När allt bara ordnar sig…

-Jag går ut igen, säger den snart 9-åriga pojken. Barnen på gatan är fortfarande ute. De är 8, 9, 10 och 11 år. Killar och tjejer i hus som ligger vägg i vägg.
Vi sitter på verandan och äter middag.
-Jag går ner till Sophie, säger den lilla arga i vår familj. 4 år och med en vilja av stål…
-Sophie har flyttat, svarar mamman, faktiskt i går. Det är alldeles tomt i lägenheten under oss. I alla fall några veckor till.
-Näha, svarar 4-åringen. Annie bor där nu.
Och visst, det är ju sant. Snart i alla fall flyttar det in en rar Annie på 7 år. Kanske kan hon någon gång vilja leka med en bestämd 4-åring, som faktiskt blir 5, strax innan året nått sitt slut.
-Annie bor inte här ännu, men snart kommer hon, då får ni leka, strålar mamman glatt och hoppas att det går hem.

Efter en stund ser vi en liten figur i lila luvtröja smygandes längs gatan. En målmedveten fröken på ett något osäkert äventyr.
Hon viker av till huset bredvid, där Elin bor. Men där är grinden låst och inga barn syns till.
Hon går vidare, tvekar lite och vänder om.
-Mamma, jag vill ju leka med Nåtån, bölar hon. Nu, genast! Öppna grinden då!
-Barnen vill inte leka med dig, de är ju stora.
Vi står på vår trapp. Försöker komma överens på något vis. Det går förstås inte. Mamman lirkar med saga och en chokladbit. Kanske Bolibompa? Men nej då. 4-åringen har bestämt sig. Hon ska leka med de stora barnen, som ju inte alls är stora…
Mitt i dramatiken, då mamman gett upp och gått in till nästan avklarad middag, syns fyra barn komma springande på gatan. Fortfarande ganska små, med mycket bus och lek i kroppen. De viker av till vårt hus, och plötsligt löser sig allt. Ella skuttar iväg och får vara med. Snart hoppar en liten ljus och en större mörk flicka på studsmattan. Leken fortsätter och kvällen är ung.
Det är tufft att vara 4 år, knepigare vid snart 9 och rätt så komplicerat vid 45…
Men just nu, här på den vackra verandan, en ung kväll då våren ännu ligger i sitt sköte, ja, då är det faktiskt helt ok. Ja, kanske alldeles, alldeles underbart!

 

 

Minnen från lingonskogen

image

 

Har sprungit på loppisar sedan jag var tonåring, någonstans i mitten på 80-talet. Då fick man bege sig till Norrköping och Myrorna om man ville fynda snyggt och kul. I dag finns det loppisar i varenda gathörn… Lite av charmen har i och med det försvunnit, tycker jag.
Dock kliar det i fingrarna ändå, och jag smiter emellanåt in på de med guldkant.
I går när jag var i Nävertorp i ett ärende, så rusade jag snabbt in hos ”Marikas”. Kunde inte låta bli ovanstående solstrålar. De kommer att göra sig perfekt ihop med min 70-tals-jeansbikini, träskor och en solig husvagnssemester!

Om jag inte minns helt fel, så hade mamma likadana på 70-talet. Tror de var någon brun och röd också. De fick alltid följa med ut i lingonskogen.
Pappa hade då sin vita Amazon-kombi, den med delad baklucka. Tänk så praktiskt! Där intogs alltid utflyktskaffet.
Jag minns inte så mycket av själva saftandet och syltande. Kanske var det själva resan som var målet..stadsungar som vi var!

Nu låter jag nästa generation ta med sig nya minnen med de gula muggarna. Jag hoppas de blir glada, varma, soliga och fyllda av kärlek och trygghet!

 

With a little help from my friends…

image

 

Såga, såga, öla, öla…och fort gick det!

image

 

image

 

Pappan fick hjälp av sonen Oskar med ett gäng sanna kamrater. Raska grabbnävar och mycket garv…! Snart blir det falurött staket vid grillplatsen och ett lååångt trädäck för mååånga hungriga.

Ja, vilken dag det blev! Sågen har tystnat, skruvdragaren, hammarslagen… men skratten och glädjen är kvar. De hittade in i puben och trängs bekvämt med gitarrer, sång och en nyfiken Boxer.
I morgon har pappan lovat ny meny till arbetarna, återigen något från grillen förstås. Fast dagens burgare var för jäkla goda!
God fortsättning och tack Oskar för att du är så bra, det är därför du har de bästa av vänner!

 

 

 

Tack Conny!

Vilken platta, Vilken kille! Ja, Conny alltså…! Så många år borta från offentligheten, ja rockstjärnebiten då..
Så säger han hej, bredbent men ändå artigt. Med ena foten i en boots och den andra i en gummistövel.
Fortfarande coolast av alla, och nu dessutom med några nyanser av erfarenhetens grå i vinddraget, alldeles vid tinningarna.
Texterna är makalösa. På svenska denna gång! Vardagen i ultrasanning med stor glimt i ögat. Betraktelser, erfarenheter, reflektioner. Åren har levts, tratten har fyllts på och ut kommer en tunn, fin stråle av livselixir.
Det doftar, Sky High, Janne Schaffer, Svensk November, Stefan Sundström, Funk, Rockn’ roll, sex, kärlek, vänskap och så förstås en del Electric Boys emellanåt.
Killen verkar glad. Ja, tillfreds, lycklig så här mitt i livet.

Kollegan på jobbet, 24 år, frågar vad jag ”poppar”.
-Min historia, svarar jag.
Jag är tillbaks till livet runt 20. Då dagarna bara var en startsträcka till något nytt.

”Ingenting kan stoppa dig, att tänka vad du vill, tanken är fri och du gör ju som du vill”.
Om någon undrar vad jag skall göra i sommar, så vet jag det nu…
Jag skall återigen gå på rockkonsert. Conny Bloom frontar och med sig i bagaget, bredvid all klokhet har han Sveriges tyngsta, coolaste, rockigaste band.
Publiken kommer att vara rätt medelålders. De är fränt.
Men frågar du en 24-åring så skakar de bara frågade på huvudet…

 

 

Grillkungen…!?

imageFick nyss en bild skickad till mig på Jimmy mitt i tävlingens hetta. Det är kval till Grillmästarna 2016. Åtta mästare går vidare. Det är så nervöst att vänta här hemma i ovisshet. Klart du grejar det här, älskade grillkung! Skönt att du har vänner vid din sida som stöttar.  Ses och hörs snart!

Lyckorusigheter

imageSpännande att lyssna till gonattsagan och vända blad när det låter ”pip” lurarna!

imageFinaste påskpysslet! tack rara dagiset för tid, lust och tålamod…

image

Pappa.

imageHelt plötsligt stod det en kiosk i hallen…!
Störstaste storasyster Julia har pysslat.
—och vem har inte drömt om att få jobba i en kiosk…?! Min dröm låg vid stationen på norr. En Pressbyrå som luktade DN och smågodis. Dit fick man gå och köpa en dosa Ettan, kanske ett paket John Silver utan filter och Expressen… Det var 70-tal och barn kunde handla onyttigheter till sina föräldrar…

…och det blev ofta pengar över till 5-öres kolor…*
imageTänka sig…I dag när jag kom hem från jobbet låg det två nya vinyler i brevlådan. Vardagslycka!

 

4 poäng av fyra möjliga

Kommer hem från jobbet.
Mannen är redan i gång med kvällens grillning.
-I dag blir det några nya experiment, strålar han.
Jag får ganska så snart ett glas vitt i näven och blir visad till ett rörigt köksbord… örter trängs med färska grönsaker, bröd, röror…
-Det här är en starter, flinar mannen och ställer ner ett fat räkor framför oss. Jag har rökt dem på grillen. Fem briketter för låg värme, sedan rökspån från Mackmyra. Till detta; en saffransaioli.

Jag tänder ett stearinljus i röran. Gillar inte att äta vid ett ”kaosbord”… men detta var ju inte själva middagen, som mannen försvarar det hela.

Räkorna är lite ljumma och doftar sagolikt… De smakar dessutom fantastiskt…förstås! Norton kommer förb och pillar en räka.
-God! är beyget. Får jag ta en till?! l
Ella gillar inte skaldjur, men när storebrorsan sätter ribban vill hon inte vara sämre…
-God, säger hon. Jag vill ha en till… får Sophie också?
Vilken succéartad starter!
…och kvällen har just bara  börjat!