En helg har åter passerat. Tiden rusar. Nu har vi ställt fram både klockan och utemöbler… Ja, fast de kom i ärlighetens namn aldrig in i höstas… och inga vissna löv blev krattade.
Lördagen bjöd på ordentligt med sol och värme. Ungarna sprang sig svettiga mellan gårdarna och jämförde utbudet av studsmattor, gungor och annan utelek. Ella hängde lite efter, med ändå med. Vilken tur att det sedan kom en treårig supersöt prinsessa bakpå en pappacykel och styrde upp i sandlådan. Men tänk att leken alltid måste ta slut, och då särskilt när det är som roligast! Då var det bra att ha ett ess kvar i rockärmen; mormor och morfar-besök och dessutom sova-över-kväll!
Då gick det lätt att lirka in den sandiga, gråtande och mycket envisa 2-åringen.
Hon packade raskt sin röda ryggsäck med nallen och sa sedan pom mamma. Nu var hon minsann både klar och redo för ännu ett äventyr. Sonen ville däremot inte följa med. Han blev kvar hos bästisen. Mamma Malin sa att det bara är kul, och det finns ju två soffor framför tv:n.
Hos mormor bjöds det på ett glas vin vid köksbordet. Morfar och Ella busade i vardagsrummet. Då får mor och dotter prata en stund för sig själva. Mysigt!
Sedan bar det i väg till Villa Sandhem. Mannen spelade denna kväll med sitt gubbrockband. Jag fick sitta med tjejkompisar och njuta mat, dryck och prat i flera timmar. Ja, när vi inte ”rockade” till musiken.
Tack alla för att det blev en så bra eftermiddag och kväll!
När sista tonen ebbat ut i natten, tog jag cykeln hemåt. Jag var tonåring igen och benen trampade snabbt och vant i natten, på väg mot barndomens gata.
Mamma kom ut i hallen i pyjamas och mötte mig. Precis som hon alltid brukade. Orolig för sin flicka. Ja, jag kommer att sitta där själv om några år…
I mormor och morfar-sängen låg en liten vild prinsessa, jag kröp ner nära och snusade i mjuk, varm nacke. Stor och liten i barndomens trygga famn med doft av nytvättade lakan.