Små rara ting

Kryper ner i sängen. På min kudde vilar redan en vacker varelse. Jag lägger mig nära och känner en sammetslen, varm fot mot mitt ben. Det kommer att bli ett krig om täcket, då den lilla inte vill ha medan mamman vlll. Den mjuka foten kommer att sparka och minst en arm fäktas. I morgon är det lördag. Ingen klocka som skäller i gryningen. Lintotten kommet att vakna och fundera högt vad som skulle smaka till frukost… bara en anledning att få upp en mamma ur sänghalmen. För någon frukostätare ör hon inte…

Tänk så trist och enahanda livet vore utan dessa väldiga, vackra, viktiga varelser!

 

 

 

Summa kardemumma

Ligger i sängen och summerar dagen. Plusminusnoll typ..
Dagen började med gemensam frukost. Familjen samlad, lördag morgon. Borde helt klart alltid vara plus… vilket det ju är förstås, men ändå typ lite kaosartat och rörigt. Bara detta att alla inte kan äta kokt ägg, nej då ska en ha ett platt! Dvs stekt…
Och morgontidningen ligger kvar i postlådan till långt fram på dagen.

I dag kom vi i alla fall äntligen iväg till Öppet hus på Kulturskolan! Ett stort plus, ja kanske två!
Något som mamman längtat till sedan denna lördagsaktivitet drog igång för ca ett halvår tillbaka.
Det har väl hängt lite på den hurtiga tiden en ledig lördag… kl.10-13.
Men det gjorde absolut inget att drälla in vid 11.00. Vi hann spela trummor, piano, slöjda i filt med nål och tråd och tova i härlig ull. Ritpapper som var tänkta till konst fick vingar av sonens flygplanskunnande och seglade snyggt och ljudlöst i bildsalens generösa rum med högt till tak.

Lite senare blev det pulkaåkning på åsen bakom vårt hus. Jag ser barnen från köksfönstret när de stretar upp och ner i backen, vilket bara det är ett plus i sig.
Vi ett sådant tillfälle ser jag de två välbekanta profilerna dragandes på varsitt åkdon, men lånebarnet lyser med sin frånvaro…
Efter en stund ramlar de hemmahörande in genom dörren och mamman undrar då raskt var kompisen är?
-Han gick bara iväg, svarar då sonen.
-Va’!?
Mamman får tusen tankar i huvudet medan hon rusar ut mot det rara trädbevuxna partiet som nu helt plötsligt förvandlats till urskog!
Efter en vända på stigarna skymtas så en röd toppluva. Tack gode gud…
Där står kamraten lite trumpet med ryggen mot ett träd.
Helt klart minus.
Vi pratar om lite annat än just pulkaåkning och bestämmer att ta bilen hem till mamman och pappan.

När vi så sitter i bilen ivrigt förmanade av liten syster i baksätet om att det minsann är dumt att inte svara på tilltal och helt fel att bara gå iväg från kompisarna, så vill bilen förstås inte starta…
Det händer någon gång ibland, och just nu var det förstås ”en sådan gång”.
Lillasyster skulle på discokalas, (därav anledningen till hennes närvaro i baksätet), vilket vi förstås nu var sena till, och kamraten kände sig inte alls bekväm här i framsätet…
Återigen ett minus.
Viken tur att hyresgästerna har en fin Audi och råkade vara hemma! Stort plus.
Pojken med den röda toppluvan blev hemskjutsad och flickan kom äntligen på fest. Dock inte lika glittrig och sminkad som de andra pinglorna, men sötare än socker och med pulkarosor på kinderna! Plus igen, faktiskt! Ja, på mammans lista..
Dock fick jag med mig en sko hem i min väska från deras hall, vilket jag upptäckte när jag kom hem… ett minus, såklart… men jisses vad jag skrattade när jag gjorde upptäckten. Ett sådant där skratt som helt tar över kroppen och till slut bubblar över. Stort plus! Ett skratt förlänger livet, det känner man helt klart när man drabbas.

Väl hemma efter vända nummer två hos discofamiljen för sko-åter-lämning, står det en tallrik nygrillade kycklingvingar på köksbordet. Mannen har firmafest i sin Mancave, men tänkte också på sin fru. Plus igen.
Dessa ihop med en kall öl och morgontidningen, solokvist i älskat kök…
Kvällen avslutades med barnen och lite soffhäng. Plus!
Minus för att mamman inte kan låta bli det egentligen ganska så äckliga smågodiset i barnens lördagspåsar…
Stort plus och grym vardagslyx att slutligen få krypa ner i nybäddat säng. Doften av rena lakan…
Go natt och tack för en knasig dag!
I morgon väntar nya äventyr…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm på tre

Mina bästa Åsor.
Har kännt varandra i över 40 år!
I helgen fick vi äntligen ses i Stockholm utan män och barn.
Samtal som fick en ände. Inga tappade trådar. Punkt. Slut. Tid för eftertanke…
Vi började på vackra konditoriet Vetekatten med anor från 1900-talets början.

Hur ofta dricker man kaffe i kopp med fat…

Enda måstet för dagen var att ta tag i ett Stockholmstips som bror min gav; Kaknästornet vid Gärdet på Djurgården.
Buss ut. Hiss upp. Högt! Nästan 160 m. Varsitt glas vin och en häftig, imponerande utsikt över Stockholm. Jag tipsar varmt vidare!

East India på Östermalm. Skönt avslut på dagen.
Oändligt mycket tid och mat!
Vi bytlånades av de olika anrättningarna.
Den stora frågan hängde kvar i luften; Hur får man Naan-bröden så sjukt fluffiga?
Passerade Sko-Unp och kunde inte motstå dessa Martens. Vet faktiskt inte när jag köpte något till mig själv som INTE stavas loppis…
Hej vår, jag är redo!