Fjäril vingad

img_3161

Storasyster Klara gör sig festfin för en kväll på krogen. Ella tittar storögt på och blir en vacker fjäril.
Vad skönt att ha en fjäril i hemmets trygga vrå än en som vill ut och pröva sina vingar.
Jag njuter stort tills nästa kapitel tar vid…

 

 

Välkommen hem!

Fredag.
Skyndar hem från jobbet, Direkt till dagis/skola.
Bråttom nu.
Besök på BVC alldeles strax. 5-års kontroll.
Liten STOR tjej.
Stolt.
Berättar för dagis att doktorn väntar.

Jo, vi hinner.
…och det är lätt att rita cirklar, fyrkanter och kvadrater.
Klippa runt.
Stå på ett ben. Byta.
Räkna så att alla pennor verkligen finns i burken. !0 stycken var det visst.
Och vågen visar dryga 13 kilo.
Centmetrarna  95.
-Hon följer sin kurva jättefint, säger den rara BVC-sköterskan.
Storebrorsan mäter 139 cm till vikten 29 kilo.
Men vaccinet säger mamman nej till. Har läst så mycket om otäcka biverkningar.
BVC blir förstås inte glada. Så är det alltid när man ifrågasätter.
-Inga rapporterade biverkningar, svarar tjejen. Har inte hört talas om några fall under mina 6 år här.

Vi avslutar med en fika på stadens konditori.
Glass till en duktig 5-åring och smoothie med en chokladboll till storebror.
Mamman njuter lyxkaffe med två blonda sötbitar till bordet.

Hemma väntar en tvådagars-disk och gårdagens tvätt.
Men det är fredag. Och faktiskt jobbfri lördag bakom hörnet.

När vi kommer hem är ytterdörren upplåst. Det pratar i köket.
Vid diskbaljan står mannen.
-Heeej! Det är Klara som ropar på oss. Hon har nyss klivit av Oslo-tåget för en helg i barndomsstaden.
-Vill du ha ett glas rött, frågar hon mamman.
-Ja, tack, gärna. Väldigt gärna!
Hej fredag, välkommen!

Vi avslutar denna fria fredag med en falafelmiddag på verandan. Julia, Johan, Oskar, Klara,  pappa Jimmy, mamma Jessica, Norton och Ella.

Ses i morgon, stora och små barn! Älskar er allra mest!

img_3147

 

 

 

 

 

Naturkunskap

img_3126

Dimma i allén i dag. Stora, starka, stolta träd spetsar bomullshimlen.
Det är grått, grått, grått med inslag av brunt… och en liten fläck av vit snö som ligger kvar och gör sig märkvärdig på bar åkermark.
Det är vackert, pampigt, kargt och kusligt.
Inte en varelse så långt mitt trötta öga når.
Det prasslar lite lojt i några torra, sega löv på de annars kala stammarna. Någon släpper taget, orkar inte hålla ut.
Jag hör fåglar, men ser inga.
Det är en vacker dag i en vacker allé. Lite sorgsen, lite allvarsam.
Respekt.
Nu har vinterkängorna gått rundan.
Jag hängde på.
Det var skönt, befriande, utrensande.
Ett måste, ett begär -släpp tankarna fria. Låt allt virvla runt en stund.
För att sedan ta plats, kanske i oalfabetisk ordning…
Sedan naturkunskap vid köksbordet, fast i bokform.
Ja, det fick duga i dag
I morgon vill jag möta solen i alle´n. Det var ett tag sedan vi hängde.

img_3121

 

 

1+1=2

Liten myra, som passerat 4 och mamman är på Stor och liten gympa.
Varje måndag i Järvenhallen vid Södra skolan.
Det är dagsformen som styr, eller ja om det är tillräckligt kul…
Redskap staplade från golv till tak i hela lokalen lockar.
Men ett stort, tomt öde golv med en liten fröken i mitten blir mest till en stor gäsp…
I måndags var just en sådan ”tom” dag.

Fröken hade band på en ring i ena näven som hon ”busigt” slängde ut i en stor, stökig hög i mitten av den gigantiska salen.
-Kom och ta en svans, ”käckade” hon glatt. *
Ella masade sig fram och tog en blå till sig och en grön till mamman.
Så satt vi alla svansförsedda små och stora i en jättering i salen.
Fröken gastade: alla med blå svans, spring ett varv och hitta tillbaka till er plats, alla med röd svans, ta de blåas svansar o.s.v.

Då rycker Ella raskt av sig sin svans och går och hämtar en grön…
Ska man kuta runt och elakt dra svansen av andra, så är det ju skönt att ha mamma vid sin sida…
Eller: ska man behöva vara på ”låtsasgympa”, så kanska det blir roligare om mamman är med på samma noter…

Efter en stund vill Ella dricka sin medhavda saft, länge!
Sedan vill hon sitta kvar på bänken och ”bara titta på”.
Mamman undrar stilla om det kanske går att göra något annat av tiden och pengen…

Det är inte lätt att vara stor OCH stor på Stor och liten gympa. Även om liten är rätt liten men faktiskt ändå stor, Ja, faktiskt 5 år, i tisdags fyllda!
Kram mitt älskade kloka knasiga barn. Du är smartare än smartast!
…och färglada band i bomull är just bara färgad bomull och inte alls så särskilt glada!

 

 

Sov du lilla videung.

Sitter i köket med lite plugg vid datorn. Mannen nattar barn. De ligger alla tre i Nortons säng.
-Min bästa storebror, säger Ella ganska så ofta.
Hon tycker det är mysigt att få sova tillsammans, nära i hans säng.

Så hör jag plötsligt pappans mörka röst i ”Sov du lilla videung”. Efter en stund faller också barnen in i den gamla vaggvisan. Tänk så många vi är som kommit till ro och just slumrat in till en vaggvisa. Det är fantastiskt att något så enkelt som en sång fortfarande fungerar och känns lite mysigt i dagens stressade mediasamhälle.

Sov nu sött, ni sköra, vackra videbarn. Ros och hyacinter.
I morgon fyller liten myra 5 år!
Det är helt galet, men bara att acceptera och försöka stanna kvar i tiden, fast den skenar alldeles för fort.
Go’natt min älskade kloka make. Du gör mig hel!

 

Oktober i bilder och känslor

img_3038

God morgon, jobbet. Tidigt i dag. Frukost!

img_3069

Lunch på jobbet, fast en ledig dag. En räkmacka i biblioteket sitter bra denna lördag då vi pausar från högskoleprovet en timme si så där. Gott, vackert, rogivande. Pausknapp-energi.

img_3059

Rosor från mannen en fredag i slutet av oktober.

img_3088

…Sedan lite vitt i älskade loppisfynd.

img_3042

…och torskrygg, färsk sparris med mycket smör och parmesan, handpillade räkor, makalös vitvinssås… Det är ju för jäkla synd att denna man som trollar vid spisen, ja, egentligen i allt han tar sig för, måste lägga golv om dagarna. Hallå världen, ni missar en talang här!

img_3054

Efter maten, soffhäng med glass och sugen katt. Ååh, vad Norton älskar ”sin Semla”. Ja, Selma, Men liten syster vänder ju gärna på m&l. Fortfarande ”mallar” hon baklänges. Åh,  det gör ju ingenting om det bara är bokstäverna som slår sig…

img_3046

Kyrkbacken på norr. Barndomskvarter. Det är alltid lite melankoli och ett tillbakasug när jag promenerar i denna del av stan. Tillbaka i tankar till det enkla livet. Ändlösa dagar utan tid.

img_3048

En ryamatta i guld prasslar åter på backen. Solen hittar fram några minuter. Känner du doften av löven? Nyss nedsläppta, sakta singlande från starka träd.

img_3089

En kisspaus i skogen vid Gersnäs. Kärleksblad på en buske.