Kaffe med dropp

Vilken härlig dag det blev!
Den började lite grå i tonen, ja nästan lite tjurig.

Jag hade dock bestämt mig för att ta en löprunda. Skulle köra sena passet på jobbet.
Slirade iväg på gatan. Isfläckar och vattenpölar pockade på min uppmärksamhet. Det fick bli ett lugnare tempo.
Jag blev varm fort. Mössan åkte av. Så kom solen fram mellan molnen. Då åkte vantarna. Sedan mer moln… på med mössa.
Barmark på cykelbanan. Solen tillbaka. Öppnade jackan lite i halsen och lät sval luft svalka.
Fick ihop 8 km till tonerna av fågelkvitter. Dem skvallrade att våren faktiskt är på väg.

Eftermiddagskaffet på jobbet intogs med takdropp. Tänk så lycklig och upprymd man blir av solen!

Tack!

 

Änglar, visst finns dem!

…och så bilhelvetet!  Som om man inte redan hade annat att ta tag i. Som typ stoppet i avloppet. Det som ramade in hela helgen som nu passerat i en bajsbrun kulör. Hela källargolvet låg spegelblankt.
Inte direkt någon doft av nygräddade bullar…
Ja, bilen ja.
Den som startar ibland, eller ja oftast. Men precis där utanför ICA , med veckohandlingen instuvad ihop med något barn där bak, då bara ”ju ju ju” när nyckeln vrids om. Läge!

Ringde bilverkstaden och i dag passade det att komma med aset.
Mannen kom förbi en snabbis på frukostrasten för att kicka igång den med startkablar. Men VAR sitter batteriet på jobbarbilen? Inte under motorhuven i alla fall. Vi kröp under, öppnade alla tänkbara gångjärnsförsedda luckor på bilen, men NEJ.
Så nu stod skiten kvar på tomten och glodde, fulare än någonsin.
Att det alltid…

Ringde efter en stunds fundering till gammal jobbarkompis. En klippa. En kloking. En genomsnäll själ. En räddare i nöden.
Och visst! Han skulle ju ändå ut och åka, ja och nästan förbi faktiskt.
3 minuter senare stod han utanför huset.
5 minuter senare stod min bil på tomgång.
Vad säger man, änglar visst finns dem!
Ibland iklädda svarta arbetskläder och för dagen ett tillhörande vackert leende.

Nu står bilen och skäms utanför bilverkstaden. Antagligen blir det asdyrt. Säkert tar det tid…
Men min tro på mänskligheten och att snällhet alltid vinner i längden gör att allt annat är struntsaker.
…även ett stopp i husets avlopp…
Och faktiskt kom det två änglar och fixade detta med i söndags. Men de frågade efter en faktureringsadress…

 

 

 

Små rara ting

Kryper ner i sängen. På min kudde vilar redan en vacker varelse. Jag lägger mig nära och känner en sammetslen, varm fot mot mitt ben. Det kommer att bli ett krig om täcket, då den lilla inte vill ha medan mamman vlll. Den mjuka foten kommer att sparka och minst en arm fäktas. I morgon är det lördag. Ingen klocka som skäller i gryningen. Lintotten kommet att vakna och fundera högt vad som skulle smaka till frukost… bara en anledning att få upp en mamma ur sänghalmen. För någon frukostätare ör hon inte…

Tänk så trist och enahanda livet vore utan dessa väldiga, vackra, viktiga varelser!

 

 

 

Summa kardemumma

Ligger i sängen och summerar dagen. Plusminusnoll typ..
Dagen började med gemensam frukost. Familjen samlad, lördag morgon. Borde helt klart alltid vara plus… vilket det ju är förstås, men ändå typ lite kaosartat och rörigt. Bara detta att alla inte kan äta kokt ägg, nej då ska en ha ett platt! Dvs stekt…
Och morgontidningen ligger kvar i postlådan till långt fram på dagen.

I dag kom vi i alla fall äntligen iväg till Öppet hus på Kulturskolan! Ett stort plus, ja kanske två!
Något som mamman längtat till sedan denna lördagsaktivitet drog igång för ca ett halvår tillbaka.
Det har väl hängt lite på den hurtiga tiden en ledig lördag… kl.10-13.
Men det gjorde absolut inget att drälla in vid 11.00. Vi hann spela trummor, piano, slöjda i filt med nål och tråd och tova i härlig ull. Ritpapper som var tänkta till konst fick vingar av sonens flygplanskunnande och seglade snyggt och ljudlöst i bildsalens generösa rum med högt till tak.

Lite senare blev det pulkaåkning på åsen bakom vårt hus. Jag ser barnen från köksfönstret när de stretar upp och ner i backen, vilket bara det är ett plus i sig.
Vi ett sådant tillfälle ser jag de två välbekanta profilerna dragandes på varsitt åkdon, men lånebarnet lyser med sin frånvaro…
Efter en stund ramlar de hemmahörande in genom dörren och mamman undrar då raskt var kompisen är?
-Han gick bara iväg, svarar då sonen.
-Va’!?
Mamman får tusen tankar i huvudet medan hon rusar ut mot det rara trädbevuxna partiet som nu helt plötsligt förvandlats till urskog!
Efter en vända på stigarna skymtas så en röd toppluva. Tack gode gud…
Där står kamraten lite trumpet med ryggen mot ett träd.
Helt klart minus.
Vi pratar om lite annat än just pulkaåkning och bestämmer att ta bilen hem till mamman och pappan.

När vi så sitter i bilen ivrigt förmanade av liten syster i baksätet om att det minsann är dumt att inte svara på tilltal och helt fel att bara gå iväg från kompisarna, så vill bilen förstås inte starta…
Det händer någon gång ibland, och just nu var det förstås ”en sådan gång”.
Lillasyster skulle på discokalas, (därav anledningen till hennes närvaro i baksätet), vilket vi förstås nu var sena till, och kamraten kände sig inte alls bekväm här i framsätet…
Återigen ett minus.
Viken tur att hyresgästerna har en fin Audi och råkade vara hemma! Stort plus.
Pojken med den röda toppluvan blev hemskjutsad och flickan kom äntligen på fest. Dock inte lika glittrig och sminkad som de andra pinglorna, men sötare än socker och med pulkarosor på kinderna! Plus igen, faktiskt! Ja, på mammans lista..
Dock fick jag med mig en sko hem i min väska från deras hall, vilket jag upptäckte när jag kom hem… ett minus, såklart… men jisses vad jag skrattade när jag gjorde upptäckten. Ett sådant där skratt som helt tar över kroppen och till slut bubblar över. Stort plus! Ett skratt förlänger livet, det känner man helt klart när man drabbas.

Väl hemma efter vända nummer två hos discofamiljen för sko-åter-lämning, står det en tallrik nygrillade kycklingvingar på köksbordet. Mannen har firmafest i sin Mancave, men tänkte också på sin fru. Plus igen.
Dessa ihop med en kall öl och morgontidningen, solokvist i älskat kök…
Kvällen avslutades med barnen och lite soffhäng. Plus!
Minus för att mamman inte kan låta bli det egentligen ganska så äckliga smågodiset i barnens lördagspåsar…
Stort plus och grym vardagslyx att slutligen få krypa ner i nybäddat säng. Doften av rena lakan…
Go natt och tack för en knasig dag!
I morgon väntar nya äventyr…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm på tre

Mina bästa Åsor.
Har kännt varandra i över 40 år!
I helgen fick vi äntligen ses i Stockholm utan män och barn.
Samtal som fick en ände. Inga tappade trådar. Punkt. Slut. Tid för eftertanke…
Vi började på vackra konditoriet Vetekatten med anor från 1900-talets början.

Hur ofta dricker man kaffe i kopp med fat…

Enda måstet för dagen var att ta tag i ett Stockholmstips som bror min gav; Kaknästornet vid Gärdet på Djurgården.
Buss ut. Hiss upp. Högt! Nästan 160 m. Varsitt glas vin och en häftig, imponerande utsikt över Stockholm. Jag tipsar varmt vidare!

East India på Östermalm. Skönt avslut på dagen.
Oändligt mycket tid och mat!
Vi bytlånades av de olika anrättningarna.
Den stora frågan hängde kvar i luften; Hur får man Naan-bröden så sjukt fluffiga?
Passerade Sko-Unp och kunde inte motstå dessa Martens. Vet faktiskt inte när jag köpte något till mig själv som INTE stavas loppis…
Hej vår, jag är redo!

 

 

Vackert x 2

Gjorde inte alls ont att vara ledig en sådan grymt vacker dag som denna.
Gör man något som man blir lycklig av, känns det rätt ok att ta tag i ett riktigt skitgöra.
Efter Djulörundan, som badade i sol denna tisdag, och efter kaffe, och morgontidning med dopp, så kavlade jag upp både ärmar och byxben. Stoppet i duschavloppet kunde faktiskt inte vänta längre.
Och det pissgula kaklet fick en rejäl omgång också.
Nu känns det rätt ok att gå in badrummet igen, trots att det andas rejält 90-tal…men det är RENT i alla fall! 

Till och från jobbet

I morse när jag gick till jobbet valde jag den längsta vägen.
Eller ja, den vackraste.
Kanske ändå inte jobbvägen…
ett sidospår.
För att det var en så galet vacker morgon.
Nere vid Backasjön exploderade solen och dagen grydde.
Det var den solen den här dagen.
och jag fick ett smakprov.

Att gå hem från jobbet är också magiskt. 

Dessa vintriga bilder tog jag ett par dagar tidigare vid min förra arbetsplats, Dufweholms Herrgård.
Och så allén förstås.
Vardagsmotion
Meditation
Motivation
Explosion
Funktion
Begär
Måste

 

 

 

 

Go nattis

Söver två barn.
En son, en dotter.

Lycka.
Lycklig.

Skavfötters.
Liten katt vill va med.
Väljer sked med pojken.

Släcker när sista sidan i boken är läst.
Pratar lite om hur svartsjuka kan kännas.
Bokens kapitel.
Pratar om dagen som varit
om den som väntar runt hörnet.

Snart andas liten flicka tungt.
Det där snuset i näsan.
Armarna ovanför huvudet,
Som en liten bebis.
Trygg.

Så hör jag pojken sjunga en vaggvisa.
Lille Katt- för katten.
och purret kommer som brevet på posten.
-Hon vaktar mig mamma.

Och det gör hon.
Ligger bara nära pojken i säng.
På natten.
Kärlek kan man inte välja.
Den får man.
Pang, bara!
Öppna armarna och fånga den.
Följ med på resan.
Vägen är krokig, uppför, nedför, kanske i diket.
Grus, asfalt, lera, snö.
Vågor med krus på toppen.

Go natt min skatt.
Den största kärleken.
Den rakaste och ärligaste.
Tack och älskar er enormt, ja härifrån till månen 1001 gånger… minst!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen lite ute!

-Undrar hur kallt det är i vattnet…

2 januari. Nytt år. Pappan har börjat jobba igen efter helgerna.
Mamman hemma med lovlediga barn.
Ingen snö.
Gråa dagar med tö.
Men så tittar solen fram en stund på förmiddagen.
Vi packar liten rygga och tar cyklarna ner till Djulö.
Sjön är öppen, nästan helt.
Bara några meter alldeles nära strandkanten har isbeklädnad.
Vid bryggan simmar några änder.
och ett kråkpar spatserar på den tunna isen.
Vi matar dem med julens kavring.
Nu blev det fest.
Medan barnen rörade sig, lapade mamman januarisol. Nog värmde den lite i alla fall.
Den svåra vägen är alltid den roligaste…
Liten är lika bra klättrare som stor.
Ingen idé att tjata.
Det går lätt som en plätt.

Vi avrundar med en fika och skönt häng på bibblan.

Sedan hem till kompisar på gatan.
Skönt att inte vara mossig morsa ännu.
Men jag förstår att dagen kommer då fågelmatning inte står högt i kurs…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hann!

Ja, nå´n gran blev det inte tal om….
kombon med grymt nyfiken kattunge spelades upp som en film i min skalle och jag slog raskt bort tanken…
Mamman plockade en näve blåbärsris i skogen och mormor hade små röda trähjärtan på lager.
Vråkrukan hittade upp från källaren och just när ovanstående bild togs, hade katten bara rivit skapelsen två gånger med vatten och allt…
God Jul! 

Sent om sider, ja som alltid när det gäller en tidsoptimst blev ett väldoftande vörtbröd i alla fall gräddat på rätt sida midnatt…
Men om det matchar mannens julskinka som legat och gonat i smokern hela dagen, det kan en undra…

Ja, några julkort blev aldrig skrivna…
Var till Svenssons foto och framkallade en bunt rara bilder på mestadels barn, men de ligger kvar i fotofickan.
Sänder här en känsla från älskade Djulö alle´.

STOR kram till er alla finingar. Njut av att vara i här och nu under dessa lediga dagar. Ta in, paketera och förvara. Minnen- bästa presenterna!