Hur man än gör…

Liten Ella är på rara Lyckebodagiset när jag jobbar. Det blir inte varje dag, inte meningen, inte något jag vill. Men några dagar i veckan, en dag ibland… Dagis är bra, i rätt dos förstås. Jag har ju möjligheten att kunna vara både hemmamamma och jobbarmamma. Ella får båda världarna. Det måste ju vara det klart bästa.
-I morgon ska vi till dagis, kan jag säga på kvällen. Då skuttar hon ut till hallen som en liten häst, sötare än en ponny, och börjar trä på sig skorna. Det är väl ett gott tecken. Tack rara Lyckebo för att ni trivs så mycket och bra med barnen! Ella gillar er skarpt!

Sonen är på 6-års till klockan ett om dagarna. Ellas dagis är till två. Den där timmen mellan hämtningar känns bara stressande. Vi hinner liksom inte göra något vettigt av den. Inte en fika, inte stresshandla kvällsmaten, inte göra bibblan, kanske en snutt i närliggande lekpark, men det är ju inte alltid skönt ute. Så jag bestämde mig för att låta sonen vara på fritids den timmen och själv jobba en stund längre dessa dagar. Visst, han knorrade redan innan vi provat. Men barn är ju rutiniga av sig. Vill ju att allt ska vara som vanligt. Mamman ska se ut som hon brukar, frukostmackan av samma sort, typ.
Efter första dagen frågade jag hur det varit.
-Jag vill att du hämtar mig klockan ett, svarade han bestämt.
Fritids är i samma lokal som 6-års. Fröknarna de samma, barnen nästan de samma. Några tillkommer, någon går hem. Klockan två går alla till matsalen och käkar mellis, sedan fri lek till tre ute på gården. Inte så stor skillnad alltså.
Den andra dagen trulade sonen igen. Men kunde inte riktigt säga varför.
Så i dag, skyndade jag mig och hann hämta honom en kvart före två, innan mellisen. Jag sprang in på skolgården med Ellas hämtningstid pulserande i kroppen. Sonen var i skogen och lekte kurragömma med ett gäng grabbar. De hade kul förstås. Men han blev samtidigt glad när jag kom. Rusade mot mig med öppna armar i en förberedande kram.
-Mamma, ropade han och hoppade upp i min famn. Vi snurrade runt, nära och håren trasslade in sig i varandra.
-Men i dag ville jag ju stanna kvar, sa han.
-Kom så ska jag visa hur bra mina klätterskor är. Jag kan komma upp på Valen hur lätt som helst, sa han och rusade yvigt in i skogen. Ja, det är verkligen en riktig skog barnen har på sin fantastiskt fina skolgård. Men valen är inte strandad, mer än kvarleva från istiden, jämte ”Grodan” och ”Hästen”.
Namnen på de stora klipporna har faktiskt levt kvar sedan en av ungarnas mormor gick på skolan fick jag veta nyligen. Snacka om hugget i sten.
Ja, vi hann hämta Ella innan två. Sonens skor var ruskigt snabba uppför ”Valen”. Och så ett skutt ut i fritids.
Det här blir bra. Som alltid. Det hör väl bara till att det skall knorras lite innan bara. Som att skippa stödhjulen på cykeln, börja simskola, aldrig vilja sätta på ett plåster, inte smaka på något som man inte känner till…. ja listan kan göras lång. Jag borde ju ha lärt mig nu…

 

 

Novemberdagar

inne i november 2013 008-Sitt du mamma, jag tar disken ikväll!
Bästa hjälpredan.
Mamma och pappa njuter fredagskväll med bubbel i glasen och kökshäng! Men var är alla barnen?  Ute på egna äventyr förstås.. ja den näst minsta njuter fredagsmys nere hos bästisen/grannpojken. Tur att några håller ordning på traditionerna!

inne i november 2013 006Rock n’ roll från pappas mobil får duga i köket efter god fredagsmiddag.

inne i november 2013 003En uppmaning till pappan. Plötsligt ramlar bokstäverna bara ut. Dessutom i rätt ordning och från vänster till höger. Kloka, lilla, stora unge. Själv är bäste dräng!

inne i november 2013 002Mellis med brorsan, när och där Ella själv får välja…

inne i november 2013 004-Kom nu pappa, så går vi!
Ella vill prova sitt nya loppisfynd, ett fleecefodrat regnställ för 75 pix! …Något nummer för stort…

inne i november 2013 010Trevligt med kökshäng så här på fredagen… men även de mest intensiva har en gräns. Den satt vid en trygg, varm pappafamn och Backyard Babies. Älskade, envisa knytt. Sov så gott. Vi älskar dej härifrån till månen 101 gånger.

 

 

 

 

Söndagspromenad och lite innebestyr

november 2013 004Hittade denna lilla krabat i en av sängarna jag bäddade på mitt nya jobb.Han väntar tålmodigt på att ”husse” skall komma hem från sitt jobb. Vilken tur att det finns ett litet barn kvar långt därinne hos oss vuxna!

november 2013 001Kul att hjälpa till med dammsugningen.
Historien upprepar sig. Tyckte att det var alldeles nyss som Norton satt där och log med hela ansiktet.
Det är dessutom samma dammsugare…har fått tejpa slangen lite bara.

november 2013 005Tänk vilken helg vi haft. Både lördag och söndag bjöd på solgass och värme. Nere vid Backasjön såg det faktiskt inbjudande ut.
Kom snart tillbaka, jag saknar dej redan fast det ändå inte var så länge sedan vi sågs.

november 2013 006Under ytan.

november 2013 008Skönaste barnvagnspromenaden. Bara fåglar, Knytt och jag!

november 2013 011Svårt att låta bli…väggen bjöd på det!

november 2013 010Snacka om naturnära för Backabarnens dagis.

 

 

 

 

Sova sött, ganska trött

Tar litet knytt på armen och går in i sovrummet. Drar igen den ena dörren, skjuter den andra. Lampan släckt, rullgardinen trött.
Drar en sticka mot ett plån i mörkret. Levande ljus gör oss sällskap i novemberkvällen.
Så ligger vi näsa mot näsa i den dubbla sängen. Lyssnar på ljuden utanför vår lilla värld.
En katt leker i det mörka rummet. Jagar draperiet och kanske sin svans.
Knytt kryper rädd upp på mammans bröst. -Katt, katt, säger hon oroligt.
-Kom så släpper vi ut den busiga katten.
Det lilla huvudet rör sig snabbt i en nickning.
Sedan landar vi åter i vår gondol. Här vaggas vi sedan tryggt till sömns med vattnet rytmiskt på en ruta.
En varm mjuk kind strax under min haka. Andetagen tyngre och lugnare.
Bästa platsen på jorden, ja i universum, men bara om jag får dela den med dig.
Sov gott, älskade knyte. Nu ska mamma klappa ännu en barnakind.
Ses snart, vildvin. Slingra så högt du kan och vill.

 

 

 

Grattis Ella, 2 år!

Ja, tänk att det gått två år sedan en mycket liten och bestämd tjej kom till världen.
I dag firade vi henne med smörgåstårta till de vuxna och Chicken Nuggets till de yngre kalasfirarna. Med röd och brun sötbubblig dricka i glasen, eller vin/öl.
Det blev ett stojigt, rörigt och förstås kul kalas, med många människor på få kvadrat, men finns det hjärterum så…
Och vilka fina presenter det lilla födelsedagsbarnet fick! Men det är klart, det var ju bara kloka och mycket närvarande människor samlade här denna afton. Stort tack och kram till er alla, härliga kamrater, vänner, kompisar och familjer.
Nu sover en något lite större flicka i mammans och pappans säng. I morgon ska vi inviga födelsedagspresenterna. Det var fantastiskt bra att ett av paketen innehöll en alldeles riktig städvagn! Den blir bra att dra runt med en lördagsmorgon efter ett party!

 

På en annan skärm

Sonen vill kolla på några filmer på Youtube. Ella klättrar upp bredvid honom på den breda pallen.
-Anna, Anna, säger hon envist.
Det betyder att hon vill se Lilla Anna och långa farbrorn. Ja, det är ju det som jag brukar välja till henne. Ibland Alfons.
Sonen tycker väl att det är sådär… han kan titta en stund om han inte har något särskilt för sig.
Men just ikväll vill han inte se Anna.
Ella tjatar vidare. Hon försöker putta bort storebror från pallen.
Så skuttar hon själv ner efter en stund och går ut i köket. Där drar hon fram en av köksstolarna till bänken där laptopen står. Sedan fortsätter hon bestämt med Anna, Anna!
Ja, hon vet vad hon vill den lilla envisa, finurliga.

 

Tandfén was here

-Mamma, kom!
Sonen ropar från sitt rum.
-Kolla, säger han och pekar på glaset i fönstret.
-Oj, säger mamman med mycket förvånad i rösten.
-Men det äj ju du, mamma, fortsätter sonen.
-Vaddå?
-Inget vatten i glaset… och fönstjet äj stängt!
-Men hon är ju väldigt liten. Kanske hon kom in genom skorstenen…
-Hon äj ju i alla fall lika stoj som jag, och skosstenen så häj,säger han och måttar en fyrkant med ivriga händer.
-Ja, jag vet inte riktigt….
–Det äj du, visst mamma.
Mamman byter raskt ämne.

Förra julen så avslöjade han även pappan i tomtemunderingen, året innan; storebror.
Har man läst för lite riktig saga, eller? Får försöka ta igen det nu då. Tar tacksamt emot tips på bra ”fantasty” för en klok 6-åring!

 

 

 

Min tand är lös

-Titta mamma, tanden äj nästan helt lös!
Sonen visar mig hur en av de mycket små mjölktänderna i underkäken hänger i bara en liten flärp. Och där, precis bakom har redan en större tand kommit upp och liksom trängt undan mjölkisen. Det var ju smart.
Jag bjuder på några pepparkakor och efter en stund kommer han in i rummet och visar det lilla grynet. Tänk va´, och jag som tyckte att det var ju precis och alldeles nyss som de kom upp. Älskade lilla stora pojk!
Tanden lade vi sedan i ett stiligt snapsglas och ställde väl synligt i fönstret. Kanske att tandfén hade vägarna förbi Odins Väg just ikväll…