Latlördag

Sovmorgon. Tre blonda i sängen, pappan på konsert. Ella vänder sig mot Norton och ger honom en godmorgonkram. Mysigt med brorsan nära.
Sedan följer han med henne upp. Sätter på TV:n ger henne något att dricka. Är storebrorig, säkert lite stolt. Hon är så nöjd. Det gör inger att det är han som väljer kanalen.
Jag höra att hon tjatar om ”gass”, hur frysen öppnas och små snabba nakna fötter åter rusar mot soffan. Skönt för mamman att få ligga kvar en stund och lura.
Efter sen frukost, tar vi cyklarna till bibblan. Ella knäpper allas hjälmar. Det är viktigt!
Klockan går mot 12.00 och ett födelsekalas väntar pirrigt på andra sidan.
Utanför det enorma och mycket vackra födelsedagshuset har flera av Nortons klasskompisar samlats. Det verkar ok. och bra. Vi går tillsammans och ringer på. Alla föräldrar säger hej och hej då på trappen… men jag blir kvar med min känsliga pojk och hans mycket framåt lillasyster. Det är helt ok att kalasa tillsammans säger den rara mamman i huset.
Vid grillen står mannen och brassar hamburgare, precis som tagen ur en amerikansk film.
Vi fick en härlig eftermiddag i ett makalöst vackert hem. Med oss hem hade vi seg Dumleklubba mellan tänderna, en sticka i en halvstor fot och ett löfte om att få komma tillbaka på ett dopp i deras pool.
Nu vågar nog sonen gå på fler kalas framöver. Det var ju faktiskt inte så farligt…

Kvällen avrundades med att bästaste Molly och mamma Maria kom på spontanbesök.
Vi fick några lata timmar i solen med glas till mammorna och glass till barnen, och en hel del prat så klart.
Tack alla härliga, spontana, öppna, glada och mycket varma människor! Vilken skön och glad lördag det blev!

 

En viktig paus i moppandet.

Tänk, i morse när jag lämnade liten trött till rara dagiset, ja, då var det bara ett barn där tillsammans med fröken.
De stod tillsammans i köket och skar upp gurka till frukosten.
-Ella! ropade snart 5-åringen och sträckte ut armarna till en stor och mycket kärleksfull kram.
Ella svarade spontant tillbaka med samma gest.
Tänk, va’ ! Då är det inte så svårt att dra till jobbet.
Sonen skickade jag ned en trappa till grabbbästisen och hans rara mamma. De skulle vara hemma denna klämfredag, och tyckte att Norton bara skulle göra dagen ännu gladare.
I huset där jag sedan hade mitt första städpass, berättade kvinnan, som nyligen blivit änka att hon haft påhälsning dagen innan av en talgoxe. Den hade gjort en ordentlig husesyn, innan den slutligen tog verandavägen ut.
-Det var så märkligt, sa hon. Precis samma sak hände mig då min pappa gick bort för många år sedan.
Då berättade jag om talgoxen som hälsade på mig i Uppsala, när jag låg och väntade på att Ella skulle födas. Eller egentligen, låg och väntade på att hon skulle vänta lite på att födas…
Hur han flera dagar i följd kom och satte sig på fönsterblecket och tittade på mig, lite med huvudet på sned. Rörde näbben, ja pratade och berättade att allt faktiskt skulle gå bra. Att jag absolut inte skulle vara rädd och orolig.
-Talgoxen kommer med lycka, sa jag. Kvinnan sken överraskad upp. Ögonen trötta, men glada.
-Hur gick det då, för er, frågade hon.
Ja, fantastiskt och makalöst bra.
Talgoxen följde oss nästan varje dag. Ibland från en buske vid entrén, där jag dagligen samlade på mig styrka och en bit av vardagslivet. Ibland alldeles nära då mannen rullade ut mig på promenad. Och vet du, när flickan sedan var född, och vi blev flyttade till Eskilstuna, så var det Talgoxen som välkomnade oss stort i det lilla, till allt det nya.
Sedan när vi äntligen kom hem på riktigt, så satt han flera dagar i Pilen utanför sovrumsfönstret. Så var det, sa jag.
-Jaha, så var det…. svarade hon lite drömmande.

Sedan gnolade jag lycklig vidare, bland dammsugare, golvmoppar vackra trasmattor och ganska så många flugor i fönterbrädena. Livet tar en paus ibland, men det stannar inte, eller hur, Talgoxen!

När jag hämtade min lilla fågelunge på dagiset, satt hon i frökens knä och läste saga. Det var bara de två kvar.
Tack sköna, fredag! Tack livet! Tack som fan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs en saga, mamma!

Klockan är för mycket, ja det är alldeles sent.
Och stor och liten borde sova, ja alldeles och precis.
Men bara en bit i boken, ja snälla, eller hur.
För visst är det mysigt och så himla rart till slut.
Vi ramar in dagen, lägger den till kudden.
Tre små huvuden, alldeles nära.
Vi stannar väl tiden, nån minut eller två.
Sagan är vacker, men mest klok. Den handlar om Sandvargen, fast egentligen om livet i stort. Hur vi egentligen borde leva, ja, vad som är viktigt och bra.
Sssch, sandvargen! Stilla dig nu. Två små barn och en nalle sover nu.
Slå din yviga, vilda men varma svans mjukt om de fina barnen.
Viska dina vackraste, kloka ord i deras sköra öron.
Tack och go’natt kloka ord och kluriga ungar.

 

 

 

Ljud som fastnat i hjärtat

Går nerför grusgången i rörig trädgård. Lyckades fånga några minuter av ensamhet. Rensar sådant som trivs så bra i rabatten men som egentligen inte ska vara just där.
Kvällen är äntligen ljummen. Solen öser från blå himmel. Nakna tår i träskor.

Den lilla arga är arg i köket. Det hörs ändå ut hit. Pappan lagar den himmelska kvällsmaten. I dag; ”handburgare” som hans stora son så klokt sa för en sådär tjugo år sedan… Så rätt ju!
Ella brukar gilla att vara med och röra i grytorna… men nu vet hon att storebror är ute OCH mamman. Orättvist, typ…

Norton studsar på grannflickans studsmatta. I motljuset ser man en sky av hår som elektrisk sprakar av liv och lust. Precis som pojken. Äntligen har Elin tid att leka en stund. Äntligen år det åter bara de två.
Uppväxta så nära, två år emellan och ett husnummer. Nästan syskon. De rullar runt, brottas, kramas. Sitter stilla och konverserar. Hänger, är.
Alldeles i början av livet. Känslorna brottas. Det är tuffa dagar. Tårar, skratt, ilska. Så många frågetecken. Det är rörigt att vara snart sju år. Det sliter och drar. Vanligt blir plötsligt trist. Nytt blir farligt. Kanske spännande ibland. En snabb mammakram, nära i famnen. Alldeles kort, ett intensivt, djupt andetag av trygghetsluften, sedan lite vilset vidare.

Utvecklingssamtalet i går med fröken gick bra.
-Du är en så’n fin pojke, Norton.
Ja, så sa hon. Och allt gick bara bra. Han är en fin kamrat. God lyssnare, klok, nyfiken, ivrig på kunskapen.
Mamman växte på skolstolen i det lilla klassrummet. Älskade unge, klart du är klok och bra!

Går en vända till med det ogräsliga till skräphögen. Ljudet av träskor i grus är så vackert. Det är nästan som jag ser mina barndoms somrar svepa förbi framför mig.
Drömmen då, i mitten på 70-talet var ett par vita i platå. Klart Marie i min klass hade ett par sådana. OCH Lotta!
Men de hade också storasystrar…
Tänk att Marie med sina två syrror hade ett helt garderobsgolv fullt av skor! Största systern sålde dessutom AVON-smink ur små kataloger. Hennes sminkbord i det tidiga tonårsrumet var så vackert, OCH förbjudet förstås!

Nu knackar det på verandafönstret. Mannen deklarerar att maten är klar. Bredvid honom skriker den lilla intensivt, maaat! Maaat nu, mamma! Mammaaaaa!
Och tänk va, Nu ser man åter jorden mellan två lite halvsorgliga Rododendron. De borde väl ha lite näring. Kanske vattnas lite oftare. Inte bli utsatta av små barns ivriga fötter.
Men va fasen, vad är väl ett par Rododendron mot ett par vilda barn!
Rätt bleka i jämförelse…
-Mamma kommer, ja faktiskt alldeles nu.

 

 

 

 

Vårpirr

ute, maj 2014 002God morgon, Sverige.
Klart man blir glad och upprymd av en så vacker vy!
ute, maj 2014 003Uppe på Gatstuberg lurar dessa godingar.
Märkliga varelser.
Vackra och motbjudande på samma gång.

ute, maj 2014 001Just nu är älskade allén limegrön och vårsyrlig.
Jag tar ett djupt andetag och fyller lungorna med allt det nya.
Det liksom pirrar till i kroppen. Funderar på om jag ska ta och rejsa med korna i hagen…De är ystra och rusar efter stavgångarna som raskt pinnar förbi mitt i deras idisslande.
Ibland undrar man lite vem som är smartast…

Va ska ru bli?

trummis städare maj 2014 001Rot-rut och kanske söt-avdrag?
Ella dammsuger och mamma moppar golv. Den ordningen är klart den bästa…
För vatten i hink är ju farligt  kul!

 

trummis städare maj 2014 004Fast trummis vore väl ändå ett smartare yrkesval…?!
trummis städare maj 2014 002trummis städare maj 2014 005Energi, vilja, envishet, outtröttlighet och en rätt så stor dos charm finns redan…

+ att det säkert finns en hel del musikalitet i blodet.
Nästa gång de stora syskonen kommer ”hem” blir det nog jam på vinden. Hoppas, hoppas!

Mellan golvmopp och chokladbiskvi

Jobbar lite, ibland mycket.
Besöker olika familjer, människor, hem.
Med samma mopp, skaft och trasor.
Samma rutiner bara olika yta. Garnet sveper lätt över golvet och det luktar så gott av engagemang och typ Ajax.
Äkta mattor, fin konst en kristallkrona i taket.
Eller rosa plastblommor på smal fönsterbänk och vita utemöbler i plast i vardagsrummet.
Kontraster.  Ja livet i stort eller smått.
Bakom varje dörr ett nytt ansikte. En historia.
Klart jag stannar på en kopp. Om du vill!
Är jag den enda som sitter en stund på din gamla köksstol denna dag.

Solen letar sig in mellan fördragna persienner.
Jag vinklar och öppnar upp. Säger hej och välkommen vår.
Känner man hur det liksom spritter i benen trots att de hängt med i 92 år?
Åååh vad jag hoppas att den känslan aldrig tar slut.
Tack för kaffet, ses väl igen va´!?