råkade vara hemma! Stort plus.
Pojken med den röda toppluvan blev hemskjutsad och flickan kom äntligen på fest. Dock inte lika glittrig och sminkad som de andra pinglorna, men sötare än socker och med pulkarosor på kinderna! Plus igen, faktiskt! Ja, på mammans lista..
Dock fick jag med mig en sko hem i min väska från deras hall, vilket jag upptäckte när jag kom hem… ett minus, såklart… men jisses vad jag skrattade när jag gjorde upptäckten. Ett sådant där skratt som helt tar över kroppen och till slut bubblar över. Stort plus! Ett skratt förlänger livet, det känner man helt klart när man drabbas.

Väl hemma efter vända nummer två hos discofamiljen för sko-åter-lämning, står det en tallrik nygrillade kycklingvingar på köksbordet. Mannen har firmafest i sin Mancave, men tänkte också på sin fru. Plus igen.
Dessa ihop med en kall öl och morgontidningen, solokvist i älskat kök…
Kvällen avslutades med barnen och lite soffhäng. Plus!
Minus för att mamman inte kan låta bli det egentligen ganska så äckliga smågodiset i barnens lördagspåsar…
Stort plus och grym vardagslyx att slutligen få krypa ner i nybäddat säng. Doften av rena lakan…
Go natt och tack för en knasig dag!
I morgon väntar nya äventyr…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm på tre

Mina bästa Åsor.
Har kännt varandra i över 40 år!
I helgen fick vi äntligen ses i Stockholm utan män och barn.
Samtal som fick en ände. Inga tappade trådar. Punkt. Slut. Tid för eftertanke…
Vi började på vackra konditoriet Vetekatten med anor från 1900-talets början.

Hur ofta dricker man kaffe i kopp med fat…

Enda måstet för dagen var att ta tag i ett Stockholmstips som bror min gav; Kaknästornet vid Gärdet på Djurgården.
Buss ut. Hiss upp. Högt! Nästan 160 m. Varsitt glas vin och en häftig, imponerande utsikt över Stockholm. Jag tipsar varmt vidare!

East India på Östermalm. Skönt avslut på dagen.
Oändligt mycket tid och mat!
Vi bytlånades av de olika anrättningarna.
Den stora frågan hängde kvar i luften; Hur får man Naan-bröden så sjukt fluffiga?
Passerade Sko-Unp och kunde inte motstå dessa Martens. Vet faktiskt inte när jag köpte något till mig själv som INTE stavas loppis…
Hej vår, jag är redo!