Gubbe

Mannen sitter på en parkbänk och matar gråsparvar med Bragokex. Snacka om vuxenpoäng,  ja till och med pensionärsvarning. Men att klättra runt i lekparken är inte aktuellt med ryggskott.
Vi har tagit silverhingsten till Eskilstuna för att hämta några beställda reservdelar till en sidoruta fram.
En hel bilhall som andas pojkdröm! Prislapparna känns sjukt overkliga. Man undrar liksom…
Sonen yr och jag blir yrare, pappan får något jagat uttryck i blicken.
Som tur var trivdes inte sonen i den knäpptysta bilhallen. Han gick ut och började samla stenar från en fin rabatt utamför. Köpestenar från havet.
-kojja mamma ett hjätta- tij dej! En grå sten landar i min hand och återigen smälter mamma-hjärtat. Stoppar den i min kjolsficka ihop med ett gäng andra sköningar, samt en smörblomma.
Pappan kliver ut ur glaslådan med två stora vita shoppingpåsar, en i varje hand. Sådana där tjocka kartongiga papperspåsar med långa tvinnade snören att bära över axeln- med reservdelar till en bil i!
Vi skrattar båda åt de fåniga boutique-kassarna och hela situationen.
Det är nog första gången någon kliver in i glasbubblan med gubbslippers, trasiga shorts, målarfärg på armarna och med fler än tredagarsskägg.
Men hur snyggt är det egentligen med rosa tenniströja på en karl?

Vi rundar av Eskilstunatrippen med ett besök i en jättefin lekpark. Snygg design med planteringar, stora träd, skulpturer, varvas med annorlunda lekattiraljer. Det bästa var förstås att pumpa upp vatten, samla i en stor damm, sedan släppa upp stoppet och se hela härligheten forsa vidare i kanaler, skovelhjul för att mynna ut i ytterligare en damm.
Allt på grund av ren armkraft och lite klur.
Tur att badbrallorna var med!
Skön dag, men jag är inte kry än. Ej heller Ella-tjej.
Kvällen blev tuff. Hon ville absolut inte sova. Märliga unge! När man är sjuk blir man ju extra trött och seg.
Det blev mannen som fick söva sin minstaste prinsessa framför en hojfilm.
Unga hojkompisen kom över med filmen och några kalla.
Ja, här trivdes hon minsann, Ellatjejen. Somnade så tyst och stilla i stora pappafamnen. Fingrade lite lojt i det mer än tredagarsskägget. Älskade knaspappa med störstaste hjärtat.

Snorunge

I dag rinner det en massa snor ur mycket liten näsa. Ella har även feber, nästan 38 och hostar.
Vi svalkar oss med små vaniljglasspinnar. Alldeles lagom för en liten mun. Men hon vill gärna hålla runt glassen själv…och då inte i själva pinnen.
Sonen blir upphämtad i bil av störstaste storasyster med kul knaskompis. De vill hänga med honom i dag. Pyssla lite, käka burgare, picnica, kanske en sväng till ett shysst hak…
Vilken lycka! Han bestämmer sig raskt för att sova över.
Jag är lite bättre i dag. Har inte lika hög feber. Orkar ta disken, mannens rygg orkar inte.
Ella blir sövd av minsta storasyster i vagnen. En runda i city.
Mamman saknar redan sin prins. Huset är så supertomtrist utan honom som kung i det.

Framåt kvällen ringer telefonen. Sonen vill sova hos mamman.
Vilken tur att prinsen fortfarande är rätt så liten i alla fall. Det är bäst att suga på karamellen, rätt som det är står det ett par skitiga 42:or i hallen och dörren in till pojkrummet är stängd…
Liten storasyster söver prinsessan Ella. Mamman har bara ögon för en långhårig prins.

Tortyr

Att vara förkyld när sommaren äntligen är här i finaste klänningen är väl ändå tortyr? Särskilt när både pojken och jag älskar strandlivet…
38.7 i min kropp och nästan lika varmt ute.
Mannen har semester och ryggskott… men han sköter Ella Bella Bus så fint ändå. Lilla prinsessan.
-Det är ju tur för dig att du inte är ett fult barn, du som skriker så mycket, muttrar han.
Sista barnet. Så liten, skör och stört omöjlig att inte bli larvig över och emot.
Sonen har fått bada ändå. Minsta storasyster tog med honom bakpå cykeln och drog ner till Djulö.
Succé förstås.
Säkert charmade den långhåriga pojken några av hennes kompisar också…
Ella tuttar på varma bröst. Hoppas hoppas hon inte får samma bacillusk som jag.

Pappans goda lasagne

Varje tugga, klunk, och bett som intas i närheten av Ella registrerar hon. Det doftar smaskigt från köket där pappan rör i alla grytorna. Liten tuggar i luften. Liksom fäller ut underläppen och verkligen talar om att hon minsann också vill.
Klart hon får!  I kväll blev det Lasagne, eller Lars-Agne som pappan säger. Så där tomatig och ren i smakerna. Och jodå, det smakade. Trots bett av kryddor och vitlök.
Men hon knorrar fortfarande efter en stund och vill ha tutte. Visar ointresse för det som är på skeden och öppnar inte munnen. Märkliga unge! Så bestämd! Var ska det sluta?

Tar en kvällspromenad. Ella är trött. Hon somnar fort i vagnen. Jag går bland mycket vackra och välskötta villagator på ”gräddhyllan” . Hur hinner folk? Imponerande!
Men kanske att de inte prioriterar sol och bad? Barnen och jag var ned till Duveholmsbadet en sväng i dag med. Trots att sommaren fortsätter att tjura. Men solen kämpade sig igenom tjurskalligheten emellanåt, så då hakade vi på.
Snart är vi redan inne i augusti månad. Sommaren lägger in en högre växel, rejsar ikapp med ogräset i min trädgård.
Men vänta bara. Snart kommer en ännu tjurigare dag och då ska jag gå loss med  trädgårdshanskar och hårdhandskar.
Shabby chic är väl fortfarande rätt så rätt!?

Djurklappardag

Tog ett break och gav oss iväg med silverhingsten till Björkvik.
En djurklappardag i byns Folkets park.
Vi fick se bonden som flaskmatade två små tvillingkalvspojkar,
Agilityhundar, minicirkus med mycket väldresserade hundar och en mycket liten ponny, sköldpaddor, papegojor, knasiga hönor med frisyrer! kaniner, marsvin, får och en vacker Grålle!
-En riktig Hot Rod,  säger mannen. Någon gång ska jag ha en sådan.
Men vad har man en traktor till på villagatan i stan?
Sonen red ett par varv på ponnysar. Tyckte nog att de gick lite sakta…
Bäst i dag var helt klart sköldpaddorna. En mamma, en pappa född-65, och ett gäng barn i olika åldrar. Den minsta var tre år och rymdes alldeles perfekt i en snart 5-årig pojkes hand.
-När de föds är de valnötsstora och enormt söta, berättade kvinnan som skötte om dessa märkliga djur. Dessutom alldeles självständiga och klara. Helt fantastisk!
-Om man hittaj en sköldpadda ute, fåj man ta hem den, sa sonen uppriktigt.
En skön och alldeles lagom dag. Avslappnad, ingen trängsel och stress. Sonen kunde fnula runt lite själv.
Ella myste i vagnen. Hon har hittat sina fötter och ligger hopvikt och drar i dessa. Ser ut som en liten och mycket söt apunge.
På vägen hem fick sonen åka cab.! Lycka! Klubbkamrat med rar familj var också i parken. Sol= sommarbil.

Framåt kvällen kom skejtboardkompisen med sin yngsta dotter på spontanbesök. Hon är född några dagar efter Ella. Vilken skillnad det ändå är på bebisarna! Hon satt själv och lekte med saker. Kunde ta sig fram på golvet, betraktade Ella med mycket nyfiken min, lät med olika ljud, åt barnmat med god aptit, plockade med sin napp och snuttetrasa.
Det var kul att se!

Ella kanske blev inspirerad, för ikväll tog hon sig ur sin babysitter och blev halvsittandes/liggandes på golvet nedanför den. Vi lät henne vara för att se vad hon skulle ta sig till. Då tog hon spjärn med benen och drog sig bakåt.
Lite som ryggsim utan armtag. Men hon tog sig ändå duktigt bakåt över golvet i vardagsrummet med neutralt ansiktsuttryck. Sådan ser hon allt som oftast ut. Lite likgiltig. Svår att läsa av.
Likadant när vi provar med käk.
Det enda hon verkar gilla lite bättre än annat är glass. Då händer det något i ansiktet.
Men fortfarande vinner tutten,
Att amma mamma är mumma för liten gumma.

 

5.520 g.

Det är dags för BOEL-test för de små och mycket utstående prinsessöronen. Ett slags hörseltest med olika tonlägen ljuder ur små silverklockor.
Rara BVC-tjejen kommer hem till oss och får kaffe med nyss ur ugnen uttagen kladdkaka. (Som faktiskt är kladdig och måste ätas med sked!)
Vi snackar tonårströtthet och curlande. Hon har en prins på 17 och en prinsessa på 15 att passa upp på. Ingen man, men en särbo. Han curlar inte på sina… för han blev själv curlad av sitt ex…
Så lite prat med och om Ella förstås.

Boel-testet går sådär. Ella undrar mest vad BVC-tjejen har i sina händer. Och varför hon håller sina armar på varsin sida om henne. Spännande.
Ella greppar bestämt och hårt i dessa.
-Men jag ser i hennes ögon att hon hör, säger BVC. Men för att jag ska kunna godkänna måste hon röra huvudet åt det hållet ljudet kommer från. Det gör hon inte nu.
Vi provar om några veckor igen.
-Ella har ju faktiskt 3 månader på sig att klara det vi utsätter henne för. De 3 månaderna som hon skulle ha legat kvar i din mage.
Boeltestet gör vi på 8-månaders-bebisarna, men Ella är ju 5 månader fortfarande. Vi räknar henne så tills hon blir runt 2 år. Då är hon ikapp. Säkert tidigare, fortsätter hon.

Hon hör all musik väldigt bra i alla fall. Blir precis tyst och bara tar in och njuter stilla till den. Somnar gärna till pappans olika hårdrockslåtar som fyller sovrummet.
Stänger vi av, vaknar hon.
När vi sjunger blir hon liksom trollbunden. Pappan sjöng Bä Bä vita lamm, mycket och ofta under alla ”hud mot hud-timmar” på sjukhusen. Hon reagerar verkligen och starkt när vi sjunger den.

 

Kvällsdopp med kaffe och dopp

Tar ett kvällsdopp, sonen och jag. Skjutsar honom på pakethållaren ner till Duveholmsbadet. Där kan han hoppa från bryggan. Hela! Det är pålitligt, inte djupt någonstans.
Ensamma. Bara en andfamilj som undrar om vi kanske har något gott med oss.
Sonen klär av sig i farten.
-Måtte ja ha badbyckjoj, mamma?
Tror inte änderna bryr sig om ändorna…

Jag sätter mig på en sten vid vattenkanten och tittar på lyckan.
Känner mig vuxentråkig. River raskt av mig kläderna jag också. Fast hoppar i bikinin innan sjön.
Så blev det lite bus och bad även denna dag. Härligt!
Fler ansluter sig till det vi så hett längtar efter under året.
Plötsligt någon som känner oss:

-Hej, hur är läget? Vill ni också ha grillad korv?
En familj som är kompisar med våra kompisar kisar mot oss i kvällssolen.
En grabb i grabbens ålder. Mamman yngre och så även pappan. Det visar sig att hon är kompis med min barndomsvän. Hon som jag hängt med sedan 1975.
Vi bestämmer att tillsammans åka ut till det faluröda, rara torpet och hälsa på nå’n dag.

Med solen i blöta nackar cyklar vi hem i julikvällen.
Mannen bjuder på kaffe med lyxköpefikabröd och visar stolt det framskridande köksprojektet. Det blir förstås kalas.
Ser framför mig hur vackra alla gamla plåtburkar jag sparat på mig sedan tonåren kommer att te sig där inne på hyllorna.
Hur jag gläntar på skafferidörren medan kaffebryggaren puttrar sitt crescendo i det vita köket och jag generöst plockar fram hembakt ur dessa till fina fikavänner vid köksbordet.
På fällen, på de nyslipade, linoljade golven rör sig en mycket liten, envis prinsessa. En nyponros i husets varma hjärta.
Påtår?
Ja, tack gärna!

Sov sött

Ammar liten Ella-tjej i sovrummet. Sen kväll, men fortfarande ljus. Sonen saknar mamman. Vad gör hon, var är hon? Kommer så tassande och kryper nära.
-Sschh, viskar jag och pekar på litet knytt. Ella sover nästan. Vi ler i samförstånd. Han är stor, klok och förstår så bra, men samtidigt så liten. Vill vara nära, vill vara med. Svårt att dela med sig av mamman. Trots stor kärlek till mycket liten syster.
Ella vill inte sova. Jag bumpar henne i rumpan, smeker liten mage, håller ivrig hand.
Sonen ligger stilla.
-Ja vij vaja bjevid dej, mamma.
Stryker hans panna med andra handen. Hans ögon blir tyngre. Somnar in medan Ella gnyr.
Han vet hur hon låter när hon är trött. Det berättade han för de vuxna som var på mammans födelsedagskalas nyligen.
-Hon vij sova, sa han, när allt tröstande inte funkade. Så rätt han hade.
Nu sover liten prins och prinsessa i lite för liten dubbelsäng. Nära, trygga, varma, med gemensamma andetag.
Snart ansluter sig honan och hanen till flocken. Det blir trångt. Ett kraftpaket i mörka natten.
Sov sött, vi finns här, alldeles nära. Ses på andra sidan drömmarna.
Kärlek.

Det doftar projekt

Strax före att julen 2010 skulle tåga in i våra hem, med röda sidenband, för mycket mat och en hel del tingeltangel, så brakade den kombinerade kylen och frysen samman.
Mannen gav sig ner på byn för att hitta någon ersättning med rätt mått. Men gick bet.
Det blev då till att handla i någon nätbutik, och liksom i blindo.
Ett schabrak landade i snön och fyllde sedan större delen av hallen i vår rätt lilla lya.
Mannen åkte dessutom på ryggskott av kraftpaketet.
Nu hade vi typ en Merca i hallen och en uttjänt Volvo i köket.
För det var inte bara att slita ut kökspaketet, för bakom fanns en ofärdig vägg…
Tiden rusar, och vi fortsatte att sätta upp viktig papper med magneter på kylskåpsdörren i köket.

Men i går, när vi hade kompisar från Stockholm på besök hände det som så, att när mjölken till kaffet skulle fram öppnades den gamla kylen av häpen mamma.
Tomt i kylen? Ja, rätt så…

Då klack det antagligen till i mannen. För när jag och sonen kom hem från premiärcykelturen, möttes vi av en sunkig kyl och frys på tomten, samt ett överskåp.
Inne i köket bland överskåpsattiraljerna på golvet, stod den semesteraktuelle mannen med tumstock i näven och sifferveck i pannan.
-Ett skafferi, här i hörnet, sa han och måttade med tumstocken. Med en gömd dörr… precis som i gamla torp.
Det luktade projekt i hela köket. Nytt virke stod i ett hörn och bara väntade på att bli tataget i.
-När jag ändå håller på så tänkte jag slipa golvet. Snart börjar väl lilla fröken att krypa på de ruffa, stickiga och välnötta plankorna. Jag tänkte att vi kör med linolja och lite vit färg, precis som på verandan, sa mannen sippandes på en semesterfolkis.
-Tack älskade man!
Klart att en liten och alldeles ny prinsessa behöver sammetslena golv att öva på. Mjuka händer och fötter, runda ivriga knän som vill och tar spjärn.
Ja, snart är det dags.
Såg här om dan att när Ella låg på mage så försökte hon få upp och med sig benen. Men det är svårt på fällen. Klart det blir bättre på oljade, snälla golv!

 

Att cykla, det är livet!

I våras fyndade vi en BMX-cykel till sonen på Blocket. Lite större tum på hjulen än den förra. Dock ville han ha dit stödhjulen.
-Näj ja e fem åj ska ja ta bått dom, sa han säkert och alldeles bestämt.
Mannen lät dem hänga en bit ovanför marken, så att de bara tog i ibland. Han kunde ju cykla utan. Balansen fanns där. Men det handlar ju om att släppa taget. Vända blad.

Så i går när vi var ute på söndagspromenad i solblandat regn, så lossade ena stödhjulet, i höjd med Backasjön. Precis så långt bort innan det svänger av mot hemåt igen. Regnet blandades med tårar på de fina, lite solkyssta kinderna.
Den arga och ledsna pojken slet och drog bångstyrig cykel på lerig skogsstig.
Men med lite övertalning och prat om att kunna skryta för pappan om cykling utan stödhjul så hjälptes vi åt att få fart och komma iväg. Det fanns ju i alla fall ett fungerande stödhjul på andra sidan. Trygghet.
Det gick så klart hur bra som helst.
När vi kom hem hade söta prinsessflickan kommit med sina föräldrar för en bit mat och en del prat.
Flickan och pojken lekte med stängd dörr på rummet. Inte ens glass kunde locka ut dem…
Senare fladdrade två långa blonda hårmanar ovanför studsmattan i solig sommarkväll. Kiknande skratt ramade in idyllen och gjorde ett skönt avstamp för den stundande semestern.
När pojken somnat och prinsessan åkt hem till sitt söta rum, skruvade pappan av det andra stödhjulet.
Ett kapitel slutar och ett annat tar vid.
Att lära sig cykla är stort. Det minns ni väl!?

Så idag gav vi oss iväg på premiärtur nedför stadens gator och torg. Tunneln under järnvägen var en lätt match. Den kördes i båda riktningar med fullt ös på pedalerna och ett stolt flin.