Att skjuta stolar

Ella har förstås en läragåvagn. Och en läragåstol. En hoppgunga… Men inget av dessa gillar hon något särskilt. De senaste dagarna har hon däremot alldeles själv kommit på att en köksstol är det absolut bästa när man vill framåt här i lilla, stora livet.
Den är stor, trygg och röjer vägen.
Se upp, här kommer litet knytt på vingliga men ack så starka ben. Envis som få.
Ja, hur ska det gå?!
Hon ser så nöjd ut där hon drar fram.
Sonen hejar på.
-Ejja, vad bja det gåj! Ha, ha! skrattar han.
Han älskar verkligen liten syster. Ibland låter han arg och irriterad. Men det är bara ett spel. Även han har svårt att gå på djupet med dessa känslor.
-Hon äj ju så jiten!

I dag har han haft ledig fredag från dagis. Då har jag knappt sett till något av barnen.
Har till och med kunnat dammsuga, hela våningen!
Bilbanan har varvat hårt i sonens rum.
Ella har agerat snygg tjej med målflagga och hängt lite lojt mellan loppen på sängen.

Har ikväll läst en serietidning som go’ natt saga för sonen. Musse Pigg. Inte så kul. Jag som verkligen älskar barnböcker. Men han tycker det är kul med pratbubblorna.
Ja, ja, var sak har sin tid.
Mannen fick faktiskt ta över sagostunden. Ella ville ha lite tutte och kanske lite mamma. Bra tajming!
Jag var faktiskt ingen serietidningsfreak som barn heller…
Tar tacksamt emot tips på lockande läsning för 5-årig pojk!
Det är svårt med bilderböcker. Oftast är de för barnsliga, och kapitelböcker har för lite bilder.
Vi befinner oss i ännu ett gränsland…
I går skrattade vi dock båda åt Martin Widmarks ”Rymd Rakel”. Kvalitetsknas för både tjejer och killar.
Kanske är det dags att ta tag i den där skrivardrömmen om en barnbok!

Att stänga ett fönster

Ja, så där jag. Den fina och mycket gamla handtillverkade tvättkorgen som sonen hade sitt Lego i, är nu ersatt med en ful plastlåda från Netto. Denna har dock lock på med lås! Praktisk och ful. Som vanligt alltså.
Men nu får fönster och bildäck vara i fred för tandlöse.
Sonen gillar den något udda butiken. Mycket crap här…
Vi tjuvstartade julen med att inhandla Sia:s tillfälliga Pepparkaksglass och även en pepparkakstvål i pump.
Så nu är vi söta och kryddigt goda gummor och gubbar, både på insidan och utanpå.

 

Åh, vad en liten gumma kan gno

Fick för mig i dag att jag skulle göra rent ugnsgallret. Det ska visst vara kromblankt, inte något som liknar järnsmide…
Det kommer dröja länge innan jag kommer på något så jobbigt igen.
Och snart är det svart igen.
Bara några gratänger senare!
Ååh, om jag istället läst en bok.
Hade hunnit med EN i alla fall…

På spiken

Pappan reser sig upp från golvet i vardagsrummet och jämrar.
-Aj, min rygg. Jävlar!
Jaa, hur ska det gå när vi nu har en liten prinsessa i huset. Hur ska pappan orka, tänker jag lite högt.
Så kommer sonen i till mig i sovrummet, där jag bäddar sängen. Han går fram till pappans sida och plockar fram spikmattan. En sån där yogavariant som kom lagom till julhandeln för några år sedan. Så går han in till pappan som kastat sig i soffan.
-Häj pappa!

 

Kul med bokstäver

Ella brukar få leka i brorsans rum lite på egen hand när han är på dagis. Då plockar mamman ofta fram dessa färgglada, bitvänliga och lagom i storlek bokstäver.
När jag kom in i rummet för att se vad flickebarnet roade sig med, så hittade jag detta…

En påminnelse bara

Musikmagienergigenivadskadetbli!?

Sonen sitter med en ny Legobyggsats vid köksbordet. Lönefredag i går, papppan kände sig väl lite nyrik där på stora ICA kan jag tänka.
Ella nöjd med lite köksredskap på golvet. Mamman köksar.
Mannen går mot vardagsrummet och knäpper på gitarrförstärkaren. Nu strömmar Hendrix intensiva, elektriska toner runt i lägenheten. Ella tjoar direkt till i köket och får nästan spring i krypknäna. Ja, det är nåt med den ungen och musik!
Sedan hänger hon nöjt med pappan, mitt i den täta musiken. Hon brukar få låna en gitarr att ha på golvet, så hon kan köra lite stämmor…
Sonen slår lite takt med huvudet. Tänk vad lite musik kan pigga upp en grå novemberdag!

Foxy Lady!

 

 

Ett fönster mot världen

Ella kommer krypandes mot mig i köket. Jag diskar. En rutin i mitt liv i alla fall.
Annars får mycket bara funka. Men vad har hon i munnen, jo ett fönster. Ett vitt trerutors i Lego. Annars brukar det mest vara däcken som smakar.
Ja, det är svårt att hela tiden vara med, och lego är ju så spännande. Det grävs ju och rörs runt så ofta av alla i den där stora spännande lådan.
Hon hänger ofta med brorsan när han skapar av de kulörta plastbitarna. Lite för kort i rocken är hon, så då lyfter hon det ena benet och kommer några centimeter till ner till skatten. Ser förstås jättekul ut. Så bestämd och envis. Duplo är inte alls lika kul. Det är ju för SMÅ barn!
I dag känner mamman sig lite bättre. Fick i fredags feber när jag var ute på ett reportage. Det var bara att bita ihop. Jobbet var bokat och leveransen av text+ bilder skulle ske dagen efter. Mest orolig var jag över att det var magsjukan som vandrat över till mig från sonen. Inget jag ville skylta med offentligt.
Har sovit och svettats och nu i dag känner jag mig bättre. Längtade till och med efter en eftertrekaffe.

Nu kommer Ella krypandes över golvet mot mig igen. Ledsen. Har tröttnat på att leka själv.  Reser sig mot köksstolen, vill upp. Letar efter den trygga tutten.
Jag har fastnat i alla fantastiska bilder som finns i datorn. Skäms lite över att det aldrig blir något vettigt gjort av dessa.
Hittar två bilder från förra året vid just den här tiden. Sonen fick för första gången hälsa på sin mycket lilla syster på sjukhuset. Den dagen var det dessutom dags för Ellas premiärdopp.

Nybadad lillasyster

Skönt med ett stilla och varmt bad