Ett nytt knytt

Ett knytt
alldeles nytt.
Så liten
Den skiten.
Och nu har jag en man som också är morfar.
Som han längtat.
Oroat väntat.
Nu har de tu mötts.
Ögon blinkats och blötts.
En ny resa börjar här, där och kanske allra mest i hjärtat.
Välkommen, ett nytt mirakel.
Välkommen liten vän.
Men vad ska du heta?
…Äsch det reder sig sen!

…Och Ella blev stor och Moster!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Litet stort hjärta

Lampan är nyss och alldeles precis släckt. Rummet svart, Sakta anas konturer. Din lilla hand sträcks upp, knyts och du säger:
-så här stort är mitt hjärta.
-Och här är mitt, säger jag och knyter min hand alldeles bredvid din.

Så snurrar tankarna tillbaka i tiden, ca 7 år alldeles nästan och precist.
Du lilla knyte ligger nära. V.26 och och hur litet hjärta hade du då.
Kanske en tumnagel.
Men så starkt.

Go natt du livets mirakel.
Att få ligga sked med dig, kloka, starka unge i mörkret är nog det bästa jag vet.
Ja, 11-åringen är inte heller otäck… ; )

 

 

 

 

 

Dan före dan…

Så sitter man här. Igen! Mitt i natten. Dan före dopparedan.
Endast mamman är vaken.
Tiden rusar.
Eller sölar sig segt fram om man är liten.
Visst minns vi den långa julaftonen som barn. Visarnas varv på klockan var så många fram till Kalle Anka. Sedan, ÄNTLIGEN var det julklappsutdelning!

Ikväll har jag klappat och klistrat med David Bowie som sällskap. En dokumentär på Netflix.
Vilken snubbe! Ja, en ikon!
Han skulle ha spelat på Roskildefestivalen ett av åren Jimmy och jag var där, men ställde in i sista sekund… Konserten hade garanterat varit makalös…

I morgon bitti när vi vaknar börjar dagen med oss, lilla familjen.
Sista avsnittet av en riktigt bra julkalender. Frukost sedan.
Norton har önskat tomtegröt och ägghalvor med räkor.
Mamman en kopp starkt kaffe och en bit av mannens Barbecue-skinka på kavring.
Sedan snälla barn förstås och en glad man!
Under dagen ramlar det sedan in större syskon. Klara är hemma från Norge och vill fira julaftonskväll här med lillskitarna. Oskar hänger på. Men mest spända och längtiga är vi nog denna jul över att få träffa en ny familjemedlem. Julia och Johans lilla pojk. En alldeles nyföding. Han kom för bara några dagar sedan. Helt galet konstigt! Och fantastiskt förstås.
Och underbart, rörande, rart, roligt. Ett barn till krubban denna jul.
Paket till grabben är inslagna. Så klart.
Ella har gjort i ordning så rart vid vårt gamla skötbord.
-Men vi har inga blöjor… så hon lite snopet när allt var klart.
Och pappan, ja morfar är stolt som en tupp. Med en tår i ögonvrån och vördnad inför det lilla, storslagna i livet. Ja, själva livet!
Go natt och välkommen! Jul, barn, och glädje.
Nu kryper jag ner hos min familj och gosar in mig i vår lukt.
Bästa på hela dagen.

Kärlek till er alla och en god, skön och vördnadsfull jul!