Stolt

Ikväll har mannen och jag varit på releasefest för fotoboken Rockholm.
Tänk att jag fick vara med och skriva i den. Det är stort i det lilla…
Coolt att se sitt namn tryckt i boken. 

Grym kväll med mycket bra musik från scenen.
Musik som gjordes då, ja för si sådär 35 år sedan… av unga tonåringar! Imponerande!
Några inlånade musiker från realtid.
Bäst rockade Slammers med sin rock’n roll/surf.
Knasigast var Suggesion.
Punkigast ett Clash-coverband!

Med mig hem har jag en maffig fotobok signerad av Lasse himself.
”Tack Jessica, den här boken kom till med hjälp av dig”
Stolt go’nattkram.
Nu sover jag garanterat gott.
Dock saknar jag redan mina barn, som jag egentligen nyss lämnat av hos bästa mormor/morfar. De kan faktiskt inte ha det bättre…

Kärlek!

 

 

Sova borta

Ella fick så äntligen åka ut till bästisen på landet. Ja, det kan ju kännas som en evighet hos litet barn, medan man själv undrar varför tiden så ofta flåsar i nacken.
När det börjar närma sig hämt-tid, plonkar det till i luren.
”Nu har flickorna städat hela rummet och bäddat för natten”, skriver pappan. Så det blir sova-över här. Ok?
Klart det är.
Tänk att ha en bästis i ett vitt hus på landet, alldeles bredvid en sjö.
Ingen trafik, inte något alls av stadens larm och puls.
Med kor och hästar som närmsta granne.
…och utan besserwisser storebror…

På gatan inne i staden blir kvällen lugn.
Tre till middag, framför Tv:n. Final i Mästerkocken med gott på faten.
Men så tomt i sängen, och ingen go’nattsaga.
Ingen mjuk liten arm runt min hals.

Sov så gott, min älskade unge.
Tiden rusar,
strax ses vi ju snart igen.