Summa kardemumma

Ligger i sängen och summerar dagen. Plusminusnoll typ..
Dagen började med gemensam frukost. Familjen samlad, lördag morgon. Borde helt klart alltid vara plus… vilket det ju är förstås, men ändå typ lite kaosartat och rörigt. Bara detta att alla inte kan äta kokt ägg, nej då ska en ha ett platt! Dvs stekt…
Och morgontidningen ligger kvar i postlådan till långt fram på dagen.

I dag kom vi i alla fall äntligen iväg till Öppet hus på Kulturskolan! Ett stort plus, ja kanske två!
Något som mamman längtat till sedan denna lördagsaktivitet drog igång för ca ett halvår tillbaka.
Det har väl hängt lite på den hurtiga tiden en ledig lördag… kl.10-13.
Men det gjorde absolut inget att drälla in vid 11.00. Vi hann spela trummor, piano, slöjda i filt med nål och tråd och tova i härlig ull. Ritpapper som var tänkta till konst fick vingar av sonens flygplanskunnande och seglade snyggt och ljudlöst i bildsalens generösa rum med högt till tak.

Lite senare blev det pulkaåkning på åsen bakom vårt hus. Jag ser barnen från köksfönstret när de stretar upp och ner i backen, vilket bara det är ett plus i sig.
Vi ett sådant tillfälle ser jag de två välbekanta profilerna dragandes på varsitt åkdon, men lånebarnet lyser med sin frånvaro…
Efter en stund ramlar de hemmahörande in genom dörren och mamman undrar då raskt var kompisen är?
-Han gick bara iväg, svarar då sonen.
-Va’!?
Mamman får tusen tankar i huvudet medan hon rusar ut mot det rara trädbevuxna partiet som nu helt plötsligt förvandlats till urskog!
Efter en vända på stigarna skymtas så en röd toppluva. Tack gode gud…
Där står kamraten lite trumpet med ryggen mot ett träd.
Helt klart minus.
Vi pratar om lite annat än just pulkaåkning och bestämmer att ta bilen hem till mamman och pappan.

När vi så sitter i bilen ivrigt förmanade av liten syster i baksätet om att det minsann är dumt att inte svara på tilltal och helt fel att bara gå iväg från kompisarna, så vill bilen förstås inte starta…
Det händer någon gång ibland, och just nu var det förstås ”en sådan gång”.
Lillasyster skulle på discokalas, (därav anledningen till hennes närvaro i baksätet), vilket vi förstås nu var sena till, och kamraten kände sig inte alls bekväm här i framsätet…
Återigen ett minus.
Viken tur att hyresgästerna har en fin Audi och råkade vara hemma! Stort plus.
Pojken med den röda toppluvan blev hemskjutsad och flickan kom äntligen på fest. Dock inte lika glittrig och sminkad som de andra pinglorna, men sötare än socker och med pulkarosor på kinderna! Plus igen, faktiskt! Ja, på mammans lista..
Dock fick jag med mig en sko hem i min väska från deras hall, vilket jag upptäckte när jag kom hem… ett minus, såklart… men jisses vad jag skrattade när jag gjorde upptäckten. Ett sådant där skratt som helt tar över kroppen och till slut bubblar över. Stort plus! Ett skratt förlänger livet, det känner man helt klart när man drabbas.

Väl hemma efter vända nummer två hos discofamiljen för sko-åter-lämning, står det en tallrik nygrillade kycklingvingar på köksbordet. Mannen har firmafest i sin Mancave, men tänkte också på sin fru. Plus igen.
Dessa ihop med en kall öl och morgontidningen, solokvist i älskat kök…
Kvällen avslutades med barnen och lite soffhäng. Plus!
Minus för att mamman inte kan låta bli det egentligen ganska så äckliga smågodiset i barnens lördagspåsar…
Stort plus och grym vardagslyx att slutligen få krypa ner i nybäddat säng. Doften av rena lakan…
Go natt och tack för en knasig dag!
I morgon väntar nya äventyr…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *