Kolmården

image

Klätterkungen!
image
Medans storebror och pappa åker Wildfire i Kolmårdens djurpark, fångar Ella och Annie det allra vackraste av höstkännigar.
Mamman och en mamman sitter och njuter av fortfarande varm sol, blå himmel och en kall öl på en bänk vid foten av den galna berg-och-dal-banan… (stavning?)
imageFamors hus i Bamses värld. Här åkte Ella och hönsmamman godiståget. En alldeles lagom farlig bergochdalbana.

 

 

Supermamma för en dag…

image

En ledig lördag. Pappan är med andra TV-kändisar från Grillmästarna på en helghappening. Mamman funderar på hur helgen skall fördrivas… Det är ju galet fint väder, trots slutet av september. Man vill helt enkelt bara var ute så mycket det går. Chansar på att dagens Öppet Hus på brandstationen skall vara lite ok och kul för en 9-åring och en myra på snart 5… Det funkade faktiskt. Båda barnen fick släcka en riktig eld med en vattenbrandspruta. Som belöning för iden hjältemodiga insatsen blev det varsin plastbrandhjälm.
Fika fanns att köpa inne i garaget. Det smakade på fyrhjulingen ute i solen med  bara tokblå himmel.
Sedan drog vi vidare med skateboard och liten cykel till sjukhuslekparken. Den funkar faktiskt fortfarande med 9-åringen.
Middagen blev sedan på mammans vis. Jag vet ärligt talat inte när jag stod vid spisen senast… ?! Men varför konkurrera med en grillmästare!?
Kyckling, ris och currysås smakade denna lördag. Norton slevade i sig sin första portion på nolltid, och önskade sedan mer. Liten Ella tyckte också att mammans middag var värd att äta upp.
Efter middagen drog vi igång ett bullbak. Jag hoppas att hela gatan kände doften av duktig mamma blandad med socker, smör och kanel i veckade formar…
Tack för en härlig lördag, ungar! Tack för att ni finns, sagoprins och bångstyrig prinsessa.

image

 

 

 

 

När jag blir stor…

Cyklar hem från dagiset.
-Mamma, på den här skolan ska jag gå när jag blir stor (Södra skolan).Här i det här hoset äter vi mat. Det är matsalen.
-Ja, det är de stora barnens skola. Du får vänta tills du är 13 år, ett år äldre än Molly, hon är 12 år nu.
-Då är jag större än Molly…

En annan dag sa den lilla myran på fyra;
-Mamma, när jag blir stor ska jag bo uppe på vinden, och med min bebis! Och du ska bo här också.
-Men när du blir stor flicka, vill du nog bo i en egen lägenhet, precis som de stora barnen. Du vet ju att Oskar bor själv. Julia bor med Johan och katten och Klara har en lägenhet med Limpan i Oslo. Det är så roligt att göra i ordning ett eget kryp in. Det kommer du också att tycka.
-Men jag vill bo här med dig..

Det är så skönt med barn och deras tidsperspektiv. Här och nu, det är bara så.
Jag njuter och följer med i de snabba svängarna. Rätt som det är faller vi alla in i stela, raka led och anpassar farten.
Kära lilla krumelur, låt dem aldrig bliva stur…
Tack Astrid, tack Ella, tack Norton! Och tack Julia, Oskar och Klara.
Fy vad trist att bliva stur. Ni visar att det inte behöver vara så. Tack för makalöst omtumlande år. Vi fortsätter väl på slingriga vägar ut i ovisshetens marker?!

 

 

 

 

I tveksamhetens tid…

Cyklar hem i septemberkväll. Det räcker gott med bara koftan över gåbortstassen! Kjolen  fladdrar över ännu lite bruna bara sommarben. Framför mig två pojkar. En stor fast ändå liten. Tog mammans extracykel ikväll…Med nedskruvad sadel i botten blev minicykeln  perfa. 9 år nu!
Och den andre, den äldre, som jag mötte lite närmare så där på tu man hand för 18 år sedan…
Tiden. Den dyrbara, generösa. Vi lånar av den. Ibland utan respekt. Tar den för given.
Häromdagen utbrast en sjuåring i huset framför ett TV-program;
-Nej, nu har jag slösat tid på något onödigt. Kom så fortsätter vi leka istället!
Tänk så kloka barn är!
…Och jag vill också fortsätta leka. Nu! Låna lite tid. Göra något bra av den. Slösa med respekt, glädje och lust!

September. Tveksamhetens tid. Vardagen kommer in i semesterlunken. Föreningsliv, skola, jobb. Mörkare kvällar. Sommarvarm sol. Kortbyxor med varmtröjan i ryggsäcken. Middagen ute eller inne?

Ikväll tog vi förrätten ute. Solens sista strålar värmde uteplatsen hos Kullmans. Bubbel gör sig så bra mot blå himmel och jag åt min första Waldorfsallad.
Så körde den varma vännen rakt in i hustaket på andra sidan gatan. När vi satt här i början av juni, snuddade den bara taknocken…

Tusen tack vänner för ännu en mycket god kväll. Vi är bra på att njuta tid tillsammans tycker jag. Alltid med stil och god smak och framförallt med så mycket glädje och kärlek.

I morgon tar jag skogsvägen till jobbet. Stigen som slingrar sig genom grymt vacker och varierad natur. Den fortsätter sedan på andra sidan sjön. Kanske att jag gör den sällskap någon dag och ser vart den leder.