Sommarjobb

Tänk va, att man sommarjobbar vid 43 års ålder, ja nästan och alldeles snart 44…!
Lönen är väl så där… men vad mycket kul och intressant jag får med mig i bagaget!
I dag var jag och städade ett kök hos en farbror som var på väg mot 90.
Vi pratade en hel del om tiden runt andra världskriget, ja, då han var barn.
Han var yngst i en skara på 7 barn. Familjen bodde i en stuga på ett rum och kök. Sov skavfötters och hade inte alltid mat på bordet. Det var dryga milen till skolan och någon cykel fanns inte i familjen.
Han berättade att han trivdes i skolan. Hade nog velat studera vidare till läkare, men det fanns det inga pengar till.
-Jag jobbade som springpojke efter skolan åt en handlare. Jag minns hur han en dag sa åt mig att gå ner i källaren till butiken och ta en sill ur tunnan. Mamma fick tårar i ögonen när jag kom hem den dagen, ler farbrorn.
-Ibland fick jag även ta några karameller ur glasburkarna i affären, ja tänk va, det var nästan som man inte trodde det var sant, säger han med gråt i rösten.
-Mamma rostade ärtor i ugnen till kaffe, ja det var ju ransonering under kriget, fnular han vidare. Det var riktigt illa med det mesta.

Ja, tänk va, eller försök! Jag skäms i alla fall. Detta överflöd i dag och framförallt denna slöhet. Otacksamheten, bortskämdheten, ta-för-givet-mentaliteten. Visst är det tidens tempo, men nog var vi det bra alltid!

Vid lunchtid åker jag hemåt i den blå firmabilen. Parkerar utanför huset och hoppas att familjen är hemma. Jodå, en lintott på snart sju kommer utrusande i strumpfötter, ger mig en snabb kram med ett mammmmmaaa och fortsätter sedan upp på studsmattan och gör en snitsig och alldeles självlärd volt.
Den lilla är på rara dagiset. Just nu sover hon nog middag efter mycket lek, klok pedagogik, och vällagad lunch.
Jag hinner med en kopp kaffe och smörgås i solen. Så kommer Julia-systern, hon som faktiskt blev 27 i går. Hon kommer för att hämta sin älskade lillebror och jag blir alldeles varm i hjärtat. De två ska ha en heldag. Det enda som är säkert och riktigt är att den skall avslutas med ett pyjamasparty på två och bad i hennes badkar.
Med detta i huvudet är det faktiskt helt okej att åka tillbaka till jobbet.
Kram Julia, du är så fin! Vi älskar dej tusen och en billion.

 

 

 

 

 

 

Det vackraste

Går in i sovrummet. Drar upp den bråkiga rullgardinen. Solen fyller genast rummet. Dammet bildar retsamt mönster på parketten.
I mitten av mammans och pappans säng vilar två mycket blonda huvuden på samma kudde. Nära. Täcket avsparkat.
Sätter mig ner på sängkanten och bara tar in.

Snart vaknar de vackraste och morgonstressen tar vid.
Tänk va, att det alldeles fullkomliga, där längtan tar slut, är just här hos mig.
Och nästan alldeles säkert och alldeles strax får jag minst två kramar av de vackraste.
Välkommen morgonstund, du med guld i mun!
Det blir en bra dag i dag med, ja som alltid.

 

Allt är guld som glittrar

skolavslutning, Norton 2014Skolavslutning i dag på Skogsborgsskolan. Ella fick sitta med storebrors klass på första parkett. Hon är hela klassens lillasyster.

Och tänk, i höst börjar Norton i 1:an och det bästaste av allt är att fröken heter Malin och är just den Malin som bott i vårt hus med sin fina son Theo en tid. Det känns tryggt.

Här om dagen frågade sonen mej om det var fritids eller hemgång klockan 13.00 när skolan slutar.
-Mamma jobbar tyvärr, men det blir bara en timme på fritids för dej, så klockan 14.00 kommer mamma, så fort hon bara kan.
-Ååååh, måste du komma klockan två, då är det ju mellis!

Tänka sig va´. Samma pojk tyckte i vintras att det var otroligt jobbigt att behöva gå med fritids till mellis och matsalen…

-Då hämtar jag Ella först, så hinner du med mellis, blir det bra, frågar den upprymda och mycket förvånade mamman.

-Ja, det blir  bättre, svarar 6-åringen direkt.

När jag och Ella kommer till skolgården har fröken Lena klätt ut sig till Cowboy och går och muttrar om ”skatten”.
Sonen ser oss inte i ögonvrån, och när Lucky Lena säger 1, 2 3 och spring! så rusar alla fritidsbarnen in i den vackra, generösa skogen för att leta efter nästan 80 stycken guldtackor som hon gömt.

Klart det är kul på fritids!

 

En liten stor kram

En nybadad liten varelse sitter alldeles stilla i mitt knä. Koncentrationen ligger djupt i en skål med nudlar framför.
-Ella kan sälv, mamma! Snujja.
Och när det inte går att fånga de envisa snörena med gaffeln, så går alldeles utmärkt och bra att likt Lady och Lufsen suga in dem.

Mamman snusar på det lilla huvudet. Nybadad och så den alldeles egna doften. Det är som meditation. Tiden försvinner, disken rymmer och radion bleknar.
Rätt som det är vänder hon sig om och sträcker två mjuka armar uppåt och vidare runt min hals.
-Bästa mamma, viskar hon. Bästa mamma, bästa mamma…
Så tyst att jag måste koncentrera mig för att verkligen höra.
Jodå, det är det hon säger. Om och om igen. Så kramas vi där på köksstolen länge, länge.
Klart det var en tidig, arg morgon. Och så klart bråttom till skola och dagis. En varm, svettig och tung dag på jobbet. Väntan och längtan efter varandra.
Sand i skorna från lekparken. Blöta knän efter överraskande regn.
Men det var ju då och nu är här och så magiskt härligt.
Jag suger in din lukt och fyller på. Det är allt jag behöver.
Älskade, bästa Ella-tjej. Oj, vad jag gillar, ja älskar dej!

 

 

.

En alldeles egen plätt

Firar nationaldagen genom att bara vara. Låta dagen komma och ta över. Det blev bra. Mer än bra. Till att börja med var solen och värmen närvarande.
Efter mycket sen frukost, eller kanske brunch gick vi ut i trädgården. Tänk va, vilken lyx! Att ha en alldeles egen plätt på jorden att rå om.
Ella och jag klippte häcken ut mot trottoaren. Den är man ju skyldig att som husägare ha stuk på. Jag klippte och fyllde skottkärran. Ella tog plats och tömde ur.
Men häcken blev skaplig och vi blev av med lite klipp som fick samsas med knytt på skottkärrefärden.
När vi bara hade ett lass kvar kom Marmorbynkamraterna förbi.
-Var det här det serverades kaffe, sa mamma Åsa och vevade ner bilrutan.
Härligt med spontanbesök.
Vi plussade på med jordgubbar och glass.
Hunden Ester blev ordentligt bortskämd av grannpojken Theo som aldrig ville sluta klappa. Han fick många blöta pussar som tack för hjälpen. Ella skrattade åt den långa, slafsiga hundtungan. Ett sånt där härligt, kluckande barnskratt.
Vart tar dessa vägen?
Dagen avslutades med mjuk kvällsol och skateboardåkning hos grannfamiljen. Ljummet länge, gott i glasen, mera kluckande barnskratt.
Tack Sverige, vi älskar dej. Borde faktiskt vara mer tacksamma…

 

 

 

På väg

I dag fixade mamman i ordning varsin ryggsäck med lite gott och plock till barnen. Ella skulle med sitt rara dagis till Palstorps Hage. Makalöst, vackert, häpnadsväckande och skön motpol till Busfabriken. Åk!
Sonen skulle med sin klass till en lekpark. Där skulle han få träffa blivande klasskompisar. Ettagluttare i höst. Mycket stort i det unga!

Som vanligt kom mycket av allt det goda hem igen. Det är ju så roligt att leka!
Ella hade enligt fröken i alla fall tyckt att det varit spännande med alla burkar, påsar, klämmor och så själva ryggsäcken då. Den hade den lilla envist burit på ryggen hela dagen.
Mamman fick i arla morgon sin inte ännu så ingrodda kaffetermos uppfylld av den mer rutinerade golvläggarpappan. Han fixar inte en dag utan sin trotjänare. Det är vardagslyx med små bokstäver i stor stil. Jag börjar förstå honom.

Mitt sista jobb i dag var hos en man som är 97!
När jag klev in i hallen doftade det gott av rakvatten.
-Oj, jaha, jag hade helt glömt bort att du skulle komma i dag, sa han. Jag är väg ut. Ska ta stadsbussen en runda.
Han satte sig en stund i den vackra, generösa ekstolen i hallen, iförd kostym, vit skjorta och slips.

Min farfar tog också stadsbussen runt staden. I bland blev det flera varv, ibland kanske ett byte till en annan linje. Jag fick följa ibland. Det var spännande. Framme hos chauffören fanns ett solo-säte. Där såg man hur ena hjulet liksom kom upp i bussen, klädd med samma grå plastmatta som golvet. Där ville jag alltid sitta.
Fast om farfar också var finklädd minns jag inte. Men det var han alldeles säkert. Vi kunde både kliva av och på precis utanför hans och farmors mintgröna putsade hus.

-Jaha, nu måste jag gå, sa mannen. Du får stöka runt som vanligt här. Gör som du vill. Ja, tack då och hej, sa han.

Det är ett så vackert hem. Frun finns inte kvar i livet, men mycket av henne här i hemmet ändå.
På nattygsbordet ligger två tänder och en hasselnöt. Livet är skört, ålderdomen kan vara så stillsam och vacker.
Precis som en busstur. Det är bara att kliva på och hänga med. Man vet inte exakt vart man hamnar, hur lång resan blir, men det är själva resan som är målet. Just precis här och nu. Antingen på ett solosäte eller ett i par.