Jag hann!

Ja, nå´n gran blev det inte tal om….
kombon med grymt nyfiken kattunge spelades upp som en film i min skalle och jag slog raskt bort tanken…
Mamman plockade en näve blåbärsris i skogen och mormor hade små röda trähjärtan på lager.
Vråkrukan hittade upp från källaren och just när ovanstående bild togs, hade katten bara rivit skapelsen två gånger med vatten och allt…
God Jul! 

Sent om sider, ja som alltid när det gäller en tidsoptimst blev ett väldoftande vörtbröd i alla fall gräddat på rätt sida midnatt…
Men om det matchar mannens julskinka som legat och gonat i smokern hela dagen, det kan en undra…

Ja, några julkort blev aldrig skrivna…
Var till Svenssons foto och framkallade en bunt rara bilder på mestadels barn, men de ligger kvar i fotofickan.
Sänder här en känsla från älskade Djulö alle´.

STOR kram till er alla finingar. Njut av att vara i här och nu under dessa lediga dagar. Ta in, paketera och förvara. Minnen- bästa presenterna!

 

 

Att önska sig…

Om jag får önska mig något
ja, nu när det är så här nära jul.
Kanske att stora tankar samlar sig tätare runt en,
kramar om, viskar i ett öra. Bara sånt som egentligen är viktigt att höra.

Ja, då önskar jag med hela mitt hjärta;
en lång snusning i en liten varm nacke, ja så att den aldrig någonsin tar slut.
Ett bubbligt mjölktandskratt och glittrande isblå ögon.
En tioåringsfundering om tid och rymd i all oändlighet som ramlar över oss i morgonstressen, varje dag!
Ständiga gliringar om alla mammans felsägningar och hjärnsläpp…
Färgstarka teckningar föreställande drömmar om prinsessor, enhörningar, hjärtan och blommor med kärleksblad.
En fin sten.
En knasig trumtakt.
Ett klokt legobygge.
En toksolig dag vid en ljummen, svensk sjö.
Varm choklad i pulkabacken.
mjuka, sammetslena 6-årsarmar runt min hals
Ett hej då mamma och en snabb kram på skolgården från pojken som snart är lika ”lång” som sin mor,

Och någon gång
På tu man hand
med en man som nästan inte är sann.
Med det störstaste hjärtat
Den varmaste famnen
Ärliga blå
knasig som få
Ja, tänk vilken tur att det är vi två!

Hej Jul, va kul!
Kom in en stund.
Här finns hjärterum.
Dröj kvar.
Nu tar vi ledigt några dar.

 

 

 

 

 

 

 

 

På senaste tiden…

Första julbordet avklarat.
En grym kväll på  Klubb med alla medlemmar (utom en!) samt respektive i form av fruar, hundar, barn och även barnbarn.
Alltid mycket trevligt när vi ses. Synd bara att det blir så glest mellan gångerna….

God Hjul på er alla, tusen tack och en kram så räcker länge!

Hann även med invigningen av Skatehallen på Inferno.
Grymt jobbat alla pappor! Vilket skön häng ni skapat på er fritid.
Tack för kaffe, saft och tårta!
Ses, God Hjul ! 

Söndagspromenad. Så vackert att man får dåndimpen.
Smet in här vid sidan av vägen ner mot Djulö.
Kompakt tystnad i skogen. Balsam för själen.

Du och jag, mannen. Tills döden skiljer oss åt.

Hittade en bild från skogspartiet nedanför nya vattentornet i Laggarhult. Den är tagen strax innan snön kom. En annan söndag…
Tycker nästan att man ser några av John Bauers troll där mellan stenarna.

 

 

Skatter

Hittar en parkas efter Norton i garderoben. Den har en sådan där härlig lugn, trött blå färg och luvan är kantad med ”päls”.
Den är nog sparad för att han var så rar i den, men nu ser den ju ut att passa liten myra alldeles perfekt.
Jag hänger den i hallen på hennes krok, och vet att hon kommer att se den så fort hon kliver innanför dörren. Hon är ett sådant där barn som ser allt!

Morgonen därpå åker den på. Lite stor var den nog… tänk att hon är så liten…
-Den är precis lagom, titta mamma, säger hon och sticker händerna i de generösa utanpåliggande fickorna med lock.
Raskt åker de upp igen och ett stort, förvånat leende sprider sig i ansiktet.
-Titta mamma, en napp!
Nej, inte får du ta med någon napp till förskolan. (Hon har några sparade som hon låtsas tycka om emellanåt).
-Men det är inte min, mamma, säger hon och tittar allvarligt på den lätt morgonstressade föräldrasorten.
Jag tar nappen och drar lite i gummit. Det är gammalt och släpper direkt från plasten.
Och faktiskt kommer jag ihåg just den. Motivet, färgen och just den modellen han gillade allra bäst.
Jisses, det var ju så så nyss… men ändå. Grabben är ju faktiskt tio nu och jackan matchar en normalstor 3-åring…

Mamman stannar upp i morgonens rutinstinna schema och skrattar.
-Ella, det är ju Nortons gamla napp! Tänk va’ att han också haft nappar OCH den här jackan.

Jackan får följa med liten syster till förskolan MED nappen i fickan.
-Jag ska spara den, mamma! Den ska alltid få vara i fickan.

 

 

 

 

 

Galet stolt mamma

Tänk att min pojk, fina Norton fick alla rätt i dag på Sveriges landskap!
…och mamman fick äntligen lära sig dem också. ; )
Nu får jag chans att vid köksbordet upptäcka en massa nyttigheter  som jag inte riktigt fick in under min skoltid.
Denn gång är det så mycket roligare!

…och på syslöjden gå det också bra! 

Apropå rävar; i dag när morgonkaffet intogs på jobbet strök en räv förbi de stora matsalsfönsterna. Han stannade upp en stund och verkade nästan sugen på att göra oss sällskap.
Tänk, det var första gången jag såg en räv ”på riktigt”.

 

Tårar och glögg

-Ska ni med och titta på Backa konståkningsklubbs julshow?
-Ja, varför inte…

Molly och Maria ställde frågan för någon vecka sedan. Nu var dagen dags.
Tog cykeln ner till ishallen med litet gryn där bak. Fårskinn under våra rumpor värmde gott i lite bitig tidig decemberluft.
När vi hittat bra platser på läktaren, öppnade Maria sin rygga och plockade fram glögg, varm choklad och hembakta pepparkakor. Ååh, tack för att du tänker ett steg längre, Maria! Det var länge sedan glögg smakade så gott! Det är tillfället som kryddar det där lilla sista…
Showen drog igång och imponerade stort direkt från start. Små barn i galet grymma piruetter.
Troll, älvor, tomtar, en elak häxa, drakar, söminga pyjamasbarn i släptåg efter John Blund.
Musik, ljud, ljus och vackra kostymer.
På läktaren satt en mamma med tårar i ögonen och njöt av hela härligheten med doft och smak av julens kryddor.
Tack för en trolsk timme med haksläpp.
Jäkla ungar… ; )