Med guldkant

På väg till jobbet i morse såg jag detta sköna gäng stå och blicka ut över isen vid Backavallen   


Hemma väntar gosingarna på att få komma ut i vinterland. 

Hemstickat från topp till tå.
Endast det bästa är gott nog…
Bästa vardagsflykten går runt Duveholmssjön. En dryg mil i total stillhet. 
Allra helst tar jag den på språng. Men det är lite motigt att ge sig hän när det är minusgrader. Jag är en bekväm löpare…

Likaså krattar jag bara löv när solen är närvarande… en sån där krispig höstdag med högt i tak.
…och klipper gräsmattan i toksol, och rensar ogräs under löjligt blå himmel,
och njuter kaffe med trädgård i vindstilla sommardag.
När det är skitväder finns det skitgöra på annat håll…
…Till och med soptippen är vacker en solig novemberdag!
Mannen river tak och gammal dålig isolering på hela övervåningen i vårt hus.
Jag assisterar med att roa barn och packa bilflak (plural) med förödelsen ut till tippen.

Funderar på hur många människor som har en sådan vacker väg till sina jobb…!?
Ja, kanske inte den allra rakaste, men alltid den mäktigaste. Den slingrar lite vid sidan av morgontrafikens larm. Helt klart en värdig omväg!

Fick en flaska Chablis av hyresgästerna för en tid sedan för kattvaktsbestyr… 
Den har legat och väntat på att bli omhändertagen vid ”rätt tillfälle”.
Njöt faktiskt av den vid flera tillfällen, mannen hade sorgligt nog jour ; )
Faktiskt det godaste vita vin jag druckit!
Nu blir det svårt att dricka fyrkantig-låda-vin igen…

En kärlekspotatis blev till gött mos och en fiskgratäng i kväll. 

Kärlek till er alla, kram!

 

 

 

 

 

Kärlek på en loppis

Är på en av stadens loppisar.
Står och river bland barnvantar och mössor.
Sådana tingestar följer med till skolan, men sällan hem igen.
Hur många vantar blir det under två barns uppväxt… ja jisses!
11-åriga grabben har dock äntligen koll.
Hur det går till är ett under, men vissa saker har liksom satt sig.

Så kommer två barn in i rummet där jag står.
Flickan sisådär 9-10 år, pojken kanske 5.
De delar på sig och det är kläderna som fångar storasysters intresse.

Plötsligt ropar pojken på flickan genom rummet. Han säger hennes namn flera gånger, nästan lite tjatigt, och får till slut ett jaaa…
-Jag älskar dig, säger han sedan, högt och tydligt!

Jag blir så paff. Det kom så plötsligt. Det är bara vi tre i just det här rummet, och så kärleken förstås!

Tack ni vackra, varma människobarn. Kommande generationer är kanske smartare än föregående…