Liten Ella

Sen middag med hyresgästerna på älskade verandan. Grillat förstås! En arbetsvecka/dagis/skola är till ända. Vi är väl alla lite trötta, eller ja, mer loja. Fredagslunken. Njuta av stunden. Inga måsten.

Ella kryper upp i mammans knä. Partyfin i ljusrosa tyllklänning, gråa strumpbyxor och ett par ärvda klackskor som egentligen är några nummer för stora…
-Jag vill ju vara fin när du kommer hem från jobbet, mamma!
Ååh, älskade, finurliga unge!
Söt som socker, god som choklad och med ett hjärta av sommarsoliga smultron.

Vi gungar i den gamla knarriga gungstolen. Myser som när du var pytten.
Och tänk, nu sover liten, stor Ella i mammans famn. Och vad smakar egentligen godare?!

 

Sweet Dreams

-Nu pratar vi inte mer om det, för då kan jag drömma mardrömmar hela natten…
Tänk så klok hon är, liten men ändå stor myra.

Vi har precis släckt lampan efter go’nattsagan.
Liten frågar mamman om hon vet varför Nalle Brun heter just Nalle Brun.
-Ja, det är väl för att han är just brun. Björnarna som bor i skogen är bruna, medan isbjörnarna som lever där det är snö och kallt är vita.
Men vi har inga björnar just här i vår skog. Här bor bara snälla djur.
-Vargar, frågar Ella.
Nej, inte här. Men dem är nog mest rädda för oss människor.
-Rävar?
-Rävar är snälla…och så söta! Eller hur?!
Ella ryser till och fäller just den inledande repliken. Så borrar hon in sig djupt i den väldiga Nalle Brun. Efter 30 sekunder hör jag hur hon snarkar.
Go natt, kloka, märkvärdiga unge. Åååh, vad jag älskar dig!

 

 

Flashback

Frukosten är just avslutad på jobbet. Står i köket och viker pålägg till morgondagens gäster. I periferin hör jag något välbekant från den gemensamma spelanläggningen. Det är ABBA.
Helt plötsligt passerar min barndom som på film i huvudet. Blond, tandlös, 6-åring. Platåträskor, jeanskjol, gul batikt-shirt. ABBA i flickrummet hos klasskompisen Lotta. Hon med långt, lockigt hår till midjan. En självklar Agneta. Med hopprep som mic tar vi oss igenom de stora hitsen på svengelska.
Åter till köket.
Tänk, alla här, oavsett ålder har en relation till ABBA. Vi nynnar med i låtarna. Alla med SIN film i huvudet.
Kocken i köket är 22 år. Kallskänkan 35. Jag 46, en vaktmästare på 60… alla har vi vår version och nynnar glatt med i refrängerna.
Det är ganska så imponerande och häftigt.
Dessutom rätt så svårslaget.
Musik är magiskt.
Hjärnan är fantastisk.
Tänk att spara på dessa texter i så många år.. till vilken nytta…?!
Välbefinnande, gemenskap, igenkännande. trygghet, glädje…
Inte så pjåkigt med andra ord.
Thank You for the music
the songs I´m singing.
thanks for all
the Joy the bringing.