Kärlek på en loppis

Är på en av stadens loppisar.
Står och river bland barnvantar och mössor.
Sådana tingestar följer med till skolan, men sällan hem igen.
Hur många vantar blir det under två barns uppväxt… ja jisses!
11-åriga grabben har dock äntligen koll.
Hur det går till är ett under, men vissa saker har liksom satt sig.

Så kommer två barn in i rummet där jag står.
Flickan sisådär 9-10 år, pojken kanske 5.
De delar på sig och det är kläderna som fångar storasysters intresse.

Plötsligt ropar pojken på flickan genom rummet. Han säger hennes namn flera gånger, nästan lite tjatigt, och får till slut ett jaaa…
-Jag älskar dig, säger han sedan, högt och tydligt!

Jag blir så paff. Det kom så plötsligt. Det är bara vi tre i just det här rummet, och så kärleken förstås!

Tack ni vackra, varma människobarn. Kommande generationer är kanske smartare än föregående…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *