I tveksamhetens tid…

Cyklar hem i septemberkväll. Det räcker gott med bara koftan över gåbortstassen! Kjolen  fladdrar över ännu lite bruna bara sommarben. Framför mig två pojkar. En stor fast ändå liten. Tog mammans extracykel ikväll…Med nedskruvad sadel i botten blev minicykeln  perfa. 9 år nu!
Och den andre, den äldre, som jag mötte lite närmare så där på tu man hand för 18 år sedan…
Tiden. Den dyrbara, generösa. Vi lånar av den. Ibland utan respekt. Tar den för given.
Häromdagen utbrast en sjuåring i huset framför ett TV-program;
-Nej, nu har jag slösat tid på något onödigt. Kom så fortsätter vi leka istället!
Tänk så kloka barn är!
…Och jag vill också fortsätta leka. Nu! Låna lite tid. Göra något bra av den. Slösa med respekt, glädje och lust!

September. Tveksamhetens tid. Vardagen kommer in i semesterlunken. Föreningsliv, skola, jobb. Mörkare kvällar. Sommarvarm sol. Kortbyxor med varmtröjan i ryggsäcken. Middagen ute eller inne?

Ikväll tog vi förrätten ute. Solens sista strålar värmde uteplatsen hos Kullmans. Bubbel gör sig så bra mot blå himmel och jag åt min första Waldorfsallad.
Så körde den varma vännen rakt in i hustaket på andra sidan gatan. När vi satt här i början av juni, snuddade den bara taknocken…

Tusen tack vänner för ännu en mycket god kväll. Vi är bra på att njuta tid tillsammans tycker jag. Alltid med stil och god smak och framförallt med så mycket glädje och kärlek.

I morgon tar jag skogsvägen till jobbet. Stigen som slingrar sig genom grymt vacker och varierad natur. Den fortsätter sedan på andra sidan sjön. Kanske att jag gör den sällskap någon dag och ser vart den leder.

 

 

En reaktion på “I tveksamhetens tid…

  1. Tack själva! Du har verkligen fått gåvan att kunna uttrycka tankar och känslor i skrift på ett sätt som träffar rakt i hjärtat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *