Filmpremiär!

I dag var det inget som var kul här hemma. Mamman hade inte riktigt tid att bära runt på litet knytt. Disk, tvätt, dammsuga, frukost, mellis, höstlov… läsa halva morgontidningen.
Mitt i sängbäddningen slog jag på datorn i sovrummet. Kanske Ella kunde vara redo för en Alfons-film?
Jodå, det var hon. Så spännande. Och Björn Gustafsson(Emils Alfred) läser ju så underbart. Det blev ”Aja baja- du rör väl inte sågen- Alfons”. Sedan en Lilla Anna och långa farbrorn. Totte bakar fick avsluta matinén. Tänk vilken stor liten tjej som satt där framför skärmen, alldeles själv.

Ella vet och kan

Bilder från Jimmys i-Phone 2013 014Ett russin till hästen…

Bilder från Jimmys i-Phone 2013 020…ett till Ejja.

Bilder från Jimmys i-Phone 2013 013Mollys pappa har lärt Ella hur man gör Rock n’ Roll- tecknet.
Först förstod vi inte vad hon menade när hon sa- Bön Bön, och höll upp två små fingrar från var hand…
Förlåt vår tröghet, Ella. Det är ju faktiskt mycket tydligt och mycket sött!

Bilder från Jimmys i-Phone 2013 005Hittade denna bild i dag i Jimmys telefon. Den är från en dag i somras, då Jimmy och grann-pappa-Thomas, satt på vår uteplats med varsin kall. (Det blev några sådana tillfällen under det gemensamma jordkällarbygget…)
-Pappa, sa Ella direkt då hon såg bilden. (Hon kallar Thomas så.) Hon kände alltså igen glasögonen. Vilken unge, hur kan hon komma ihåg?

 

 

 

Liten hjälpande hand.

-Kan man få lite hjälp häj, tack? Kan nån tojka mig, jag äj fädi!
Sonen ropar från toaletten. Han kan torka sig själv, men är lite lat emellanåt, eller bekväm…
Pappan står i köket och rör i grytorna, jag hänger tvätt.
Ella är den som hinner först.
-Ejja, säger hon och tittar intensivt på mig där bredvid pojken och toalettstolen.. Hon har en liten bit papper i sin hand som hon drar lite över ryggslutet på storebrorsan. Jodå, nog vet hon hur man torkar sig i rumpan. Och förstås hur mamman brukar torka pojken.
Norton skrattar.
-Det kittlas, sluuutaaa, skrattar han.

Väder, kläder och en och annan skatt.

skolgård oktober 2013 005Blir glad i kroppen när jag ser dessa hänga på tork vid sonens skola. Visst har det varit kul på rasten!

skolgård oktober 2013 001Undrar vilka sköningar som bor här? 4 barr höga, max!

skolgård oktober 2013 008På väg hem från skolan. Marken var täckt av skatter. Rubiner, Opaler, Tigeröga… kanske en nordisk Bärnsten också.

skolgård oktober 2013 004En regnig dag kan ju vara alldeles underbar. Kom in och låt dig omslutas av lugnet i allén. På andra sidan är du en ny människa, lite gladare, lite vackrare och redo att möta livet.

 

Sött till sött

-Är ni hemma? Jag kommer upp på en kaffe.
Det är svärmor som ringer, skönt enkel och rakträttframpå. Inget larv liksom.
Hon tittar förbi för att hon saknat. Inte av någon konstig plikt.
Drar raskt ut en av köksstolarna och tar upp ”fammos älskling” i knät. Knytt tar gärna plats. Myser in sig i den stora, trygga och lugna famnen. Farmor skrattar, pratar, lyssnar, bullrar. Hon har spännande snören runt halsen och annat i örsnibbarna. I hennes väska ringer en vit, stor telefon med konstig melodi.
Farmor svarar och skrattar bullrande vidare mot den vita.
Ella förundras av alla nyhetens behag. Så lite bus också förstås och en massa gos.
Just i dag när klockan är runt 12.00 är det extra skönt att bara vara nära. Nästan somna till en stund.
Farmor har med sig en burk till av den hemkokta äppelmosen.
Förra veckan fick vi också en, samt ett par stickade raggisar i mjuka färger. Vilken tur, för mamman få aldrig till det…
-Jag fick inte plats i kylen med den här, skrattar farmor.
Ella äter gärna ”appel”. Till plättar, gröt eller rakt upp och ner i liten porslinsskål.
Sött skall sött ha.
Tack och kom snart tillbaka!

 

Innepyssel

innelek oktober 2013 001-Mamma, jag haj nå’t till dej.
Pojken strålar som en sol och håller händerna bakom ryggen. Det är lika spännande varje gång.
-Han tycker det är kul att pyssla, säger fröken Inger.
Så det är ofta han har just ”nå’t” i sina gömmor.
Han sträcker fram ett kort som han sytt. En katt, vår katt där hemma. Lennart, mammakattens enda barn. Jag ser det direkt. Grå/svart päls. Lite mörkare på ryggen.
Mamman blir nästan tårögd där i skolans korridor. Riktiga stygn i ett fint blått garn runt Lennart-katten. Ja, han har tydligen mer tålamod än mamman, den pojken.

innelek oktober 2013 005– Hurra, va bra!
Hyresgästen/grannpojken/bästisen Theo ringde på dörren. Så stod han där i vår trånga hall med ett fat i näven.
-Mormor och jag har bakat bullar. Jag har en till alla här, säger han artigt.
Han sträcker fram ett fat fortfarande varma godingar.

Tack för att fikat fick en guldkant denna annars ganska så vanliga dag!

innelek oktober 2013 011En trygg Ardenner och en ponny med humör.

Ardennerhästen har pappan snickrat som barn till sin lillasyster.
När jag tog upp den från källaren, så sprang Ella raskt in i vardagsrummet och slet ut sin ponny.
-Mamma, sa hon och pekade på den den hemsnickrade.
Ja, så fick de bli.
Vi red mot Sherwoodskogen, men träffade varken på Robin eller Marion. De hade väl annat för sig…

innelek oktober 2013 010Kisspaus, matrast och lite vila.
Hästar gillar också russin…

innelek oktober 2013 018Storebrorsan ville också hänga med, vilken lycka!

 

 

 

 

Knyttar småfolk och andra vackra varelser

oktober 2013 003Soluppgång vid Backasjöns spänger. Det blev en magisk omväg i tidig, tät morgondimma på min väg till dagiset med den höstiga fixardagen.

oktober 2013 007Hantverkat och klart.

oktober 2013 008Så kom den till slut, och jag är nästan framme. Hej då vackra skog. Du slutar aldrig att förvåna.

oktober 2013 009Vill du också smaka?

oktober 2013 010Litet knytt på väg in i ”Lejonskogen”. Sonen har döpt skogen på ”vår” ås till det, för ett av träden ser just ut som ett lejon som gapar riktigt stort.

oktober 2013 011Ett svärd är bra att ha med sig in i lejonkulan.
-Titta, mamma. Så här gör man.
Eller egentligen: Ejja, Ejja, Ejja!!!

oktober 2013 013Störstaste stenen. Hårdaste killen.

oktober 2013 017Småfolk i skogen.

 

 

 

Bilder bland höstlöv och kulturblad

september2013 013Mäktigt och märkligt hos Johnny Bläster. Som vanligt alltså! STORT tack för Kulturnatt 2013. På återseende, take care!

september2013 009Till och med bullarna är lite vackrare hos Blästrar’n. Ett hjärta på undersidan…hur gör karl’n?…

september2013 007Hos Johnny får man måla vad man vill på ”Kritbilen”. Det var fränt! Norton skrev nästan hela alfabetet och så målade vi några fjärilar för att lätta upp den annars rätt så grabbiga tonen…

september2013 003En robot och hans skapare.

september2013 001Ella sover middag med sin Bodyguard. Kråkor, Skator och andra nyfikna, närgångna gör sig icke besvär.

september2013 014Ella och jag hälsar på de höstlurviga korna vid Djulö. Spännande, imponerande och rogivande. Ella satt alldeles tyst och stilla i sin vagn.

september2013 016En heltäckningsmatta i höstens färger rullades ut på vägen framför vagn och fötter.

Skogens skatter till mor

När jag hämtade sonen på dagis i dag, så kändes höstjackan på hans krok så tung. Fickorna stod rakt ut, knöliga.
-Vad har du i jackfickorna, frågade jag?
-Ekollon, svarade han alldeles självklart. Jag har plockat dem till dig, sa han och började tömma fickorna. Öppna händerna!
Så det gjorde jag, men insåg ganska snart att de inte skulle räcka till.
-Vi får nog be om en påse, sa jag. Vad många du har plockat, det måste ha tagit lång tid.
-Ja, svarade han och log så där nära mot mig och ögonen skrattade.

Jag såg honom framför mig. Ivrigt plockandes ekollon under en rast. De andra grabbarna som spelade fotboll eller satt vid datorn.
Ja, jag var ju likadan själv som barn. Älskade att springa ut i skogen när klockan ringde ut till rast. Upptäcka, leta, samla. Ta med något hem. Ofta till mamma.
…Och pappan hans var inte heller någon bolltrollare, mer än jävel på kärlek och intresserad av att skapa i alla former.
Älskade pojk, tack för en påse full av kärlek!

Dagens vikt: 8.210 g

Ja, det var länge sedan vi var och vägde oss. Knytt växer ju, det märks tydligt på alla kläder! Och lite tung är hon allt att bära. Så det där med vägning och mätning känns inte så stressande längre. Fast jag trodde nog att vågen skulle visa lite mer.
Ella och jag var på BVC i dag för att hennes ena öga kladdar och rinner. Tänkte se om de hade något tips eller om det var läge för någon penicillinkur.
-Det är bara att badda med ljummet vatten och se tiden an, sa sköterskan. Vi vill helst inte ge penicillin, men blir det inte bättre får ni förstås komma tillbaka, sa hon.

Sedan gick vi till kyrkans loppis en sväng. Mest för att det var en sådan skön dag. Nästan sommarvärme igen och sol! Där träffade vi en kvinna som alltid är så rar mot Ella. Ja, damerna där har ju sett Ella ända sedan hon var en mycket liten flicka, med sond i den pytelilla näsan.
-Från mitt land, där jag kommer ifrån, sa hon,  baddar vi alltid barnens ögonen med tevatten. Det är bra för olika slags ögonåkommor.
Det var mer än vad BVC-tanten visste!
Under kvällen baddade vi de väldigt blå med Liptons Earl Grey. Inte alls gott att dricka, men så brukar det ju vara med ”medicin”.
Och Ella verkade tycka det var skönt.
Nu håller jag tummarna att kvinnan med de stora, bruna och väldigt vackra ögonen har rätt. Det är så häftigt när gamla huskurer fungerar!