Öppen förskola/öppna landskap

Barndomsvännen sms:ade i går kväll:
” Åker till Östra Vingåkers öppna förskola i morgon, fredag. Vore kul att ses!
Ja, så väckarklockan fick sättas på ringning en dagisfri dag, det kändes väl sådär…

Öppna förskolan startar 09.30. Klockan 10.00 är det dags för lyxigt fika, som i vårt fall fick bli frukost… När vaknar alla barnfamiljer egentligen?
Men vi hann. Lämnade hemmet med obäddade sängar och tomma magar.
Barndomsvännen med två¨älsklingar var redan på plats.
Kaffe, Bake-off-bröd, ost, gurka. småkakor och saft till en löjlig peng.
Bus, pyssel, lego, utklädning, sandlåda, gungor och sol.
-Vad ska ni göra nu, frågade min bästis.
-Ja, inget särskilt. Disk, lunch, sova-middag-promenad. Det vanliga, typ.
-Häng med hem till oss på lunch! Jag har förberett med spaghetti och köttfärssås.

Klart vi gjorde. Mannen jobbar. Bästisens man jobbar. Dessutom i Norge…
Fick en jätteskön och spontan eftermiddag på landet.
Och tänk… disken står kvar än… och sängen som aldrig blev bäddad är nu påfylld av  skitiga fötter och lyckliga barn.
Tack för fredagsmyset på landet, Åsa! Vi kommer gärna tillbaka. Kanske det blir ett dopp i sjön nästa gång?! Det är nog fortfarande det bästa jag vet,  ja, näst efter kärlek i alla dess former.

Lite siffror

Var på 1.5 års kontroll i dag på BVC.
Mannen och jag gissade lite vikt kvällen före.
-Ja, nu väger hon nog runt 9 kg, gissar mannen.
-Nästan i alla fall, svarade jag. Tror hon vuxit en del på längden också.

Storebror följde med som support.
Ella började med att bajsa. Sedan fick hon sitta på vågen.
-7.505, sa BVC-sköterskan.
-Oj, inte mer…

Till detta en längd på 72 cm och huvudomfång 43 cm.
-Hon är säkert väldigt rörlig av sig, gissade sköterskan. Hon görs sig nog av med det mesta.
Sedan fick Ella visa att hon kunde rita, stapla klossar, svara var magen var, visa upp sitt ordförråd och att hon minsann kunde förstå och genomföra saker som vi bad om.
-Jag tycker hon är jätteduktig, svarade BVC-sköterskan. Fast liten. Men du är ju själv inte så stor.
Ella imponerar på oss alla varje dag. Hon har stenkoll på allt som händer här i hemmet med omnejd. Lyssnar och uppmärksammar och likt ett läskpapper suger åt sig. Envisa, kloka, tempramenstfulla unge, dig är det nog ingen som kommer att sätta sig på. Tänk att vi fick två så lika…

-Så var det sprutan. Mässling, påssjuka och röda hund, säger sköterskan.
Sonen kommer insläntrande, efter att ha lekt i väntrummet. Han får se sprutan och ryser till.
-Åååh, stackas Ejja, säger han och klappar henne ömt på huvudet.
-Den gör inte ont, svarar jag, (som vi föräldrar gör…), bara ett kort litet stick. Kom och prata med Ella under tiden, så märker hon inget.
Norton pratar snällt och lugnt med Ella. Det funkar! BVC-sköterskan blir imponerad över hur rar han är mot sin syster.

Nästa gång vi ska hit är när Ella är 2.5 år. Då har hon förhoppningsvis passerat 9 kg…

 

Fredagsmys

mors dag 2013 001Fredagsmys…
Nog hajar man till, trots att det bara är en kopparorm. Denna vackra varelse låg i fredags kväll och myste av solens sista strålar på grusvägen bakom Furuliden.
Jag njöt av vacker, ljum försommarkväll och promenad.. Barnen sov, mannen kollade hojfilm med löjligt duktig hojskruvarvän.
På vägen tillbaka mot hemmet igen, denna gång på cykelbanan längs Nyköpingsvägen låg en kopparorm till.
Det var väl ändå lite märkligt.

Göra biblioteket.

upptäcker biblioteket, maj, 2013 003Vattenfallet på biblioteket bjöd på stora krafter. upptäcker biblioteket, maj, 2013 004Vänta på mig, Norton!

upptäcker biblioteket, maj, 2013 001Sjön suger som bekant, så vi avslutade biblioteksupptäckarfärden med en fika där. Tanten som jobbar i fiket är så rar mot barnen. Hon tar sig alltid tid till att prata med dem och lyssna intresserat, alldeles på riktigt! I dag bjöd hon på stora pepparkakshjärtan. Det gick hem hos båda.
Ella hade samtidigt fullt upp med att vinka och säga hej så artigt till alla som kom, gick och satt i fiket.
Vi avslutade med rutschbaneåkning och gungning i lekparken utanför. Ella ville sedan absolut inte sitta i vagnen. Hon vill gå själv. Inte bredvid, inte hålla handen, nej egna kringelikrokar med massor att se och upptäcka. Vilken tur att jag inte har bråttom till något jobb…

Kärleksnäste

Smala armar och ben spretar likt plockepinn i sovsvettig gryningssäng.
Tänk att någon så liten nästan är irriterande i vägen.
Jag kryper ihop i fosterställning. Hittar en plats bredvid ena katten i fotändan av sängen.
Lyssnar på de små och ivriga andetagen.
Somnar till slut med en varm, mjuk och mycket liten fot i min panna.
Kanske den slätar ut några veck där?

Vad är det som går och går…

Nu hör man inte längre när hon kommer runt hörnet. De små nakna fötterna trampar nästan ljudlöst över golven. Borta är krypande, ivriga och snabba knän. Klart det är roligt, men samtidigt är det ett lite åååh som gnager i skallen. Det går ju så fort, litet knytt.
Hon har mest gått inomhus. Ute har knän känts tryggare.

I fredags kväll när mannen stod vid grillen, tog vi en cykeltur till sjukhuslekparken. Oj, vad många barn, mammor och pappor! Ella tittade storögt, ja stannade upp helt i stojet. Norton blev lika snopen han. Tänk vad lite sol och värme gör!
Vi har ju huttrat ensamma här ända sedan snön äntligen velat backat undan lite.

Ella och jag närmade oss gungorna. Det är ju ungefär det hon klarar av. Men hon började istället ivrigt peka på ett litet hus med en rutsckana i.
Klättra kan hon. Precis som storebror. Två vilda, smidiga klätterapor. Ja, det finns ju att brås på…
Huset hade en trappa upp för ena sidan och sedan en ganska snäll rutsckana ner för en annan. Oj, vad kul det var! Två olika titt-ut-fönster och massor med barn utanför.
Ella stack ut huvudet i det ena, backade sedan in och så en kik ut genom det andra. Håret blåste lite poetiskt i den för att vara maj-månad, löjligt ljumma kvällen.
Vi testade sedan kanan. Den var inte så snabb, så efter ett par provåk kunde Ella åka själv och mamman stå där nere och ta emot med varm, stolt famn.
När hon kom ner så hamnade hon direkt på fötterna, sedan var det bara att fortsätta gå. Lite svårt förstås i tung sand, men upp igen bara och så vidare ut mot nya lekparksäventyr.
-Det här gör vi väl om snart, mamma, verkade det som hon sa när vi styrde våra cyklar hem mot grillbuffén.
-Tummis!

Glad dag!

I dag har Ella varit glad. Vädrade nog ut allt argt i går kväll genom sovrumsfönstret.
Dagen började med amning. Tidigt! Hon ville mysa länge. Mannen sprang runt i skramliga golvläggarbyxor och packade jobbarväskan. Kaffekokaren fräste och bubblade. Alla vardagsljud blir så stora när man ligger kvar i sängen och försöker somna om.
Strax innan 09.00 kom farmor. Hon hade varit på sjukhuset i ett ärende och vi hade bokat frukostfikat här.
Sonen och jag cyklade till dagis. Farmor var med Ella den stunden.
-Fösta gången du och jag, log sonen, där vi cyklade bredvid varandra. Ja, det var ett tag sedan i alla fall.
Ella hade varit snäll mot farmor där hemma. Vi drack dagens godaste kopp kaffe, (den första) med Brie-ost, marmelad, rostat och en massa prat.
När farmor gått gick Ella in i badrummet och drog på kranarna till handfatet. Där brukar hon stå på en IKEA-pall och blaska. Jag passade på att göra lite rent därinne, Ella fick fortsätta i badbaljan.
Efter en stund började hon gnugga sig i ögonen. Dags för sova-middag-promenad.
Det blev Djulö-allé, sedan vidare över Norrköpingsvägen, förbi Backa med vackra fårhagar och sjön, sedan upp mot Nordanåsbron och ett avslut i centrum. Fyndade några formar till sandlådan på en loppis. Ella var vaken innan vi nådde hemmet. Hon fick ett päron att sysselsätta sig med i vagnen. Det smakade och är inte så farligt som äpplen. (Ibland tuggar hon inte ordentligt med sina små och få tänder…)
När vi kom hem var det dags att hämta storebror på dagis. Vi tog cykeln. Oj,vad glad hon blev när jag satte på henne hjälmen och hon fattade vad som var på gång!
Hemma blev det eftermiddagshäng med grannflickan och pojken i trädgården. Mammorna pratade och papporna måttade med tumstocken; en jordkällare år på gång mellan husen. Thomas-pappan vill ha snygg förvaring av sitt alldeles egenbryggda öl. Jimmy-pappan är på.
Drömmer mig bort och in i en jordkällare med tegelgolv, vitputsade väggar och kandelabrar. Ett par sköna stolar och en grammofon. Anar jag några vinflaskor där borta i en hylla?