1:a advent

Firade 1:a advent i den mer och mer färdiga puben/verkstaden. Glögg, hemgjord öl, ostar, pepparkakor, ungar, fruar och så dessa fantastiska män, (som säkert också vet hur man angör en brygga… ; ) Dagsverket resulterade i att det nu går att elda i den mycket vackra kaminen. Gubbarna hade nämligen fixat en skorsten till denna.
Så nu luktar det lite stuga när man närmar sig Odins Väg 11.
Mannen hade även kopplat ihop den på loppis inhandlade Bang & Olufsen- stereon, stor och vacker som ett rymdskepp. På denna spelar vi enbart vinyl! Ikväll fick vi sällskap av Tony Joe White, och faktiskt även Elvis. Jag tror att stereon inhandlades för ett par hundralappar i början av mannens och min karriär. Sedan har den, (som så mycket annat i vårt hem) stått på vinden och väntat på just det där rätta tillfället. Och tänk så bra det blev och ATT det blev…. typ 15 år senare.
Nästa projekt i själva projektet blir för mannen att snickra ihop ett rejält långbord som tål klackar i taket, samt ett par bänkar till detta. För snart står julen utanför dörren och vill bli insläppt, och då allra helst i en fantastiskt vacker pub/hojverkstad där det trivs alldeles lagom många trevliga, kloka och kärleksfulla människor.
Välkommen (h)jul!

 

I skogen med snor och sol

imageDansa dansa… så plötsligt kom det ur den chokladsöta munnen- ”jäla pinne”

imageBrorsan har byggt något snabbt motorfordon och på stenen bakom drömmer mamman om en fika i solen…

image-Kom nu, så drar vi!

imageDet blev faktiskt en snabb fika uppe på den stora stenen. Varm choklad i grön 70-talstermos var spännande.

Det är så himla skönt att vi bor ett svagt stenkast från en liten, men ändå riktig skog – åsen. Här är det kul oavsett årstid. Nu har vi rekat var bästa pulkabackarna blir denna säsong. Något som däremot är skittrist är allt skräp som dräller överallt. Det mesta är sådant som äts upp mellan ICA skitnära och Södra skolan.
Barnen undrar varför och det är svårt att förklara… särskilt när det finns en radda papperskorgar uppsatta längs stråket.
Vi tog i alla fall med oss några trasiga flaskor på vägen hem och pratade om hur farligt människans skräp är för nyfikna djur. Trist i allt det rara.

Hej då, skogen! Skönt att hänga hos dig en solig, snorig dag i november.

 

 

 

Guldkorn

image-Kom och sätt dig en stund. Solen är så flyktig nu i November.

imageAllén är lika vacker i alla väder. Dimman sluter nära och runt, som en älskad, skir morgonrock i siden.

image

 

imageBästaste skolfröken skickade denna bild på en mycket snabb och lycklig Norton. Det var premiär för denna säsong och på schemat stod skridskoåkning.
Mamman blev rörd och glad. Det är så mycket tårar med den här pojken annars. Känslig och med alldeles för lite ”jävlaranammna”. Men denna dag var han kung på isen!

imageEftermiddagsmys i kökssoffan. En bok, en kopp kaffe, en prinsessa och en lycklig mamma.

imageSolen, skogen och jag, strax innan dagens jobbpass tar vid. Vackraste stråket går i lovar bakom gamla vattentornet.

En mardröm i rosa plast

Det finns gränser… ja för vad man tar på sig. Min gräns är knivskarp när det gäller plasttofflor i grälla färger. Dessa skor må vara ”hur sköna som helst” och ”praktiska” när det gäller… men saknar totalt heder, vett och sans. Prata omkull mig med din intelligens, men gör du det iförd ett par ”Foppatofflor” så har jag svårt att ta dig på allvar, liksom.
I dag hände det. Jag presenterade mig för en kund som ersättare för dennes ordinarie städtant. Tog i hand och intresserade mig för både hunden och katten.
-Nu får du visa mig runt i huset och berätta vad Maria brukar göra, sa jag till tanten och böjde mig ner för att dra på mig mina inomhusskor.
-Här, sa kvinnan raskt och slängde fram ett par ROSA Foppatofflor framför mig, de här ska du ha. Golven är både kalla och nu förstås rätt smutsiga. Jag har städ en gång i månaden, log kvinnan.
-Men jag har egna, försökte jag och sneglade på de tuggummirosa med en gissning på hur många nummer för stora de kunde vara…
-Nu har vi samma, skrattade kvinnan.
Jag log artigt tillbaka.

 

I riktigheten

imageEnsam är då rakt inte stark.
Dessutom är det ju så härligt med umgänge.
Leve kärleken i alla dess former!

imageSamma dag som den första snön återigen överraskade oss alla, fann jag detta budskap vid vägkanten. Tack!! Framtiden är räddad.

imageSöndag i kökssoffan.

 

 

3-års dag!

Tänk va’, att det är tre år sedan du överraskade oss, slog oss med häpnad, beundran, oro, kärlek, och ett sån’t jävlaranamma. Det gick liksom inte att värja sig. Att ett knytt på 922 gram kunde slå omkull oss så totalt, lägga alla våra nerver utanpå i en härva och bara ta över.
Det är grymt mycket krut i det här flickebarnet. På smala ben rusar livet och dagarna. I det lilla vackra huvudet rör sig enormt stora tankar och funderingar.
Det är med en sådan enorm glädje och tacksamhet vi delar dagarna med dej, Ella!
Jobbiga dagar också, förstås. Envis är bara ditt förnamn…men det är just därför du finns här hos oss i dag. Jag undrar ofta vad som väntar runt hörnet. Något stort, ja förstås! Jag hoppas att jag får hänga med vid din sida länge och att du vill att jag är med.
Fortsätt vara underbara, självklara Ella. Det är du så jäkla bra på! Då kommer du att gå långt här i livet. Och du, glöm inte att hålla din känsliga, vackra storebror hårt i handen på vägen. Han är skör, känslig och bräcklig och behöver en stadig vägvisare.
Tack och go’natt! Älskar er mest!