Babysim

Sonen, pappan, mamman och Ella har tillsammans varit i Vingåker på Babysim. Badhuset i Katrineholm har inte så mycket kul att erbjuda en 5-årig storebror medan lillasyster får siminstruktioner.
Det är något konstigt med Vingåkersbor. Har märkt det vid flera tillfällen tidigare. Man hälsar inte liksom. Det blir ingen start, ingen typ av presentation.
Likadant nu.
Ella och jag kliver ner i vattnet i den varma, lilla bassängen. Här guppar redan några små bebishuvuden tillsammans med sina mammor, ja en pappa också faktiskt. Och så fröken.
Det verkar som lektionen redan startat, eller? Fröken berättar om ett bra nybörjargrepp, kommer fram till oss och visar.
Ja, så flyter! det på… inget ”hej eller välkomna”. Bara instruktioner. Sedan får vi lyfta upp barnet och säga dess namn och vårt eget.
-Nu ska ni bubbla tillsammans.
Jag undrar stilla i mitt huvud och tyvärr även spontant hur det ska gå till…

Lektionstiden börjar närma sig ett typ av slut. Det känns så i alla fall. Det blir en sångstund i ring, med bebisarna vända mot varandra. Fröken sjunger så tyst så att det knappt hörs. De andra hakar på. Känns som jag missat ett par lektioner, trots att det är första träffen.
Ella har tröttnat. Hon har tagit in vatten några gånger. Det verkar som den där ”dykreflexen” är borta. Den försvinner tydligen vid 6 månaders ålder. Sonen hade den när han var babysimmare.
Fröken går runt lite bland föräldrarna och ”reprisar lite”. Lektionen är tydligen slut…
Sonen kommer med ett stort plask ner i bassängen. Lycklig efter att ha busat en lång stund med pappan i vattenrutschkanan.
Ella blir också lycklig. Storebrorsan är idolen och hennes absoluta favorit. Hon skrattar högt och med hela lilla ansiktet när han är i närheten. Det lyser lycka om henne.
Vi följer med ut i den stora bassängen. Ella insvept i en badkappa med nyckelpigehuva. Nöjd i pappas famn.
Sonen visar trix i vattnet.

När jag kommer hem, anmäler jag oss till babysim i Katrineholm. Okej om det inte är superkul för 5-åringen, men jag tror att Ella trivs bättre på hemmaplan, ja mamman och pappan också.
Simfröken heter Anna.
Mannen skrattar. Ja, det är Anna som är mamma till hans stora barn.
Världen är bra liten. Ibland mindre än samhället Vingåker…

Med förvånad min.

Hänger lite i en lekpark. Snart är klockan dags för TANDLÄKARBESÖKET!
Sonens alltså.
Har funderat mycket på hur det ska gå. Eller kanske OM det ska gå…
Han är ju så envis och jäkla bestämd.
Vi köper en kul tandborste på vägen. Tar den mycket gamla hissen istället för trapporna, pusslar i väntrummet, sedan tandborstning på liten toalett med vackert handfat i ett hörn.
Tandsköterskan ropar in sonen.
-Du får sitta i den här stolen som ser ut som en solsäng, säger hon till honom. Det är ju nästan en sollampa det här, fortsätter hon och visar lampan på en arm från taket.
-Då får väl mamma sitta här i hörnet på den hårda, vanliga fortsätter jag.
Tandsköterskan frågar hur många tänder han tror att han har.
Sonen skakar på huvudet och tittar lite frågande på mig.
-Vi räknar, fortsätter hon.
-Tio uppe och tio nere, hur många blir det?
En ny frågande blick mot mamman.
-Insomningsnapp står det i våra papper. Men den har du väl slutat med, ler hon mot sonen.
-Ja, näj ja va fem åj, säger han raskt och bestämt.
För så var det.
Han har smygit med den vid nattningen fram till fem-års dagen. Väl medveten om att han var alldeles för många år för napp.
Sedan födelsedagen har han inte nämnt napp en enda gång, vilket förvånat mig.
Precis som dagens tandläkarbesök!

Sedan kommer rara tandläkaren Anna in, ställer lite frågor och tittar på tänderna.
Hittar lite tandsten och berättar lite om varför det blir så.
Sedan plockar hon fram den där vassa otäcka kroken och börjar kratsa.
Jag vet ju själv att det gör ont, och ljudet sen!
Men sonen ligger lugnt och stilla i stolen, ja rör inte en fena.
Sedan borstar hon lite efteråt, MED TANDKRÄM! Det som är så otäckt och farligt.
Sonen får sedan spotta och skölja, vilket han gör länge.
-Vad duktig du är, berömmer Anna och tar fram en låda med små leksaker.
Att välja tar nästan lika lång tid som tandläkarbesöket…

Grattis till ett nytt ganska så stort mirakel!

Rara vännerna i storstaden har fått tillökning. En pojke på ca 3.8 kg, 52 lång! Bra och rätt så rejäl start i livet. Jättelånga varma kramar till er alla fyra från Odins Väg i Katrineholm.
Har sett en bild på mannens telefon med en trött och lycklig mamma och ett skärt barn sovandes på henne. En av livets allra lyckligaste stunder, inramade av tårar.
Njut nu sakta och stort, ni vet ju att lilla livet rusar så fort!

När vi ändå är inne på siffror kan jag avslöja Ellas från senaste kollen på BVC i veckan:
Längd, 60.5 cm.
Vikt, 5.830 g.
Huvud 46,4 cm.
Snart är hon 10 månader! Eller 7…
Hon är nästan dubbelt så lång som när hon föddes och huvudets omkrets likaså. Vikten är ca 5 kg mer.
I dag har hon fått grötfrukost, mosad banan till mellis, kyckling, ris och currysås till middag. Däremellan amning.
Det är dags att bli bättre på mat. BVC var på mig om detta sist. Det går bra. Ella visar stort intresse och vill gärna sleva in allt på egen hand…
Fast vaknar flera gånger varje natt och vill ha tutte ändå. Kanske det bara är närhet hon söker? Hon får tutta så länge hon vill, att amma är så vackert och fantastiskt, och jag har ju faktiskt all tid i världen!

Köksfrukost igen!

Det är något visst med kök. Husets hjärta.
Det är också alltid här jag sitter och skriver.
I morse bakades här matpaj. Hemmaboende minsta storasyster skulle iväg på kräftskiva.
Och bredvid de ädla drycker som kräftor kräva, smakar en pajbit bra.

Sedan åkte ett, med mycket lång frånvaro, mackjärn fram. Mannen hade bakat ett Foccacia-bröd som nu skulle testas ytterligare.
Det ringde på dörren och busmorbor kom in på en kopp.
Ella sitter med nu så bra i sin av storebror ärvda och braiga Hokus Pokus-matstol.
I centrum, såklart. Med full koll på alla godsaker. Vill prova, smacka, svälja och ibland spotta ut när det inte ”smaka bja”
Stämningen var lite lätt Italiensk i det röriga, vackra köket inramat med fantastiska dofter av Oregano, Basilika, Tomat, kaffe, smält ost, och varm skinka. Gårdagens generösa disk blev ett stilleben och skvallrade om en god och trevlig fredagskväll.

Mannen drog sedan iväg med stor son på 23 år till Ugglans Park i Strängnäs, där det bjöds på motorcykelutställning. Det var på den för några år sedan han vann tredje pris, folkets röst, för sitt Trajja-bygge.

Barnen och jag drog iväg till ett 4-års kalas. Augustisolen värmde i ryggen och jag sprang bredvid sonen bitvis, då han blivit en sådan snabb och säker cyklist!
Tänk vad allt känns lätt och skönt i sällskap av sol, blå himmel och ljumma vindar.
Njuter stort varje dag och försöker oss på att vara ute när det är lyxväder.

Blev åter bortskämd av mannens matlagning på verandan i kväll.
Ella fick smaka på förrättens pilgrimsmussla och den fick med beröm godkänt.
Endast det bästa är gott nog åt liten prinsessa!
Klockan är nu 00.00 när jag slår ett öga på datorns ur.
Jag sitter i husets hjärta och hör små snusningar från båda barnens rum.
Hörde att Alex Schulmann älskade just denna tid på dygnet, då han nattat övriga familjen och satte sig vid datorn för att skriva. Tänk, då gör jag som en riktig författare nu då.
Men jag har nästan bara vackra, glada och roliga saker att få ur mig. Det blir inte så mycket att kvida och lida då… mest bara att öppna en kran och låta det bubbla och rusa ut.

En katt ligger i fotändan hos Ella, den andra hos sonen. Så är det varje kväll. Barnens skyddsänglar och mina!

 

Vilda bär

Föräldragruppen på BVC var i fredags bjudna till en babysångstund. Tänkte först inte gå, eftersom sonen är hemma med mig och Ella just på fredagar.
Ångrade mig och tänkte att det får väl gå ändå på något sätt.
En lyckad frukost i vårt nya, ljusa kök med solen strålandes in genom hyfsat rena fönster, stärkte mig. Kände mig som en trygg supermamma som kokat gröt till de faktiskt hungriga barnen. Även mamman hann med kaffe och smörgås därtill.
TV-frukostar är vidriga, men ofta och tyvärr smidiga. Dessutom känns vardagsrummet sunkigt nu när köket är så full i njutning.

Och det var väl tur att vi gick, vi tre! För sångstunden blev så mycket mysigare när storebrorsan var med.
En del visor kunde han sjunga med i, och hängde direkt på när det var någon rörelse till som Ella skulle få känna på.
Det var samma fröken som när sonen var bebis, och även samma sånger. Men det gör ju inget alls. Jag grät av lycka då och grät ännu lite mer av lycka nu. ….”Jag lyfter dig upp såhär, vi kramar varann, min lilla fina bebis jag älskar dig…” Vem blir inte rörd av en sådan text!?
Dock blev det lite tungt med två bebisar som skulle flyga, men supermammakrafterna tog över och vann!
Ella trivdes. Hon gillar ju verkligen musik. Satt alldeles tyst och stilla på den mjuka filten på golvet och tittade storögt på fröken som trakterade både gitarr och piano.
Söt som en chokladpralin, precis som sin bror. Båda med den spännande fyllningen ”Vilda bär”.

Saknad

Sitter och ammar med tröttgrus i ögonen. Småtimmar.  Regnet susar utanför. Vackert vemod.
Snart ringer klockan. Länge sedan nu. I morgon är det åter dags för dagis. Ja, för det stora barnet alltså.
Liten Ella skall mysa ett tag till med sin mamma. Sonen var 2 år när han blev inskolad. Repris!

Längs cykelbanan på genomfarten i den lilla staden har det affischerats flitigt om att cirkusen kommer till stan! En stor clown skrattar mot oss i det regngrå lite småkalla.
-Det kostar mycket pengar och är nog inte så roligt som du kanske tror, informerar mamman.

När vi kommer fram till dagiset rusar barnen mot staketet och tjoar glatt på sonen. Han är efterlängtad. Tusen frågor haglar mot oss, så vi får knappt upp grinden. Det är nog 8 lata veckor sedan vi stängde densamma bakom oss för att möta sommaren.
I kapprummet möts vi av cirkusens affischer.
Vill dagisbarnen gå med sina familjer på föreställningen, erbjuds vi biljetter för halva priset.
Så nu ska både mamman och sonen få uppleva cirkusens magiska värld för första gången.
Ella får egentid med pappan. Mystid! Eller så lär han henne något nytt trix…

Jag stänger grinden om lilla rara dagiset bakom mig. Ser en långhårig, lycklig, pojke rusa över gården.
-Din mamma går nu, ropar fröken till honom.
-Ja vet det, svarar han utan att vända sig om.
Lyckorus hos både mamman och sonen.

 

Vill mer

Vaknar av prat från spjälsängen istället för den vanliga gråten. Ligger en stund och lyssnar på konversationen. Det är djuren hon har en diskussion med. En med varm, hårande päls och ett gäng med syntetisk. Det låter rart.
Sonen ligger bredvid mig, på pappans sida. Det blev ledigt där när mannen drog till jobbet.
Han rör lite på sig. Störd av jollret.

Jag böjer mig ner över spjälsängen och möts av ett stort leende. En mycket lycklig bebis strålar mot mig ikapp med morgonsolen.
Sedan får hon syn på brorsan och ger ifrån sig ett ordentligt glädjetjut!
Han vaknar och blir lika glad. Har ärvt mammans morgonhumör. En ny och spännande dag börjar.

Ella får följa med mig på stor barnklädesloppis i Nävertorpskyrkan. Sonen blir hämtad av morfar och får följa med till mitt barndomshem och bli ordentligt bortskämde en stund.
Oj, vad han trivs bra där!
Det blir frukost med film därtill. Utan högljudd bebis.

Ella och jag ansluter till den sedvanliga te-lunchen.
Hon är fortfarande skitglad och smajlar stort och tandlöst mot mormor och morfar.
Till dessert blir det uppvisning på köksgolvet. En liten, men stor bebis visar hur hon är sugen och vill mer än bara ligga på mage. Hon lyfter upp sin lilla stjärt, kryper ihop som en groda och står och gungar lite. Men händerna blir kvar. Ner igen och så drar hon sig lite framåt. Viljan är superstark!
-Nästa vecka kryper hon, säger mannen helt lugnt.
Ja, det är inte helt omöjligt.
Då börjar en jobbig tid. Legobitar, Kinder Egg-crap, pärlor, kattlådan…
Vilken spännande farlig värld.

5 år!

I dag skruvade mannen åter upp grindarna i trappen. Egenhändiga förstås! Vita i trä med en sol och strålar ut från denna. Han snickrade dessa till pojken.
Vi skrattade nyss åt detta. Mindes hur den kluriga pojken direkt micklade upp låset, så att mannen blev tvungen att placera det på utsidan.
Tänk, i dag fyllde pojken 5 år.
Det blev en kul dag med lek från tidig morgon till kväll.
Grannflickan Elin kom hit vid lunchtid. Ensam. Hon sjöng ”Ja må du leva” rakt ut från sitt stora lilla hjärta. Till pojken.
Sedan har de lekt resten av dagen.
Fler gäster har anslutit. Många paket har det blivit.
Vi har fikat barnsligt. Gästerna blev kvar och vi fortsatte med lite vuxnare smaker. Alla trivdes på verandan. Som alltid. Små och stora barn. Unga och gamla. Ingen som egentligen ville hem.
Ella trivdes. Ville inte somna ifrån allt detta roliga. Och vilka fantastiska vackra ljus som tändes i taket på verandan. Alldeles levande!
Men till slut ”vann” farmor och liten tös somnade tryggt in i en stor, varm, famn.
Tack alla för en skön och glad dag.

Änglavakt

Vaknar av en duns följt av ett skrik. Liten Ella står på alla fyra nedanför mannens och min säng.
Ammade henne strax innan 07.00. Somnade om. Vi delar som vanligt kudde. Jag brukar ha en arm om litet knytt. Älskar att ligga och titta på det näpna ansiktet alldeles nära. Fundera över vilka drag som är mina och vilka som är mannens.
Klart jag är trött. Hon vill fortfarande amma flera gånger varje natt. Ibland kommer även en kissnödig snart 5-åring förvirrad in i vårt sovrum. Följer honom tillbaka, då det är trångt i sängen på 1. 40 cm.
I morse måste liten ha vaknat till utan att jag märkte, roat sig på egen hand i det tysta. Upptäckt och velat se mer.
Återigen hade Ella änglavakt. Nedanför sängen står en gammal träkista som vi använder som sängbord. Inte en skråma på det lilla barnet. Jag tröstar och ammar. Ella somnar om. Inte jag.

Lite naket vid en pöl i vackra södermanland

Var med busig morbror till sjön i dag.
Storsjön. Alldeles mitt i skogen.
Dålig, skumpig väg med gräsremsa sista biten. Omklädningsrum i falurött rikligt dekorerat genom åren med diverse budskap och tonårskänslor.
Ett bad alldeles för oss själva. Exotiskt och unikt. Oexploaterat! Vi kastade av oss och kastade oss i. Skönt, en bit över 20 i alla fall. Det blir nog inte bättre än så.
Brorsan sa att detta nog blir den sista baddagen denna sommar. Tror jag inte ett dugg på!
Grabben och jag badade en bra bit in i september förra året. Även då ensamma vid badet.

Ella fick doppa fötterna i strandkanten. Det var kul! Ville mer förstås. Några andra barn hade anlänt som hon nyfiket och avundsjukt iakttog.
Kläderna och blöjan åkte av. Den lilla placerades på stjärten i vattenbrynet. Oj, vad det var kul! De små händerna plaskade vilt i vattnet.
Hon har blivit rätt så duktig på att sitta. Det går också mycket bättre om hon är koncentrerad på något.

Ta vara på sommarens sista suckar. Det finns plats kvar här vid vattenbrynet.
Gå in i omklädningsrummet och känn doften av barndomens badsomrar. Kanske hittar du ett bekant namn på väggen!?