Njuter stilla

Lilla knyte
det blev så konstigt.
Men det blir bra.

Solen är varm mot skitigt sovrumsfönster.
Februari, 29:e
Sitter med liten i min famn.
Nöjd nu. Mätt.
Små ivriga fötter vilar nu stilla i min högra slutna hand.

Har återigen fått en lucka i almanackan. Året är 2012 och allt har nyss börjat.
Njuter av tiden. Ibland står den nästan stilla. Om man bara stannar.

Välkommen litet knytt.
Det blev så konstigt
Men det blir bra.

 

 

 

 

Nya rutiner

Nu när vi är utskrivna med liten Ella tjej från Neo i Eskilstuna blir sonen ett 15- timmars barn på dagis.
Han kommer att gå tisdagar, onsdagar och torsdagar, 5 timmar per gång.
I dag var jag ensam hemma på morgonen med barnen. Mannen är tillbaka full tid i jobbet igen.
Har förstås funderat mycket över hur det skall gå med morgonbestyr och en liten ammandes bebis. Ella vill ha tutte direkt vid första litet gny. Viktigt att hon får det när hon visar hunger, så hon lär sig signaler och svar.
Allt funkade bra denna morgon.
Ammade Sparv, som faktiskt somnade om igen i egen säng. Gjorde mig själv lite snabbt i ordning, vilket nu innebär rena kläder, snabbvask, tandborstning och några drag med borsten genom håret.
Väckte sedan trött son. Märker att han blir äldre. Förr slog han alltid glatt upp ögonen på morgonen. Ivrig över ny dag! Nu kan det låta:
-Baja en jiten stund tij.
Eller:
-Ja vij va ensam.
Fixade grötfrukost, slinker bäst ner framför Bollibompa. Lugnast så. Bollibompa är faktiskt bra TV. Programledarna regerar.

Snön är nästan helt borta nu, så sonen tog sin cykel till dagis och jag halvsprang bredvid med vagnen.
Farmor hämtade sedan. Hon skulle ta med 4-åringen till badhuset i Vingåker. En försenad födelsedagspresent.
Mycket uppskattat och lyckat, fick vi höra under den goda middagen hon bjöd oss på  hemma hos sig.
3 timmars galet bus och stoj, nästan helt själva i bassängen. Bäst hade det förstås varit när barnbarnet fått knuffa ner farmor från madrassen, rakt ner i vattnet!
Vilken lycka att få ha en sån busig farmor!
Vilken glädje och trygghet att få ha en sådan svärmor! Samma sort som sin son. Hjärtat utanpå och varm öppen famn.

 

Poppis loppis

Styrde stegen i går morse till Nävertorpskyrkan i vår lilla stad. Här anordnas Second Hand försäljning av barnkläder ett par gånger om året. Privatpersoner lämnar in urvuxet som funkar alldeles utmärkt en vända till, dessutom till löjligt låga priser. Överblivna kläder samt del av pengarna går till välgörenhet. Här har jag nog handlat det mesta av sonens kläder. Finns massor att välja och vraka mellan.
I dag hoppades jag också förstås att kunna hitta något rart till Sparvel.
Hon sov i vagnen, nyammad, nöjd och söt. Hoppas hoppas hon inte tänkte vakna än på ett tag.
Väl framme var det som vanligt lååång kö, trots att jag var där i god tid innan de öppnat dörrarna. Störde mig lite lätt på folk som gick förbi och ställde sig hos nå’n polare längre fram. Är man gammal, vuxen och grinig när man reagerar så? Sur tant, typ!
Fick inte ta med mig vagnen in, det är sjukt trångt bland bord och ivriga småbarnsföräldrar. Sparvel fick tillstånd att i alla fall ligga kvar i ligginsatsen till vagnen. Hon fick bästa barnvakterna i kyrkans kök, damerna där ville gärna vaka över mirakelbebisen, när de fick höra Ellas historia.

Fick med mig två papperskassar med kläder till litet knytt med bror, böcker samt en hoppgunga för totalt 500:- + en fortfarande, mycket nöjd och sovandes bebis!
Nu har jag invigt Ella i loppisens fantastiska värld! Hon tog det med ro…
och det lär bli fler vändor…

 

Mycket bestämd, ung dam.

-Mamma, du blir aldrig gammal.
Sonen till mamman under barnvagnspromenaden.
Det värmer i hjärtat, mer än den för dagen härliga vår?solen.

Det är ett så pirrigt ljus nu, den här tiden på året. Man längtar ut, och aldrig in. Särskilt kittligt är det på eftermiddagarna. I dag, en söndagseftermiddag möter man äntligen människor på villagatorna. Glada, utåtvända ansiktet istället för hukande under långt neddragna mösskanter.
I trädgårdarna börjas det så smått med ”vårbruket”. Stegar reses mot himlen, äppelträd toppas. I mammas rabatt har Snödropparna exploderat.
Här trivs vi, Ella-tjej och jag. Njuter av tid. Vår tid. Ny tid. Bebistid. Och ja, visst  rasar den med väldig fart.
Det är därför vi går ut och bara är i den. Hemma väntar skitiga fönster. Dammråttor dansar snabbt över parketten och viktigapappershögen bara växer.
I morgon är en annan dag…

Denna söndag styr vi stegen ner mot Strandvägen. Sonen ska leka med sin ”allra bästa vän” som han själv säger.
Längst fram på vår mycket gröna barnvagn, finns en liten avsats som är tänkt till fötterna när man byggt om till sittvagn. Där passar så finurligt en 4-årings rumpa bra. Det blir baklängesåk för honom. Lite mer spänning så.
Dessutom bra mycket billigare än en ståbräda för 800 pix!

Familjen med bästa vännen bor i ett snyggt, modernt hus med tomt alldeles vid sjön som gör mig lika grön som vagnen av avund.
Pappan i huset åker för dagen skridskor på isen, snitsar med boll och klubba. Mamman och sonen njuter väder på verandan, som vänder sig mot sjön. Idyll!
Lämnar sonen här en stund och förstår hur skönt och kul de kommer att ha.

Mannen i vår familj hjälper vänner på landet med ett badrum, så det blir jag som får stå för middagen. Lätt panik förstås. Bjuder på potatisgratäng och kassler. Känner mig som en rätt o.k. hemmafru ändå. I kvällsljuset syns varken dammråttor eller skitiga fönster…
Ella är vaken hela kvällen. Betraktar hemmet med stora, nyfikna ögon.
Hon och pappan ligger efter middagen på soffan. Ella reser sig hela tiden upp på små, envisa armar. Lite frågande: vad är det som händer? Missar jag nå’t ?

Det är en envis och ganska arg bebis. Protesterar högljutt när det inte känns bra. Till exempel alltid vid blöjbyten. Här handlar det om att vara snabb och effektiv. Inte tal om någon mysig stund med mobil ovanför skötbordet. Trist, slöseri med tid, ligga här och lalla, typ.
Att ligga ensam i egen säng är också värt att protestera över. Det finns ju varma famnar.
Nu sover äntligen liten Sparv, näsa mot näsa med mycket älskad pappa.
Sonen så stor i eget rum. Snart kommer han tassande i natten. Vill också vara nära.
Go’ natt, oj, vad jag älskar er!

 

 

 

Utskriven!

I dag var det minst två prinsessor som lämnade BB. Den ena har redan fått kämpa för att hålla sig med näsan ovanför vattenytan…

Vi lämnade Eskilstuna i strålande solsken. Fåglarna var uppe i varv. Vårpirr och nystart! Samtidigt i lite vemod och blåtoner.
Lite som avsked vid ett tåg. Något spännande börjar, ett äventyr. Någon lämnar.
Men vi gjorde nog allt ett avtryck, lilla, duktiga Sparvel!
Dagens siffror: vikt 2854 g. Längd: 48.5 cm. Huvudomfång: 34.1 cm.
Två doktorer gjorde en ordentlig undersökning av Ella. Det såg rätt kul ut när de kontrollerade gångreflexen. Små spretiga Sparvelben steppandes på bordet. Jodå, visst fanns den!
Vi fick också lite påfyllning av RS-virus-vaccinet, samt ett HB.

Utanför det lilla mottagningsrummet träffade vi på en stor, ny bebis. Över 5kg! Fick höra hans mycket dramatiska resa ut i livet. Han hade varit utan syre i 15 minuter då han låg klämd, på väg ut. Trots detta, i dag, en livlig, sprattlig pojk utan några skador. Ytterligare ett mirakel.

Vi har träffat massor med bebisar och historier att förundras över under vår tid på 62 c. Här är vi alla lika. Sköra, nakna, och blottade. Vi kliver ut genom dörrarna och återgår till vardagen. Vi har kommit varandra närmare. Insett värdet av kärlek, omtanke och medmänsklighet.
Oavsett om man föds till prinsessa eller bara råkar vara en av dem!
Tack alla fantastiska ni på avdelning 62 c.
Ni har gjort ett stort avtryck!

 

 

Med doft av jordgubb

Fick en födelsedagspresent lite i efterskott i dag. Fyller år i Juli, så det blev en riktigt bortglömd överraskning. En lång stund till egen njutning, dessutom inte på hemmaplan.
Mannens rara syster ringde för några dagar sedan och sa att jag var välkommen på lite omvårdnad och lyx. Nu var dagen här.

Så i morse packade jag in Sparvel i bilen och rattade mot Kjesäter. Spännande!
Resan gick bra. Faktiskt den första med bara tjejer i bilen! Liten Ella-tjej har nu äntligen vuxit i barnstolen, dock syns hon knappt mellan vadderingarna.
Sov sött hela vägen. Så tyst att jag förstås blev mammaorolig.
När vi kom fram fick jag en varm kram och blev bjuden en trappa ner i huset. Där brann väldoftande ljus och en Yoga-dvd bara väntade på att få rulla igång. Härligt! Ett helt pass utan att bli avbruten.
Efter detta, fick jag gå två trappor upp till ett hemma-spa.
Ett badrum fyllt med levande ljus, bubblor i vattenfyllt kar och bredvid, på lagom armlängds avstånd, ett dignande fruktfat med mycket sött och färg, nypressad apelsinjuice och diverse väldoftande balsamerande attiraljer till trött mammakropp. Wow, vilken dröm!
Jag njöt och Ella sov.
Efter badet bjöds det på kantarellsoppa och prat i köket. Ella vaknade, fick tutte och sov sedan vidare i systerns vana, trygga famn. Familjens minsta, mycket barnkära pojk på dryga 3 år var nyfiken och frågvis angående bebisen.
-Var jag så där liten?
-Varför har hon munnen så där?
-Varför låter hon så?
-Ska hon vakna nu?
-Jag kan också hålla!

Tack och kram för en mycket skön och välbehövlig dag!
Nu doftar februarigloppet jordgubbar och jag har redan bytt vinterpäls.

 

 

Vara med

I dag har Sparvel dinglat med smala ben i ett bärsele. Hittade ett på en loppis i Eskilstuna. Ett riktigt ”Babybjörn” i skönaste bomullsdenim.
Det gick jättebra, trots hennes litenhet. Hon fick vara med under sen frukost, som blev brunch. Stekpannan gick varm i köket när mannen brassade lördagslyx.
Sparvel somnade mellan tuttarna, trygg också med varm björn bakom rygg.
Blir skönt att få händerna över till busrusig 4-åring.
Det är snärjigt på morgnarna innan dagis tar vid. Då behövs mamma-armarna till påklädning, grötfrukost, borstning av långt sömntrassligt hår och kramar.
Och kanske det faktiskt är någon legobit som bara måste tryckas fast längst bak i nån rymdskeppsbåtsbil…

Tur och retur

Åkte med Sparvel till Eskilstuna i dag. Det var dags för hennes andra vaccinering. Förra gången fick vi sova över för att se hur hon reagerade, men eftersom det gick bra då, så behövde vi bara stanna kvar några timmar denna gång.
Det är en märklig känsla varje gång vi kommer tillbaka hit. Hemtamt men ändå lite främmande. Ett avslutat kapitel som rullar vidare. Mammor och pappor rör sig i korridorerna. Hasar runt i ovissheten. Har lust att säga- hej, vi var också här med liten sparv, nu är vi hemma, allt är bra. Vi mår bra.

Personalen som vi är så nära med kommer nyfiket fram och tittar på liten stor Ella-tjej. Frågar hur det går. Från hjärtat, inte utanpå. Så många barn som passerat in och ut, så många möten med oroliga föräldrar, så mycket engagemang. så oändligt mycket tålamod. Tack för att vi fick vara med en stund på ert jobb. Här växte vi när livet krympte. Kom varandra så mycket närmare. Förstod det bräckliga, sköra. Livet.
Lycklig hemma nu. Med Sparv, vild 4-åring, man och ett tak över huvudet. Lite risigt. Ett projekt. Någon gång…. men, vad fan, det är ju insidan som räknas. Här lever vi och njuter stilla i det lilla. Ikväll med stor syster på besök. God middag med lite rött. Samtal vid köksbordet. Gilla!

Kry

Ella-tjejen mår bra nu. Har käkat på med god aptit, natt och dag. Lite kräks, som bebisar mest. Helt o.k. alltså! Tog därför ut henne på liten promenad. Vädret bjöd in till det, eller rättare sagt ut. Tråkigt dock med plusgrader när det äntligen kom mer snö. Tänker då främst på 4-åringen och pulkabackarna.

Vi var ut till Ramsjöhult häromdan, där var nästan all snö i den annars braiga backen bortåken och smält. Pinnar och gräs stod rakt upp likt en igelkottrygg i backen. Stjärtlapparna blev till och med leriga på undersidorna bitvis. Skralt!
Men den utegrillade korven var god och solen smekte våra bleka nosar mot faluröd vägg. Längtan!
Dessutom bjöd vårt sällskap för dagen oss på mycket skratt med många knasiga vardagshistorier. Tack! Repris önskas snarast.
Söndagar regerar.

Njöt alla hjärtans dag med lite gott käk i TV-soffan med mannen. ”Hårdrockens historia” bjöd på Grunge. Minns att jag såg både Nirvana och Pearl Jam samma dag på Roskildes oranga scen. Magiskt.
Undrar om det fortfarande kommer att vara fri entré på festivalen för gamlingar som brukligt, när det är dags…
Ses!

 

 

Kräk, kräkigare, kräkigast

Sitter vid köksbordet med morgontidningen. Pappersvarianten. En av dagens skönare stunder. Har alltid varit så. Godaste kaffekoppen. Radion skvalar i bakgrunden. Även den old School, 50 tal i teak,  batterier.
Ensam hemma, ja, förutom Sparvel som nyss vaknat. Vill bli ammad. Det går bra. Aptiten styr och är god. Skönt!
Strax efter kommer en riktig fontänkräkning. Över axeln, i en båge. Landar på köksbänken, strax före nyheterna. P3 kunde ha satt i halsen.
Lägger liten i mamman och pappans säng. Enda stället där hon nästan kommer till ro själv en längre stund.
Det funkar. Hon är helt slut. Somnar direkt. Blek om nosen.
Vaknar efter någon timme. Gnyr, pickar på min axel. Verkar hungrig.
Ammar. Ny kastspya. Landar över hela mamman och Ella.
Måste duscha nu. Sparvel får ligga på skötbordet, alldeles utanför duschhörnet. Vill höra henne. Duschar med blicken hela tiden mot skötbordet. Ella bajsar. Verkar jobbigt för henne. Magsjuka?
Nej, bajset är helt normalt. Bara väldigt mycket.
Efter den monstruösa mängden är kinderna genast rosigare igen och Sparvel hungrig.
Ammar, Väntar. Verkar lugnt.

Det var antagligen fullt i mage och tarmar, att kräkas var liksom det enda möjliga.
Eftermiddagen och kvällen passerar. Ella fortsätter att amma utan tråkiga efterföljder. Lite kräkig, men hanterbar. Kommer dock inte alls till ro själv någonstans. Bär. Är tacksam över att det är en klok 4-åring som vill dela min tid. Det går bra. Vi pusslar, läser saga. Ella sköter sig hyfsat. Blir dock lite högljudd i slutet av go’natt sagan. Vi tittar på varann och skrattar åt en jobbig, men mycket kär bebis.

Viskar i Sparvels öra att i morgon är en annan dag, precis som i schlagerlåten.
Vi säger så.