3.400 g.

Tjejen käkar. Har fått lite veck på benen, en liten mjuk grop till armbåge och lite rundad mage. Hull helt enkelt. Nu fyller hon ut den förut så stora, veckiga kostymen. Den ”tantiga” och till och med ludna. Hej bebis!
Funderade på detta med smakportioner.
-Nu heter det smaksensationer, upplyste den suveräna BVC-tjejen mig. Det behöver inte längre vara pyttigt och bara av en smak flera dagar i rad. Gör något kul och spännande av det. Hur kul är egentligen en kokt osaltad potatis?!

Ja, Sparvel har ju strax varit ute i denna märkliga värld i 4 månader och käkat min bröstmjölk. Kanske var hon sugen på något annat? Kanske mera hungrig?
-Prova, sa BVC-tjejen. Det är absolut inget som är farligt.
Jag blev nyfiken och sugen. Gick hem och kollade vad som fanns i huset för liten, nyfiken tjej.
Det blev en banan. Snäll, lite söt, nyttig. Minns att sonen gillade banan direkt från start. Världens bästa barnvänliga frukt!
Jag tog en liten kaffesked och skrapade pyttelite av bananen. Sparvel smakade omsorgsfullt. Sedan kom ett skrik, följt av tårar. Det var nog inte dags för något att bita i…

Sonen funderade på väg till dagis:
-Huj vet fyttfågjajna näj dom ska åka tijbaka tij Svejije igen?
-Ja, hur vet de det egentligen. Kanske är det så att det blir kallare där de är nu, t. ex. i Afrika, så då förstår de att våren och sommaren är på väg i Sverige.
-ja, så äj det nog.

Eftermiddagen delade han sedan med granntjejen. Den lilla fina rödhåriga. Hon är ett år yngre. Jag hör hur han styr lekarna från sitt rum. Men helt snällt. För att visa hur det skall gå till. Så att det blir rätt.
-Jag tycker att det är så himla mycket ”Lotta på Bråkmakargatan” i den flickan, flikar mannen in. Och ja, det stämmer faktiskt. Hon ”kan själv”. Går gärna sin egen väg. Stänger liksom av världen och gnolar iväg med skygglapparna på. Hör inte när sonen ropar och tjatar.
Ja, ungar är sköna! Unika och fria. Mall-lösa.

Jag bakar en kaka. Tar Ella-tjejen i vagnen och drar iväg på ett föräldramöte på sonens dagis. Pappan och pojken får en grabbkväll. Då blir det garanterat en film, kanske Scooby Doo eller TinTin.
-Nästa tatuering blir nog raketen från filmen ”Månen tur och retur”, säger Mannen. Han har nyss varit iväg och gjort ett rött hjärta med ”Ella, 922 g.” i.
Nu är det fullt på den armen, skrattar han och sätter därmed punkt.
Ja, det är nog klokt. Nu finns en liten prins och en pyttig prinsessa i huset. Dagarna fylls med lust och fägring stor. Nu nalkas ljuva sommar…
Tack!

 

 

 

 

Hungrig tjej!

Ella Bella Bus är vrålhungrig. Vill käka hela tiden. I kväll när mannen lagat pannbiff, potatis och sagolik svampsås, såg hon storögt på när resten av lilla familjen smaskade framför nya Tintin-filmen. Konstig unge! Är det redan dags för smakportioner?!

I dag har min genomsnälle, alltid schyssta storebror hjälpt mig att få ut helgens trädgårdsräfs till tippen. Fick även med lite annat bråte. Det är så jäkla skönt och befriande att kasta skräp! Som tack fick han varma mackor, kaffe och två begagnade gamla hederliga cyklar. En snygg Svalan herrcykel och en sirlig damtralla. Jag har alltid gillat cyklar, så det har blivit några genom åren…
Mannen har skakat på huvudet och undrat vad jag skall med alla dessa till. Nu instämmer även jag.

På eftermiddagen kom granntjejen över med diverse trädklipparattiraljer. Hon är utbildad trädgårdsmästare och kan antagligen det mesta rörande växtligheter. Nu skulle hon ta sig an vårt gamla knasiga äppelträd.
Hennes dotter på 4 år var med, så det blev fart på gungor, cyklar och trampbil. Vi avslutade med kaffe och nybakt kaka med det nyfrissade trädet i bakgrunden.
Nu hoppas jag att kommande skörd bjuder på färre, men större äpplen.
Trädet är gammalt och kul. Någon har ympat in flera sorter på det, och alla ger god frukt.
Det finns tusen trädgårdsprojekt att ta tag i. Märker att det funkar lite som tatueringar, har man börjat är det nästan beroendeframkallande och ger mersmak.
Ella har sovit  länge, skönt och snällt i sin vagn ute i det fria. Har vaknat till och varit hungrig, sedan somnat om igen.
När vi är inne kommer hon inte alls till ro på samma sätt. Jag tror det blir en skön ljudkuliss ute som är trygg och sövande. Fåglar, bilar, skällande hundar, lekande barn…
Vad skönt, tjejen. Din mamma gillar också att vara ute. Nu börjar tiden då kaffet smakar extra gott på verandan.
-Påtår?
-Ja, tack gärna!

 

 

Bland blommor, blad och bin

Efter frukost längtade vi ut. Dagen bjöd på sol, sol och åter sol från en tokblå himmel. Detta var första helgen på länge utan något noterat i almanackan. Som en helg ska vara! Öppen för förslag, känna efter -känsla, klocklös, njutningsbar. Mannen fick fram gräsklipparen. Den vädrades vid två eller tre tillfällen förra säsongen. I höstas hade vi en äng framför huset…
Jag och sonen räfsade löv och nedfallna grenar från vår Pil och annat. Vi lastade i skottkärran. Ju mer vi fick ihop, desto vingligare och roligare färd med vild 4-åring i topp. Nu har vi flyttat räfset från a till b, typ. Det är alltså fortfarande kvar på tomten… hoppas på  lugna vindar de närmsta dagarna.
Ella låg och sög på våren i sin klorofyllgröna vagn. Gott och länge. Ammade henne mot solvarm vägg.
Sonen hämtade pappans skateboard. Vi har en lagombacke utanför. Han sitter eller ligger på brädan, det är en bra början! Hälleforsnäs nästa! Det är tydligen ”gubbskate” där ibland. Pappan är sugen, gammal men ung, så det passar ju bra. Han kommer nog alltid att vara en fjunig femtonåring. Det är därför han är så jäkla bra!

Bestämde oss sedan för att grilla. Vem vill gå in och mecka vid spisen en sådan här dag?! Bjöd över kär barnfamilj på hamburgare. Succé! Dessutom mycket godare utomhus.
Kaffet tog vi dock på den hemsnickrade glasverandan. Invigde den för säsongen i och med detta. Varmt och gosigt där ute nu.  Älskar detta extrarum. Den überhändige mannen tog upp ett hål i vardagsrumsväggen med motorsågen för några år sedan, med ”hur svårt kan det va'” minen i sitt fina ansikte. Sedan körde han på och rodde hem allt med bravur. Tack!

Kom över nå’n kväll och njut ett glas rött här!
Vi sitter vi tills ljusen i takkronan brunnit ner med de allra finaste, skönaste vinylerna snurrandes i bakgrunden.
Kanske skrålar vi till mannens gitarr och blir femton igen…
Glasverandor bjuder lätt in till sådant.
Välkommen, ung som gammal !

3250, ingen liten sparv längre

BVC-tjejen har varit här och tagit en fika i vårt kök. Vi pratade på om cyklar, tatueringar, curlande föräldrar, (hon) och lite om Ella. Ja, det är en jättebra tjej, som vi nu får gå till med båda barnen.
Medan samtalet flöt på i sällskap med italienska skorpor och kaffe, noterade hon i ögonvrån hur Ella skötte sig.
-Hon gör det man ska vid den här tiden. Öppnar och stänger händerna. Rör lika mycket på armar och ben. Skrattar. Kanske till och med låter lite?

-Ja, nog kvittrar Sparv. Mest med pappan. Det är nog hans argonbryn hon gillar.
Sedan plockade BVC-tjejen fram vågen: 3.250 g.
200 g. + sen senaste vägningen, hurra!
Ella har de senaste dagarna velat tutta på båda brösten. Hon släpper taget och verkar nöjd. Vi rapar, sedan är hon som en ål och slingrar sig otåligt runt i min famn.  Då får hon den andra tutten. Äter vidare med god aptit. Somnar sedan till en stund.
Minns hur trött hon var när vi precis hade kommit hem från Eskilstuna. Hur jag hela tiden försökte hålla henne vaken under amningen. Kramade hennes lilla späda hand, sjöng och ramsade.
Time flies. Det gäller att riktigt hänga i den lilla visaren, notera, memorera,  vips så har den hoppat fram ett hack till.

I dag fladdrade en ivrig citronfjäril förbi sufletten på Ellas vagn. Följde oss en bit på vägen. Sedan vände den tvärt och stack in i skogen igen. Där inne såg jag tre gula till. En liten familj på vårens första picknick.
Ja, vilka dagar vi har nu. Ljummet och sol! Jag har redan kastat strumporna, hej då vinter.
Utemöblerna blev aldrig intagna i höstas. Allt blev uppochner när Sparvel gjorde snabb entré! Så det är bara att slå sig ner med kaffekopp och litet barn i famnen. Välkommen, om du har vägarna förbi!
Fredrik Lindström frågar sig i sin senaste bok: När börjar det riktiga livet? Nu, svarar jag på det. Nu ska jag leva i nuet.
Nu sover och snarkar min älskade, hårt arbetande man. Sonen sover i sin säng, med som vanligt avsparkat täcke. Ella-tjejen har äntligen kommit till ro i onödigt stor spjälsäng.
Mamman har en massa små och stora oavslutade projekt i hemmet att försöka få lite stuk på innan hon släcker lamporna.
Go´natt och tack för att jag får njuta av ett vackert och kärleksfullt nu. Får jag bara lite sol och blå himmel till detta är jag fullkomligt nöjd.

 

Skön helg

Tack alla sköna vänner för en slapp helg!
Vi har njutit runt vårt köksbord fredag, lördag och söndag.
Barnen har varit galna, glada och helt uppe i varv. Raksträckan från vardagsrum och kök har gått i 110, sedan tvära kurvan till köket, förbi vuxenprat i 70,  för vidare färd genom sovrum.
Ellas säng står mitt i vägbanan, men sonen har viskat och agerat ljuddämpare. Sedan tillbaks till vardagsrummet igen. Många varv blev det!
I fredags var vännen från Stockholm här. Hon som varit min bästis sedan jag var fem och hon tre. Båda blev vi mammor sent i livet. Vi är så olika, men delar samma historia. Det är alltid varma möten, med både skratt och gråt.

I lördags var klubbkompisar här med makalöst söt och klok unge. Det blev både eftermiddagsfika och middag. Grabbarna ölade till rätt sent, idrottade underhållande till Xbox Kinect. 110 m häck och ölmage är en kul kombo!
Vi fruar behövde inte rusa oss, det räckte med att vara publik.
Sonen och söta prinsessan lekte stillsamt i barnrummet.

I söndags kom ett annat par från klubb med sina två grabbar hit på en fika. De var morgonpigga, så mannen fick snällt stiga upp, med träningsvärk och kanske lite ölsmak i munnen. Fikan blev lång. Ute sken solen i vårvarm marsdag, Vi längtade ut och det var läge för något matigt i våra magar. Styrde barnvagnar och BMX-cykel till kondiset på norra sidan av stan. Lyckades fika rätt länge innan myrorna invaderade pojkarnas stolar. Tänker varje gång att det vore en riktigt bra affärsidé med ett  barnvagnsfik i vår lilla stad. Där barnfamiljer känner sig välkomna. Där mammor och pappor kan sitta länge. Kanske med en liten scen som emellanåt erbjuder teater, dans, sång och musik. Någon föreläsare, poet eller varför inte helt öppen.

Tack för en skön, slapp helg, vänner! Återhämtning, vila, utbyten av tankar och prat, på riktigt!
Uttrycket ”nu tar jag helg” har en viss grundidé…

Och tänk, disken från lördagskvällen var kvar när vi kom hem. Stod där ensam och stolt i köket. Minnen från en kul kväll. Då diskar jag gärna!

Skrattar

Har fått ett leende, en liten flört. Något snabbt lite i ena mungipan. Och ögonen pratade, ja hela kroppen berättade att vi ändå är rätt okej som päron. Sparvs armar och ben vevar frenetiskt i luften. Det är mycket hon vill berätta.
BVC-tjejen frågade faktiskt senast nu i veckan om Ella skrattar, så jag kan svara ja på det nu!
Förkylningen lämnar långsamt hennes kropp. Bara lite korta hostattacker kvar nu. Det var en snorseg historia!

Sonen funderar på väg hem från dagis i dag:
-En gång bjev ja ledsen näj du gick ifjån mej på dagis. Då gjät ja hos fjöken. Om nåja ban inte haj någon mamma och pappa, få dom gjåta ensamma…
Ja, det är mycket som snurrar i en 4-årings stora, lilla huvud.
Jag var hemma med honom tills han hade fyllde två år, sedan skolade vi in på dagis. Tyckte han behövde träffa lite barn. Det är ju alldeles tomt i lekparker och på gårdar om dagarna.
Sonen har gått ca 4-5 timmar om dagen på det rara, lilla dagiset, och gör så fortfarande. Tycker att vi varit mycket närvarande, hemmavarande föräldrar, men ändå hugger det till i mammahjärtat när han funderar högt.
Och just uttrycket: ”när du gått ifrån mig på dagis” känns!
Vi går hem och käkar gemensam och samma mellis, bara jag och pojken. Yoghurt, skivad banan och russin. Att skiva banan med kniv är svårt men kul.
-Små schivoj tij dej mamma och stoja tij mej! Titta, jussinen sej ut som Musse Pigg.

Mannen vid spisen och mamman med barnen. Fredagskvällen är här och den doftar färska örter, värme och kärlek.
-Maten är klar!
Tack för att just jag fick låna en sådan superhemmakock en stund här i livet. Hoppas löständerna tål det som kommer att bjudas på i grytorna på ålderns höst. Älskar dej, mannen!

3.050 g.

Bra tjejen, liten ökning igen, trots fortsatt förkylning.
Längd: 50.5 cm. Huvud: 35 cm.
Pratade med en doktor som gästade BVC om Ellas fontänkräkningar samt grönt, löst bajs och hostattackerna. Hon lyssnade noga, både på mina ord och på Ella med sitt stetoskop och konstaterade att allt lät bra.
-Det är allmäntillståndet du får gå på. Verkar hon på något vis slöare och kanske tappar aptit får du höra av dig. Viruset kan gå ner i magen, därav hennes reaktioner. Men jag ser inget konstigt med flickan. Hon visar humör, skrattade doktorn, när Sparvel blev arg på kall, hård våg och mätbord.

Sonen har plockat vårens andra blomma till sin mamma. En gul som påminner om vitsippa, men växer i trådgårdar istället för vilt i skogen. Vi får en gul fläck på ett ställe i gräsmattan av sådana. Kanske att de heter Vintergäck?
Dessa skaftlösa juveler placerar jag i äggkoppar på fönsterbrädan. Minns att även jag alltid plockade blommor till min mamma som liten. Vårens första Tussilago, som man nästan fick lirka upp ur den sandiga jorden vid järnvägen för att få med lite stjälk.
Detta har jag fortsatt med under åren. När jag går förbi barndomens plockställen, letar mina ögon efter de sorter som brukade växa just där.
Än är det lite kallt, men snart lyser det nog gult i grusslänten bakom småskolan. Och mamman bor ett stenkast därifrån, redo med kaffepannan och tid för barn och barnbarn. Pappan låter oss prata på vid köksbordet, medan han och sonen plockar fram dinosaurierna. Nu är vi tre tjejer vid köksbordet med samma mellan-namn. Grattis lite i efterskott, Victorior!

Årets första grillning

I dag blev vi bjudna hos kärvänliga barnfamiljen på årets första grill. Tänk att en barnvänlig korv kan smaka så mycket godare i sällskap med sol på en hemtam veranda!
En söndag utan massa måsten. Vi längtade ut i det vårlika vädret. Sonen sugen på sin ”nya” BMX.  Lite större tum på hjulen, lite snabbare, trots sällskap med stödhjul.
Han ska cykla utan dessa när han blir 5 år, som han säger själv.  Pappan och den envisa pojken har testat utan, men det gick inte på första försöket, och då kan man ju inte…

Ella är fortfarande lite hostig och snorig. Har grönt, löst bajs, men kräks inte längre. Aptiten är god, så jag hoppas att hon nu visar + på vågen, när det på tisdag är dags för BVC igen.
Hon har i helgen varit på sitt första krogbesök. Vi var till Villa Sandhem i lördags och firade kockens 40-års dag! Trevligt som det brukar där. Flera barn med på kalaset. Sonen tyckte dock inte att det var mycket till kalas. Ville hem så fort vi kommit. Han fick läsk i flaska, en bit kladdkaka, samt papper och tuschpennor, så fördrevs några minuter i alla fall. I barnhörnan skrålade melodifestivalen från TV:n, vilket inte roade honom alls. När bandet började spela, på rätt hög volym, tackade mamman och barnen för sig. Pappan fick öla vidare och ”bilda band” med grabbarna. När han kom hem hade ett nytt trevligt projekt skapats- ett Ebba Grön band. Fast med två lika ego gitarrister och sångare. En spelning på Villan var också bokad. Trummis och basist uppringd under kvällen med positivt besked. Kul! Bra med fester emellanåt. Får nu se fram mot denna spelning, och hoppas på barnvakt,  en kort stund i alla fall.

3.020 g.

Inte kul när det blir bakslag på vågen, i alla fall när det gäller barnen…
Men Ella har kräkts en hel del de senaste dagarna, så det var väntat.
Rara BVC-tjejen här på hemmaplan, trodde också att det berodde på mycket snor och slem som stör magen.
I dag har vi dock haft en helt kräkfri dag. Har försökt styra amningarna lite. Försökt vänta ut Sparvel emellanåt, så att det inte blir fullt i lilla magen. Sedan har jag låtit henne vara upprätt en stund efteråt, märker att det går bättre då. Annars verkar det som att mjölken åker upp och ner, hon sväljer emellanåt och det ser ut att vara nära.
Dock har hon fortfarande diarré och färgen är riktigt grön. Tycker det är konstigt och inte alls något man kopplar ihop med en förkylning.
Sparvel verkar trots allt må bra ändå. Är vaken, hungrig och nyfiken. Mycket krut i denna unge! Ja, jäklar.
Just nu sitter hon klarvaken i pappans trygga, varma famn och tittar på ”Biker Build off”. Kanske blir det hon som en dag får ta över båset och projekten !?

 

Kräkas

Förkylningen håller i sig. Trots snor, nysattacker och hosta i mängder, ammar Ella tappert vidare. Duktiga tjej. Dock blir jag hönsmamma när hon tre gånger efter varandra, fontänkräker upp alltsammans. Dessutom är blöjan torr. Ringer Eskilstuna, som hänvisar oss vidare till vår stads akuta avdelning. Nu är vi ju utskrivna…
Men här hemma finns inga barnläkare. Bara dagtid på barnavdelningen… så det blir till att åka till Eskilstunas akut.
Här får vi vänta många, trånga timmar. Sparvel sover hela tiden, som tur är. Sonen är hos sin älskade morbror. Mycket bus och kärlek där! Han får 100 % uppmärksamhet och somnar säkert med ett stort flin på sina söta läppar. Tack du, suveräne, älskade bror!

Mycket klok, ung och rar doktorstjej undersöker Sparvel noga. Tar CRP och kissprov. Tror att kräkset beror på att Ella svalt en massa snor. Hittar inget konstigt mer än förkylningen. Lovar att ringa oss följande dags morgon för att kolla läget. Riktigt schysst!
Vi åker hem. Silverhingsten är snabb i den svarta natten. Ella kräks ytterligare en gång i bilen.
Ammar tre gånger hemma innan dagen gryr. Allt stannar kvar i Sparvels mage. Känner mig lite lugnare. Men hon har riktigt otäcka hostattacker som gör mig rädd. Hostar jättemånga gånger i sträck, så att läpparna blir blå. Slem och kräks samlas i den lilla munnen. Efteråt är hon alldeles slut. Stackars liten.

Dagen passerar. Summerar och det blir två rejäla kräkningar, samt några i mungipan. Bär och är nära mest hela tiden. Vill ha koll, lyssnar, iakttar.
Sparvel är dock lite vaken emellanåt.

Farfar Leif och farmor Sol-Britt kommer över på en bit smörgåstårta i vårt lilla kök.
De är på väg till sitt hus i Spanien och vill känna lite på Ella innan resan. De kommer tillbaka innan midsommar. Vill njuta svensk sommar, när den är som vackrast.
Tänk, då kanske Sparvel sitter på egen filt i köket och gurglar sött bland brödsmulor och katthår.
Kör försiktigt alla de många, långa milen. Välkommen snart igen!