Alla lapar sol

Soliga påskdagar 2014 001Går över åsen en sväng på väg hemåt med matkassen. Blir glad när jag möts av dessa stenfigurer. Undrar vad de snackar om?

Soliga påskdagar 2014 008-Får jag krama dej, gamle vän?
Såg nästan ut som granen sökte tröst och skydd hos det stora trädet.

Ja, den här påskhelgen har det inte gått att vara inne. I dag visade termometern på 19 grader i skuggan.
På sovamiddagpromenaden med vagnen såg jag både snok och huggorm. Alla lapar sol dagar som dessa.
Hemma har vi suttit i trädgårdsmöbeln och tittat på egna och andras ungar som öst i trädgården.
-Mamma, kan jag ta av mig strumporna?
Ja, äntligen!
Mannen har grillat gott och vi har njutit av både rött och vitt i glasen. Gäster har kommit och gått i en strid ström. Härligt med spontanbesök, och då särskilt när det är uteväder. För där inne dansar nu dammråttorna Wienervals med svepande långa kjolar. Och rutorna suktar efter en omgång med rakan. Ja, ja, det blir väl säkert sämre väder nån dag, och då ska jag kavla upp ärmarna. Men det gör inger om det dröjer ett tag…
Skål och välkommen försommar!

Världsmästarplejset

Soliga påskdagar 2014 003Stort badkar hos Ale och Vickan på landet.

Blev bjudna ut till vännerna på påskaftonsgrillning.
Fick förstås en fantastiskt skön och trevlig dag, som blev till kväll och afton…
Och vilket väder! Solen öste från klarblå himmel. Vi satt mot faluröd vägg och bara sög in allt. Hästar, hundar, kaniner, ungar, gitarr, öl, grill-os, riseldning, rampbygge, rutchbana, lekstuga, studsmatta, My little Pony, och så i bakgrunden en glittrade avundsvärd sjö mellan träden.
Sonen och jag sprang stigen fram med sikte på det blå. Tänk va’, en alldeles egen vik med båt, sandbotten och ljugarbänk. Och inte ett hus så långt ögat når.
Det här behöver vi stadsfolk plocka in emellanåt. Nästa gång tar vi med badkläder!

Efter grillat och solens nedgång fick vi flytta in i huset. Då känns det att det bara är April…
Ella fick syn på den enorma ”badbaljan” och började genast knäppa upp tröjan i finklänningen. Klart man ska bada när det är kalas!
De större barnen tittade på film en våning upp, men efter en stund hördes många yviga skratt och bus från badrummet. När vi tittade in var alla barnen samlade in det generösa badkaret. Kul att vatten lockar mer än film.

Tack för en helskön påskafton! Någon form av repris snart, tack! Förstås är ni välkomna in till stan, men här känns rätt platt och trist i jämförelse…

 

Kulia Julia och historier mellan två pallar

-Det var jättekul att vara med Julia i dag, mamma, sa sonen och tittade upp för en kort, intensiv och ärlig stund från tv-spelet.
Mamman fick ett par städjobb mitt i påsklovsveckan och störstaste storasyster Julia ville gärna hänga med sin lillebror. Hon kom i sin lilla blåa bil och hämtade upp honom.
När han kom tillbaka var han blöt i håret och gladare än en solig sommardag.
Så klart att han badat i hennes badkar. Stort som havet i jämförelse med vår lilla baby-badbalja, dessutom utan en bråkig och mycket envis lillasyster!
I handen hade han ett gäng alldeles egentillverkade studsbollar, den i rosa/lila med glitterrand var till Ella.
Det bor ett sådant stort hjärta i den lilla kloka kroppen.

Ella fick hänga med farmor. Det funkar bra som alltid. När farmor tackade för sig och skulle åka hem sa liten: famoj inte åka hem.

Då gör det liksom inget att gå och jobba fast det är påsklov och allt…

Nu går jag och lägger mig med en vilsam bild på min näthinna.
Den föreställer mig själv på en turkos 50-tals pall i en hyreshushall. Mitt emot mig sitter en dam på en exakt likadan, hon en bit över 80.
Under våra fötter blänker ett nytvättat golv, lagom till påsk.
Det är min sista kund, så jag har inte bråttom. Och hon är ensam kvar.
Hon berättar om sina barn, barnbarn och faktiskt alldeles snart ett barnbarnsbarn!
Och om sin närmsta syster som hon aldrig kommit överens med, och om alla år som städare på sjukhuset.

Man vet aldrig vad som väntar bakom alla dörrar i de olika husen jag besöker. Det är alltid lika spännande varje gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En dag på påsklovet

påsklov 2014 (vid Djulö) 007påsklov 2014 (vid Djulö) 004påsklov 2014 (vid Djulö) 002påsklov 2014 (vid Djulö) 009påsklov 2014 (vid Djulö) 001påsklov 2014 (vid Djulö) 011Ibland måste man rymma hemifrån, i alla fall några slappa timmar.
Och gärna då med sol och blå himmel som kuliss.
Klart sonen inte vilja följa med på sova-middag-promenad. Vi fick bli rejält osams innan vi till slut kom iväg, sura på varandra gick vi sedan skamset gatan fram som två truliga tonåringar.
Det arga hängde med en bit på Djulö alle´, men sedan drog det vidare i en av de små snålblåstar som följde oss i hälarna. Skönt med medvind. Sonen skrattade när han fick extra skjutsar i ryggen. Det var ju inte ens jobbigt att trampa!
Ella somnade som vanligt ganska fort i den avkopplande miljön. Trygg med vårt prat som kuliss.
Ååh, vad jag njuter av dessa på tu man hand-stunder med den kluriga, funderande 6 och ett halvt-åringen. Fortfarande så mycket barn. Spontant, ärligt och rakt ut.

När vi kom fram till Djulöbadet, sprang han runt som en lössläppt hund och nosade.
Allt var lika kul som när vi lämnade stället i sensomras. Jag förstår att den dagen kommer då han ställer sig lite lojt bredvid mig och det där ystra inte riktigt infinner sig. Hoppas att det dröjer länge till den dagen, älskade, stora, lilla pojk.

Ella vaknade ganska så snart. Hon kände väl på sig att det var något kul på gång.
Hon vågade också åka i röret, snurra i karusellen, gunga högt och springa rakt och fort ut på den lilla båtbryggan som ligger farligt nära vattennivån. Änderna var stora och spännande; hur nära kan man gå?
Solen gjorde oss sällskap nästan hela tiden. Den är varm i lä, då åkte jackorna av, ja till och med sonens gympaskor. Mamman slöt för en kort stund ögonen och vände det snart 44-åriga ansiktet mot den varma gula. Just då kändes det som om tiden stannade i någon minut. Ett rus av glädje och lycka svepte genom kroppen. Tänk att det behövs så lite för att förstå livets mening.
Tur att vi lämnade det arga, truliga och sura en bit härifrån. Ibland måste man rymma en stund för att glad komma hem igen.
…och då gör det inget att dammråttor, skitiga fönster och ett litet grått regnmoln hälsar oss välkomna hem igen. Vi har buset bubblande i blodet, sol i hjärtat och kärlek i sandiga fickor med oss hem.
Tack älskade ungar. Förlåt att jag tjatar och skriker ibland, men det är ju för att jag älskar er så förbannat jättemassormycket!

P.s. Kom ihåg att påminna mamman om att nästa gång vi rymmer måste vi ta med kex till änderna. D.s.

.

Bus med öppet hus

I dag var det öppet hus på Nortons skola. Tänk vilken lycka! Ella fick äntligen sparka av sig stövlarna och springa rakt in i det generösa förskolerummet. Här ryms så mycket spännande och så många kloka barn. Vad finns bakom alla dörrar? Musik och dans på en rund matta. Pyssel vid långa bänkrader, kritor, pennor, flinka fingrar. Ett litet hus med kiosklucka och dragiga gardiner, dockor, nallar och kramiga stora barn. Alla är så snälla mot liten Ella. Det blir nästan jobbigt att vara nätt, lätt och söt  Men det finns en tiger där bak som kan ryta i och vara snabb i språnget.

Oj, vad klockan går. Nu måste vi tacka föra allt skoj. Och saften och sockerkakan hann hon inte smaka.
Med en ihoprullad egenritad teckning under armen, tackar Ella för sig, vinkar ivrigt och säger: ej då, till alla. Sedan följer hon i storebrors strumphälar ut till mycket små gummistövlar i kapprummet. Hon häktar ner jackan från kroken och stövlar raskt mot dörren. Nu väntar gymnastiken med dagiskompisar och föräldrar. Det är också ett äventyr.
Tack för allt bus i öppet hus. Hoppas vi ses snart igen på den välkomnande, runda mattan.
Liten men stor kram från Ella.

 

 

 

 

50-års-kalas!

Tänk va, att vännerna nu börjar fylla 50…
Ikväll var vi bjudna på Henhousekalas då det var Wiktors tur. Vilken fest!
Vi samlades redan kl. tre för god mat och dryck! Unga som gamla. Här fanns något som passade alla. Ella hittade raskt nya vänner. Söt som socker öppnar upp många dörrar och så klokheten förstås! Norton tyckte väl att det var sådär, men pappan vek en hög pappersflygplan i olika varianter som seglade fantastiskt bra över gårdsplanen.
Efter diger buffe´med sött avslut tackade vi och sa; ses snart igen!
Hemma väntade störstaste syster Julia. Hon tog över två skitiga, rusiga barn med varsin Happy-meal-låda i famnen.
Pappan och mamman tog cyklarna tillbaka till klubb. Där väntade fantastisk musik med löjligt duktiga musiker. Det var längesedan mamman dansade så mycket, intensivt och länge. Jäklar va kul det var!
Tack och go’natt.
Hoppas hoppas barnen sover länge i morgon. Det känns redan nu i mammans huvud att en sovmorgon skulle sitta som en smäck!

Kram till alla!